Förra hösten råkade över 100 stugägare ut för inbrott i den åboländska skärgården. En av de som drabbades var Libbe Sumelius och hennes familj.
Inbrottet skedde i november, men det uppdagades först då en vän till dem ringde strax innan jul. Han hade sett att bastudörren var på vid gavel då han åkte förbi stugan med båten.
- Visst hoppades vi på att det inte skulle vara som han sade, men då vi kom i land så förstod vi att det hade varit inbrott.
Inbrottstjuvarna hade förstört tre dörrar och stulit bland annat sprit, bränsle, verktyg, och också andra värdesaker.
- Det kändes nog inte så trevligt, för att det är ju vårt, vår sommarstuga, inte har någon annan rätt att gå in i vår sommarstuga och ta våra saker! Det är inte så man är uppfostrad.
Det blev många samtal till polisen och försäkringsbolaget. Dessutom innebar inbrottet en massa extra arbete som fick skötas per telefon från Norge. 
- Vi måste ju ha nya dörrar och få någon att komma hit med båt och sätta in dem mitt i vintern.
Inbrottstjuvarna greps redan under vintern och har fått sina straff. En del av stöldgodset har hittats och livet går vidare. Men det har också tagit tid att bearbeta det som hänt.
- Det som hjälpte var att de här samma tjuvarna hade varit i över 100 stugor, så vi var en av jättemånga som drabbades. Det blir på något vis lättare när man är en i raden, än en utvald. Och då jag tänker på de här männen, och speciellt deras närmaste, så har de det 52 gånger hemskare än vi som är drabbade och när jag tänker på dem så orkar jag inte upprätthålla den här ilskan.
Men trots att det har varit en tung och arbetsdryg process, har familjen inte gjort större förändringar i sina vanor på stugan.
- Vi har inte gjort något särskilt. Egentligen så borde vi gardera oss på det viset att vi skulle lämna dörrarna öppna. För att in kommer man ju i alla fall om man vill. Kanske man kunde ha ett tjuvalarm men vem hör nu sen det här, när det är ute på en ö.
Men till hösten kommer man nog att handla annorlunda.
- Nu är det väl så att har man något hemskt värdefullt, så ska man inte lämna det över vintern i stugan. Speciellt om det är något värdefullt och sådant som du har någon känsla för, som inte kan ersättas.