Det visar Jan Antfolk i sin doktorsavhandling i psykologi som på fredag granskas vid Åbo Akademi. Motviljan mot incest beror enligt den evolutionära förklaringen på att hjärnan formats enligt en överlevnadsstrategi. Inavlade barn har sämre förutsättningar än andra barn, och därför tycker vi i vårt undermedvetna att sex med nära släktingar är äckligt.
Antfolk och forskargruppen är de första som empiriskt har kunnat visa att vi har en allmän medfödd motvilja mot incest, också då det gäller obekanta personer. Vi gör inga rationella val och det är inte kulturen som bestämmer vad som är fel, utan det är av evolutionära motiv vi tycker det är äckligt.
Vi föreställer oss hur vi själva skulle känna i motsvarande situation med nära släktingar, en självreflekterande empati. Denna teori presenterades för mer än 100 år sedan av Åbo Akademis första professor Edvard Westermarck, och nu har den empiriskt testats och till största delen bevisats.
Men i en del fall är avskyn mot incest inte lika stark, vilket kan leda till övergrepp. Det viktigaste resultatet av forskningen är att man nu fått bättre förståelse för normalt beteende och bättre verktyg att utreda misstänkta sexuella utnyttjanden inom familjen. Det kan utnyttjas såväl då man ska undersöka ett eventuellt utnyttjande, som i familjer där man redan i förväg vill minska riskerna.
En annan viktig slutsats är att vi faktiskt inte vill ha sex med nära släktingar. Det här har inte undersökts tidigare, vilket forskarna kallar för en blindhet inför instinkten.
I studien har nästan 3000 personer i Åbo intervjuats och fått bedöma fiktiva situationer av incest.