Peter Ramstén har sett folk bli både skjutna och sprängda i luften. Han har bland annat jobbat som fredsbevarare i Kosovo. Ett tufft och hårt jobb, men Peter ångrar inte sitt yrkesval. Ännu idag jobbar Peter inom det militära, men nu som civil. På fritiden målar han väggar, inreder hem och krogar samt umgås med äldre damer när han åker buss i Åbo.
Jag fick tips om Peter av en kompis som också har jobbat med fredsbevarande uppdrag. Så när jag träffade Peter Ramstén ombord på ett fartyg som ligger vid hamn i Åbo, fick han börja med att presentera sig.
Esbo och Kimito
Peter Ramstén är född i Åbo, året var 1966, men han tillbringade sin tidiga barndom på Gumböle gård i Esbo. När gården såldes till Esbo stad flyttade familjen till Sagu i Kimito.
Peter har alltid trivts med djur. Han jobbade en tid på veterinärmottagningen i Kimito och övervägde att bli veterinär. En annan möjlighet var att bli jurist. Men efter avtjänad värnplikt stannade Peter kvar som sommarfänrik och på den vägen blev han. Peter märkte att han trivdes ute i naturen, han gillade att vara på olika övningar, han blev förtjust i Lappand.
- Sen sökte jag mig till befälsinstitutet!
Året i Kosovo
I slutet av augusti 1999 for Peter Ramstén till Kosovo för att jobba som fredsbevarare. Det här vara bara några månader efter krigsslutet. I början var allting rätt primitivt. Finländarna bodde i tält och det tog flera veckor att bygga upp ett kök. Men Peter tyckte då och tycker ännu idag att en stor del av utmaningen ligger i att bygga upp en stor operation. I Kosovo handlade det om en bataljon med över 900 personer.
- Det var faktiskt ett väldigt, väldigt fint år. Det är klart att man upplevde tunga saker, men man träffade en massa människor och lärde känna dem och deras kulturer.
- Kosovo såg precis ut som man kan tänka sig att ett land ser ut efter ett krig. Det var bombat, det var nerskjutet, människorna sköt ännu på varann. Det var två kulturer som fortsatte strida. Samtidigt var det intressant att följa med serberna och albanerna. På dagarna ignorerade de varann, kvällstid drack de kaffe hos varann.
- På landsbygden var ingen speciellt intresserad av politik. De ville bara leva vidare, bygga upp infrastrukturen och odla sina små jordlotter.
Före resan fick fredsbevararna bakgrundsuppgifter om Kosovo och de var också tvungna att lära sig vissa fraser på serbokroatiska och albanska. Ändå var de oförberedda på kulturskillnaderna.
- Men ganska fort insåg människorna att vi var där för att hjälpa dem. Vi hade med oss medicinsk utrustrustning och vi kom med ved. Och vi erbjöd serberna eskort till gränsen. Annars skulle de blivit beskjutna.
Sedan kunde man hitta delar av en sprängd människa...
Peter har sett människor bli dödade. Han vill inte tala så mycket om den saken.
- Nå... visst är det... en upplevelse. Det ser nog inte ut som på film, men som jägare var jag mer beredd. Människorna krampar. Sedan kunde man hitta delar av en sprängd människa...
- Det är lite svårt att prata om det med sådana som inte upplevt Kosovo. Man koncentrerar sig på sin uppgift, det är en del av ens jobb. Men visst är det svårt. Fast inte upplever jag att jag har fått några traumor.
Peter var däremot inte rädd för att bli dödad, inte ens fast det kom skott in på deras lägerområde.
- Man har sin skottsäkra väst och sin hjälm, man kan inte gå och tänka på att man eventuellt blir skjuten. För gör man det kan det lätt börja "vira".
Börjar det "vira" åt många?
- Nej, de personer som åker dit är så utvalda. Fast inte kan man någonsin vara helt säker. Men jag har inte själv upplevt det.
Rekryterare och utbildare i Finland
En kort tid efter att Peter Ramstén hade återvänt från Kosovo, fick han ett nytt uppdrag; nu var det hans tur att rekrytera fredsbevarare. Dessutom fungerade han i vissa fall som utbildare. Han lärde bland annat militärobservatörer att köra terrängbil.
Under åren som rekryterare reste Peter också runt till länder där det fanns finländska fredsbevarare. Han bekantade sig med olika operationer och tog emot nya fredsbevarare. Samtidigt granskade han också hur personerna på plats mådde och hur de hade klarat sig.
- Våra finländska fredbevarare klarar sig riktigt bra. Förstås har de hemlängtan ibland, men i dag finns internet och telefoner. Vi har den finska sisun och den märks också där. Samhörigheten är stark och på plats finns präster och kuratorer.
- Finland har dessutom ett otroligt bra rykte som fredsbevarare. Vi är opartiska.
Idag civil inom det militära
Efter 18 års tjänstgöring som soldat började Peter Ramstén se sig om efter ett nytt arbete. Försvarsmaktens nedskärningsprogram körde igång och Peters anställning skulle ta slut. Det blev en civiltjänst, men fortsättningsvis inom det militära. I dag jobbar Peter som personalplanerare vid marinens forskningsanstalt. Han har flyttat från Niinisalo till Åbo och från det militära till det civila.
- Nu har jag sett en helt annan sida av det militära. Skillnaden i att jobba civilt är att nu ber man någon göra en viss sak, tidigare gav man en order.
Själva flytten från Niinisalo var också rätt vemodig trots att Peter stortrivs i sin nya hemstad Åbo. Peter är frånskild och har inga barn, men han kan bara tänka sig hur tungt det är för andra militärer som flyttat eller småningom tvingas flytta på grund av förestående nedskärningar.
Inreder, fotograferar, diskuterar
När man talar om Peters jobb är det en ganska manlig och tuff värld. Men Peters privata sida är betydligt mjukare. Han tycker om att fotografera, speciellt då naturen. Han har också haft fotoutställningar. Dessutom anlitar hans kompisar honom som flytthjälp, målare och inredare. När Peter åker buss i Åbo händer det ofta att han börjar diskutera med sin bänkgranne. Han har fått höra många livshistorier under sina bussresor.
När Peter känner för att ta en time-out söker han sig till skogen eller ut i skärgården.
Man funderar ibland om man hellre hade tillbringat midsommaren med armen instucken i en korumpa
- Man funderar ibland om man hellre hade tillbringat midsommaren med armen instucken i en korumpa eller som nu ute på Örö. Jag tror nog jag skulle trivts som veterinär, men jag ångrar nog inte mitt yrkesval!
Hör mera i Samtal om livet torsdagen den 24.04 kl 13.03 och lördagen den 26.04.14 kl 20.03