Det kan komma som en chock då läkaren berättar att du har Parkinsons sjukdom. Det låter som en dödsdom att veta att du har en kronisk, obotlig sjukdom, som gör dig sämre och sämre.
Men med de mediciner som finns i dag och med mycket motion, kan man leva lika länge som med vilken som helst annan sjukdom. Det framhåller professor Ariel Gordin, som är ordförande för Finlands Parkinson-förbund.
- Vi brukar säga att medicinen står för 50 procent och motionen för den andra 50 procenten, säger Gordin. 
Det gäller att få information, att tala med läkare och att ta kontakt med Parkinson-klubbar, som finns i hela landet. Och intresset är stort. Parkinson-förbundet höll nyss den första kursen på svenska i Finland, för personer med Parkinson och deras anhöriga, och kursen blev överfylld.
Vasabon Tuija Vuorinen har också märkt hur viktigt det är med stöd. Hon har tagit initiativ till att tycker regelbundet besöka Parkinson-patienter på sjukhuset i Vasa. Hon har också berättat om sjukdomen för nyblivna socionomer vid Yrkeshögskolan Novia och Vasa Yrkeshögskola VAMK.
- Vi diskuterade med eleverna, och det var överraskande att de inte visste just någonting om Parkinson. De tittade på mig och sade "Har du Parkinson?". Det syns inte på mig nu, då jag har så bra mediciner, men jag vet hur dåligt det kan vara.
De flesta känner till Parkinsons fysiska symtom; styvheten, svårigheter att gå och skakningar. Men det finns många andra, också icke-motoriska symtom som kommer som överraskningar för den drabbade och de närstående.
- Då Finlands Parkinson-förbund i dag (på fredagen) firar sitt 30-årsjubileum i Åbo är en av de viktigare frågorna att berätta om dessa symtom, säger professor Gordin, med sömnrubbningar, depressioner, att luktsinnet försvinner, svårigheter att skriva för hand, urineringsbesvär, och så vidare. Det kan komma som nästa chock, efter att du fått veta att du har Parkinson.