Abborfångstena har rasat efter det att skarven flyttade in. Det säger Bo-Erik Rosin, fiskare i Nagu. Beror det på att skarven går åt abborstammen eller på att abborren flyr för skarven?
Tidigare fanns det gott om abborre i de fiskevatten i Nagu där Bo-Erik Rosin lägger sina nät. Det kom abborre på våren och sedan på nytt på sensommaren och hösten.
Numera har fångsterna blivit allt mindre. På Nagu fiskeområde är det visserligen färre som fiskar än förr, men de som gör det lägger dubbelt mera nät än tidigare, och får en tredjedel av den fångst de fick för tio år sedan.
– Skarven flyttade in 1998. Ännu 2002 fick vi goda fångster, men 2007 hade abborren försvunnit, och året efter hade skarvkolonin flyttat vidare. Abborren är fortfarande borta, säger Rosin.
Nagu fiskeområde fick tillstånd att jaga skarv vid fiskebragder 2011, men 2012 fick fiskarna back på sin ansökan om undantagslov. Skarven är fridlyst enligt EU:s fågeldirektiv.
Fiskeområdet besvärade sig över beslutet, men fick back också i förvaltningsdomstolen. 
– Om man hävdar att fångsterna minskar, måste man kunna hänvisa till forskningsresultat som bevisar att det är skarven som vållar allvarliga skador, säger inspektör Tapio Aalto som bereder undantagsloven vid NTM-centralen i Egentliga Finland.
Forskarna är oense
Kari Ranta-aho är fiskerichef vid NTM-centralen i Egentliga Finland. Han är ordförande för den skarvdelegation som verkar i området.
– Vi har det intrycket att abborstammen inte har minskat, men att abborren flyr för skarven. Eftersom vi har privata fiskevatten kan inte yrkesfiskarna fiska var som helst, de är fångna i de egna fiskevattnen, säger Ranta-aho.
Problemet är bara att forskarna kommer till olika slutsatser på den här punkten. På Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet i Helsingfors tror forskare Outi Heikinheimo inte på att skarven kan decimera abborstammarna annat än i mindre skala. 
– Abborstammens storlek växlar helt naturligt, varma somrar föds många abborrar, kalla somrar färre. Först måste man se på de naturliga orsakerna och i andra hand fundera om det finns andra orsaker, som skarv.
Outi Heikinheimo tror inte heller på att abborrarna skulle flytta på sig eller byta område för att det finns ett rovdjur i närheten. Den kan i så fall fly tillfälligt men knappast flytta bort permanent.
Heikinheimo har själv studerat gös i Skärgårdshavet. Hon säger att gösstammen blir 10-20% mindre på grund av skarven. Men skarven äter främst mindre fisk, och frågan är om inte skarvens inverkan kan kompenseras. När ett rovdjur äter småfisk så sjunker dödligheten för de fiskar som klarar sig undan skarven. De har lättare att hitta föda när de är färre.
Sämre fångster på grund av skarv
Heikki Auvinen, likaså forskare vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och verksam i Åbo, drar motsatta slutsatser. Han säger att skarven äter väldigt mycket fisk och att det här leder till sämre fångster för fiskarna. Han har räknat ut att yrkesfiskarna under ett år, 2010, fick 300 ton mindre abborre och 100-150 ton mindre gös på grund av skarven i Skärgårdshavet. 
Juhani Salmi, forskningsassistent och kollega till Auvinen i Åbo, har studerat skarvens val av föda i Skärgårdshavet. Han har funnit att skarven under vår och höst äter mera abborre, upp till 90 % under en höstmånad. När skarven har ungar på sommaren äter den mest mört.
Auvinen hänvisar till forskningsresultat bland annat från Estland som visar att abborren försvinner från de vatten där skarven häckar.
Vid Åbo universitet har professor Veijo Jormalainen sett att abborren försvinner i närheten av skarvkolonier, det här gäller både i Skärgårdshavet och i Bottenhavet. Hans forskningsresultat är tills vidare opublicerade, liksom Auvinens och Salmis.
Juhani Salmi säger att det är problematiskt att NTM-centralen kräver mycket lokala forskningsresultat för att bevilja undantagslov för skyddsjakt eller att skrämma bort skarv. Forskarna kan inte studera så många begränsade områden, de kan uttala sig bättre om större helheter, som t.ex. hela Skärgårdshavet eller dess innerskärgård eller ytterskärgård.
Salmi och Auvinen har studerat skarv i fem års tid, men nu är pengarna som härstammar från Jord- och skogsbruksministeriet slut.
Båda ytterligheterna är trams
Sture Hansson, professor i systemekologi vid Stockholms universitet, räknar med att abborbeståndet och abborfångsterna minskar på grund av storskarven, och han anser också på att fisken kan fly till andra vatten på grund av skarvkolonier.
– Det finns två läger i skarvfrågan som är extrema. Det ena lägret skyller allting på skarven, det andra säger att skarven inte har någon påverkan på fiskbestånden. Båda tycker jag är tramsiga, säger Hansson.
Han säger att stora skarvkolonier säkert påverkar fisket lokalt, men finns det mindre skarv har den knappast någon inverkan.
– Det är helt säkert att skarven äter mera abborre än vad yrkesfiskarna och fritidsfiskarna fångar tillsammans.
Henri Engström, skarvforskare i Uppsala som har har skrivit sin doktorsavhandling om storskarven, är av motsatt åsikt. Han säger att skarven inte nämnvärt inverkar på fångsterna vid kusten, inverkan kan i så fall vara större i insjöar. Han tror inte heller på att abborren kan fly sin väg för skarven.
Engström är kritiskt inställd till skyddsjakt mot skarv eller till att pricka och oljera ägg. Han säger att dessa åtgärder inte har visat sig ha någon inverkan på fiskefångsterna. Skarvstammen har krympt mera i Nederländerna än i Danmark, fastän Danmark har försökt begränsa stammen - och i Nederländerna har man låtit skarven vara i fred.
Radar sänds andra gången på söndag 15.6. klockan 12.05.