Ena kandidat för medalj, andra för nedflyttning. Ena rutinerat, andra oerfaret. Ena tidigt samspelt, andra sent sammansatt. FC Inters och TPS utgångslägen inför ligasäsongen är som natt och dag.
Nu är Inter ute efter upprättelse. Mika Ojala och Joni Aho har återvänt efter ett års frånvaro, medan det redan är knappa tio år sedan Mathias Lindström lämnade Inter för en resa som gett honom historiska sju FM-guld i Tampere United och HJK.
– Jag minns inte att någon spelare talade om ett mellanår, den som sade det får stå för det, säger målvakten Magnus Bahne. Men som stämningen varit och truppen sett ut – vi har haft laget ihop mer eller mindre från första början – så är vi mer redo för säsongen nu än ifjol. Det känns som om några bitar vi kanske saknat fallit på sin plats.
Mittbacken Lindström, 33, menar att spetskompetensen uppåt kan bära långt.
– Irakli Sirbiladze är stark som en björn och Ojalas känsliga högerfot är inte en hemlighet för nån i fotbolls-Finland. Där hoppas vi nätmaskorna står som strutar.
”Vi är inget skämt”
Om Inter verkar redo att köra igång är mycket fortfarande på hälft i den svartvita fotbollsdelen av staden. Allvarliga ekonomiska problem (läs mer om det här) har gjort att spelarbudgeten mer än halverats och nästan hela förra säsongens stomme har försvunnit.
Lagkaptenen Lehtovaara stannade kvar samtidigt som det försvann ligarutin i form av ca 1500 matcher. Förutom honom och några andra består laget för det mesta av unga, lovande, men oprövade spelare.
– Om man ser enbart på spelarlistorna är säkert den allmänna åsikten att vi har det svagaste laget. Men jag har varit i TPS när vi tippats bli mästare och det ändå blivit pannkaka. Vi ska bevisa spekulationerna fel igen. Egentligen måste vi försöka njuta av situationen, att vi får visa åt alla att vi inte är något skämt, säger profilmålvakten.
Laurikainen tror på förnyat kontrakt
På tränarsidan tog Mika Laurikainen över efter mångårige lotsen Marko Rajamäki för bara två månader sedan. Situationen i klubben är snarlik som då Laurikainen för dryga tio år sedan lyfte upp TPS från division 1 till ligan.
– Det är som man inte alls skulle ha varit borta. Vi har ett nytt lag, nya spelare, för lite tid att förbereda oss inför serien och en nästan obefintlig mängd pengar. Den kombinationen är väldigt utmanande, säger Laurikainen men tillägger snabbt att han inte vill klaga.
– Vi ska göra det omöjliga möjligt. Det här är den svåraste säsongen med tanke på framtiden, om vi klarar den här ser framtiden ljus ut. Jag ser det som oerhört viktigt att vi behåller ligastatusen. Men vi hålls också kvar, det är helt klart.
”Kärt återseende”
Pargas IF-fostrade Mathias Lindström är nu tillbaka i klubben där han en gång inledde ligakarriären. Några spelare är kvar från den tiden, bland annat Magnus Bahne.
– Det funkar bra, han är en av ligans bästa målvakter och vi är bra vänner också utanför, så det är ett riktigt kärt återseende, säger Lindström och förutom det personliga betonar Bahne också mervärdet ”Masse” tillför hela laget.
– Rutinen han har är extremt viktig och ledarskapet han hämtar med sig ovärderligt viktigt för oss. Det är väldigt roligt att ha honom tillbaka, konstaterar Bahne.
Ingendera säger sig känna någon skadeglädje gentemot TPS, utan båda hoppas att lokalkonkurrenten stannar kvar i ligan. Men i derbyna ska man i år vara bättre – och också i tabellen.
Bahne har bara en målsättning inför säsongen:
– Att vara med i topp-3. Det är enda målet.