Inte var medeltiden någon guldålder för mänskligheten, men dagens människor saknar den kollektiva gemenskap som gav trygghet till den tidens människor. Idag lever vi i en kapitalistisk hederskultur där vi hela tiden jämför oss med varandra för att hitta våra positioner på rangskalan. Bland annat de här tankarna för Patrik Hagman fram i sin nya bok Om sann gemenskap. Slaven under märkeskläder är lika mycket slav som den som tar ställning genom att genomgående klä sig i loppisklädar. Vi söker idag de själviska individuella lösningarna, som egentligen inte tillför den stora helheten något gott - annat än möjligtvis den konsumtion som vår tid har beställning på. Galningen på torget som ropar att Gud är död, som Nietzsche beskriver, förebådar egentligen den framtid vi just nu lever i och i den tiden mår många väldigt dåligt.
De sju dödssynderna
Patrik Hagman går igenom de sju dödssynderna och ställer dem i relation till vår tid. Kort sagt kan lustan liknas med att vi ser vår egen njutning som en överdrivet viktig del av våra liv och alldeles för mycket idag sexualiseras, utan att ha något att göra med vad genomtänkt lycka är. Allting i livet verkar beskrivas i bilder av sexuell tillfredsställelse om det så handlar om en god chokladkaka. Detta även om sexualiteten inte är så central för alla människor idag.
Frosseriet hör intimt samman med dagens konsumtionssamhälle där vi alla bara vill ha mer och mer av samma sak, som vi redan har. Girigheten, som under olika tider har haft olika betydelser, är idag det som håller allting igång. Vi har byggt upp ett samhälle där pengaguden är den som ger oss det vi behöver.
Lättjan är inte egentigen det att vi är lata, utan det att vi behöver underhållning hela tiden. Vreden borde vi kanske ha lite mera av eftersom vi borde reagera mera på vår omgivning, men i stället för att ta till våld borde vi hålla oss till tålmodighet. Avunden kan tas på olika sätt, den kan vara positiv men den går alldeles för lätt över till missunsamhet.
Då vi sedan kommer till högmodet är det en form av själviskhet som lätt blir motsatsen till kärlek och människans vilja att sätta sig på Guds plats, vilket syns idag i och med att alla förväntas ha en tydlig strävan i livet.
Patrik Hagman ser alla dödssynder som något positivt i någon form, men de gamla dödssynderna är fortfarande synder på sitt sätt.
Patrik Hagman anser att Immanuel Kants tänkande kring den rationella människan har medfört mycket gott, men den inriktningen gör oss väldigt ensamma. Den som faller utanför det normala blir svår att se som en riktig människa och vi borde kunna engagera oss mera i andra människor. Det kan i alla fall vara svårt i det individualistiska tänkande, som är dagens melodi plus att vi finländare har bott i skogen för länge för att riktigt orka och kunna bry oss om andra människor.
Gudstjänsten som lösningen
Patrik Hagman kommer med en kanske oväntad vändning då han för fram att gudstjänsten kunde vara lösningen på de problem dagens människa dras med. Inte för att han tror att den skulle lösa alla problem, men kanske kunde vi hitta fram till den gemenskap som så många idag saknar. Det vi idag är verkligt dåliga på är att ställa upp för varandra och här kunde gudstjänsten hjälpa in oss på rätt väg.
Patrik Hagmans Om sann gemenskap är inte tänkt som en bok där han kommer med lösningen på alla samhällsproblem vi dras med idag, utan mera som en uppmaning till att börja diskutera dem. Han hoppas att alla som är intresserade av att tänka på de liv vi lever idag ska hitta hans bok. Han tror att människor som är kristna har lättare att ta till sig vissa delar av boken, medan sådana som inte är det har lättare med andra delar. Framför allt vill han visa vad kristendomen kan tillföra den samhällsdebatt som vi desperat borde föra.