- Den här första lektionen så är det kanske pinsamt, men de blir fort väldigt intresserade och tar frågorna på ett väldigt bra och vuxet sätt. De diskuterar seriöst och kommer med bra frågor. Läs också:Närbild 3.11
Hur ska sex läras ut?
Sexsnack behövs inte längre – lärarna har tagit över
Har vi för lite sexualupplysning?
Föräldrar måste prata om sex med barnen
Skolan ska ge svar på sexfrågorna
Det säger biologilärare Mikaela Korin-Niemi, som inom nionde klassens biologi har sexualundervisning på sitt schema.
Grunder i skolans sexualupplysning kommer redan i lågstadiet men det är i högstadiet som de mer omfattande diskussionerna förs inom hälsokunskapen och biologin, berättar Joan Keihäs som är lärare i hälsokunskap.
- I högstadiet går vi igenom hur sexualiteten utvecklas. I sjunde klassen går vi igenom puberteten och alla de förändringar som sker, både psykiskt och fysiskt. I åttan, nian kommer vi sen in på preventivmedel och hur man skyddar sig mot olika könssjukdomar.
Inom biologiundervisningen i nionde klassen behandlas sexualitet och fortplantning som en del av människans biologi. Eleverna lär sig hur mannen är uppbyggd, hur kvinnan är uppbyggd, om könsceller och befruktning.
Ger svar på elevernas frågor
I Sarlinska skolan i Pargas försöker man utgå från elevernas behov och frågor i sexualupplysningen, berättar Joan Keihäs.
- Visst finns det vissa riktlinjer i läroplanen som vi ska hålla oss inom, men ganska långt så bygger vi upp undervisningen på deras frågor, de saker som de vill veta om.
I bägge ämnen försöker man också sänka tröskeln för elever att ställa egna frågor.
- Vi brukar ha en låda i klassen som kallas "sexiboxi", dit man alltid får sätta en lapp med en fråga. Sedan går jag igenom frågorna och svarar på dem, berättar Mikaela Korin-Niemi. Ofta brukar jag be alla skriva ner något på en lapp och sätta den i lådan, vare sig de har en fråga eller inte.
Det ökar också anonymiteten då alla bidrar med en lapp. Frågorna som kommer in berör ofta könsjukdomar och deras symptom, preventivmedel och utveckling, och varför en del utvecklas snabbare medan andra utvecklas långsammare.
Både Keihäs och Korin-Niemi har märkt att det är viktigt att hålla diskussionen aktiv och öppen. Oklarheter uppstår lätt då informationskällorna är många.
- Ungdomarna får en stor del av sin information från till exempel diskussionsforum på nätet. Det kan hända att det känns som mer tillförlitlig information som är lättare att ta till sig än inormationen som kommer från vuxna. Men skolan är den plats där de får den rätta informationen och kanske korrigerar sådant som varit missuppfattat, säger Korin-Niemi.
Informationen tål också att repeteras.
- Också om eleverna har gått högstadiet så kommer det ännu i gymnasiet en hel del saker som har blivit oklara. En del av dem är kanske inne i sexlivet och tror sig veta hur man skyddar sig, men det är kanske inte ändå så, säger Keihäs.
Förutom att svara på elevernas frågor, kunde också vuxna, både lärare och föräldrar, oftare fråga ungdomarna om deras åsikter, och hur de pratar om sex sinsemellan. Det kunde avdramatisera pratet kring sex och sexualitet, säger Korin-Niemi.