Konstsamfundet vill komma överens med Kimitoöborna om skogarna. Föreningens sätt att sköta sina skogar på Kimitoön har under det senaste året fått mycket kritik - nu hoppas man på dialog och samförstånd.
- Inte vill vi att det ska vara såhär att vi varje gång vi ska avverka får en massa kritik. Vi vill nog att det ska vara så att folk förstår vad vi gör och varför vi gör det vi gör, säger Mikael Jensen, förvaltare vid Söderlångvik gård.
Kimitoöbon och skogsexperten Panu Kunttu välkomnar möjligheten till dialog.
Ännu för ett par veckor sedan planerade Konstsamfundet att genomföra förnyelseavverkningar på totalt 50 hektar och gallringar på cirka 20 hektar i området Purunpää-Ölmos (Drgasfjärd, Kimitoöns västra kust). I Dalsbruk skulle nästan 10 hektar skog kalhuggas och cirka 3 hektar gallras. 
Protester fick Konstsamfundet att tänka om
I Purunpää-Ölmos ingår en del av skogarna i EU-nätverket Natura 2000 men enligt det Natura-avtal som Konstsamfundet i tiderna gjort är det bara nybyggen som är förbjudna i området – inte skogsavverkningar.
Några lagliga hinder finns alltså inte för att avverka skog i Purunpää -Ölmos och Dalsbruk. Men både privatpersoner, Dalsbruks byalag och föreningen Kimitoöns Natur protesterar kraftigt mot de planerade avverkningarna.Söderlångvik gård
- Purunpää området är viktigt på många sätt, det finns många olika slag av naturtyper och sällsynta arter här. Området är också viktigt både för lokala människor och fritidsboende. Också naturturismen kunde utvecklas här om Konstamfundet så vill, säger Panu Kunttu. Han jobbar som skogsexpert vid Världsnaturfonden och är aktiv inom föreningen Kimitoöns natur.
Konstsamfundets förvaltare Mikael Jensen säger att protesterna fått Konstsamfundet att överväga andra alternativ.
- Inte är det något självändamål att få folk att må illa. Vi sköter om våra skogar men om det är så många människor som tycker på det här viset så kollar vi vad läget är på riktigt, säger Mikael Jensen, förvaltare vid Söderlångvik gård.
Jensen påpekar ändå att många som tycker att Konstsamfundet bör gå vidare med sina avverkningsplaner också har tagit kontakt.
- Det är främst folk i skogsbranschen och andra skogsägare som tycker att skogsägare ska få bestämma själva vad de gör med sina skogar.
Skogsägare måste få bestämma själva över sina skogar?
Kunttu säger sig ha förståelse för resonemanget att skogsägare ska få bestämma själva över sina skogar men tycker samtidigt att en stor skogsägare som till exempel Konstsamfundet med nästan 6000 hektar skog på Kimitoön bör beakta också andra intressen än enbart sina egna.
- Om skogsägaren är mycket stor och har stora skogsarealer så har skogsägaren också ett större ansvar för hur skogarna används. Användningen inverkar på människors liv, rekreationsmöjligheter och naturens mångfald.
Det finns andra möjligheter för skogsägare än att låta kalhugga sina skogar. Genom att till exempel skydda skogarna via statens Metso-program får skogsägaren ekonomisk ersättning som motsvarar det pris skogsägaren får om hen säljer till industrin, påpekar Kunttu och tillägger att det också med tanke på skogsskötsel finns skonsammare alternativ än kalhuggning, till exempel plockning. 
Om Konstsamfundet fredar skogarna från avverkning kan föreningen alltså få ersättning av staten. Samtidigt mister Konstsamfundet ändå möjligheten att plantera ny skog och om 70-100 år åter avverka.
Mikael Jensen förklarar också hur det hela ser ut ur ett lite annat perspektiv:
- Genom att avverka får vi pengar, staten får skatteinkomster, människor får arbete och Finland får pengar via export. Den enda förnyelsebara naturresurs vi har är skogen.
Olika alternativ för skogarna utreds nu som bäst vid Konstsamfundet och samtidigt går man tillsammans med Kimitoöns Natur igenom vilka områden som enligt naturskyddsföreningen är så värdefulla att de borde skyddas.
Och finns det idéer för hur Konstsamfundets områden kunde utnyttjas för till exempel naturturism tas sådana gärna emot, påpekar Mikael Jensen.
För Konstsamfundet är skogen en väsentlig del av hela verksamheten på Kimitoön. Alla inkomsterna från skogarna går till att upprätthålla Söderlångvik gård. Gården är inte billig i drift och också inkomsterna från tomat – och äppelodlingarna i Söderlångvik går till gårdens cirka tio heltidsanställdas löner, samt uppvärmning och skötsel av Söderlångsviks museum.