Med mindre projekt försöker företagen undvika en kostsam miljökonsekvensbedömning, spara i planeringskostnader och få parkerna snabbare färdiga. Det är de förhöjda inmatningstarifferna som lockar.
Efter att riksdagen år 2011 beslöt att man fram till slutet av år 2015 får en höjd inmatningstariff för el producerad med vindkraft har ansökningar om vindkraftsparker ramlat in till NTM-centralerna längs med kusten. Det är särskilt frågan om parker med under tio möllor. För tillfället är cirka 25 små vindkraftparker under planeringsskedet och 6-7 stora parker i Egentliga Finland.
Enligt Anu Lillunen, överinspektör vid Egentliga Finlands NTM-central, beror de små vindkraftparkernas popularitet på att de är lättare att förverkliga.
- Det är lättare att hitta en lämplig plats för dem och så kan man klara sig utan en miljökonsekvensbedömning, säger Anu Lillunen.
Områden där man får bygga större vindkraftparker är i stort sett förutbestämda i vindkraftplanen som landskapsförbundet gjort upp och som nu ligger hos miljöministeriet för att fastställas. De mindre parkerna får också placeras utanför de fastställda områdena.
De flesta parker med färre än tio möllor slipper en miljökonsekvensbedömning. Det sparar mycket pengar och tid för vindkraftföretagen under planeringsskedet.
Tid är viktigt om man vill ta del av statens förhöjda inmatningstariffer. Om vindkraftverken börjar producera el innan slutet av år 2015 kan företagen få en inmatningstariff på 105,30 euro per megawattimme i tre år framåt istället för den normala tariffen på 83,50 euro. Den normala tariffen kan man få för max 12 år.
För att klara av den stora mängden ansökningar har NTM-centralerna fått extra anslag från ministeriet. Anu Lillunen själv hör till den extra arbetskraft som anslaget gett möjlighet till.
- Vi har fått 1,5 årsverken extra av ministeriet för att snabbare kunna behandla ansökningarna.