Runt om på ön har mikrofoner som registrerar fladdermössens orienteringsläten placerats ut och både forskare och vindkraftsoperatörer hoppas få svar på vilka arter som rör sig på ön, hur deras flyttrutter ser ut samt under vilka tider på året fladdermössen flyttar.
Undersökningen ska också ge svar på om fladdermössen flyger på över sextio meters höjd.
Vindkraftverk kan innebära risk för fladdermössen
Orsaken till att fladdermössen är särskilt intressanta på Kimitoön är att det finns planer på flere vindkraftsparker på ön.
Felplacerade kraftverk kan utgöra en stor risk för fladdermössen och därför är det viktigt att ta reda på hur till exempel fladdermössens flyttstråk ser ut, innan kraftverkens slutgiltiga placering slås fast.
I områden där kraftverk placerats tokigt har fladdermöss dött av att de kolliderat med kraftverken. En stor del har också dött på grund av inre blödningar som förorsakats av trycket från rotorbladen.
Fladdermössens liv höljt i dunkel
Forskarna tror att fladdermössen i första hand migrerar längs med kustlinjerna men särskilt i Norden finns det tillsvidare mycket lite information om hur fladdermössen egentligen rör sig.
De små djuren är svåra att undersöka eftersom de främst rör sig på natten och deras läte är så högt att mänskan inte kan höra det.
Med hjälp av ringmärkning, gps-sändare och ultraljudsdetektorer försöker forskare på olika håll bilda sig en uppfattning om fladdermössens beteende.
På Kimitoön undersöker Anna Blomberg fladdermössens beteende genom ultraljudsdetektorer som placerats i träd och gsm-master. Anna Blombergs undersökning är en del av hennes examensarbete vid biologiska institutionen vid Åbo universitet.
Vindkraftsoperatörerna understöder
Egentliga Finlands energi, Taaleritehdas och Konstsamfundet understöder fladdermusstudien genom att stå för mätinstrument och kilometerersättningar åt Blomberg.
Sammanlagt har trettio apparater placerats innanför och utanför de tre planerade vindkraftsparkerna i Nordanå-Lövböle, Misskärr och Olofsgård. Undersökningen påbörjades i början av maj och pågår till slutet av oktober.
Med hjälp av data som lagras på apparaternas minneskort kan forskarna avgöra vilka fladdermusarter som flugit förbi och huruvida djuren jagat eller bara varit på genomfart i området.
Anna Blomberg besöker med jämna mellanrum de olika mätstationerna för att kontrollera att allt fungerar som det ska.
En del data har hon redan gått igenom men ännu är det för tidigt att säga något om hur fladdermössen rör sig på Kimitoön.