Sommaren 2014 har man räknat till cirka 20 350 skarvbon, vilket är nio procent mer än i fjol.
Endast i Bottenhavet har skarvbeståndet minskat, med åtta procent från i fjol.
Tillväxten av skarvbeståndet har blivit långsammare under 2000-talet. Åren 2005-2009 växte skarvbeståndet i medeltal 41 procent per år, medan den årliga tillväxten åren 2010-2014 var fem procent.
Skarven spred sig till våra kustområden i slutet av 1990-taler från Östersjöns södra delar.
Det starkaste skarvbeståndet finns vid Finska viken där det finns 8 150 bon. I sommar räknades 5 379 bon i Bottenhavet, 4850 i Skärgårdshavet, 1 771 i Kvarken och 205 i Bottenviken.
I Skärgårdshavet finns det cirka 450 bon fler jämfört med i fjol. Den största tillväxten finns i skarvsamhället i Nystad. Finlands största skarvsamhälle finns i Sastmola som har 3 013 bon.
Allt som allt observerades 44 skarvsamhällen i Finland som häckade på 71 öar eller skär på ett 55 hektar stort område. En knapp femtedel av skarvarna häckade i träd. Över hälften av boen fanns på skyddade områden. I sommar observerades nio nya samhällen; i Fredrikshamn, Borgå, Raseborg, Åbo, Kimitoön, Malax och Vasa.
Havsörnar kan minska skarvbeståendens tillväxt eftersom de skrämmer iväg fåglar innan häckning samt äter ägg och ungar. I sommar observerades havsörnar i skarvsamhällen i Skärgårdshavet, Finska Viken och Bottenhavet. Troligen på grund av havsörnarna hade antalet bon i de stora skarvsamhällen i Pargas och Björneborg minskar med 2 600 på två år.