Familjen Mecklin flyttade för drygt tre år sedan från Dalsbruk till S:t Karins, eftersom föräldrarna fick jobb i S:t Karins. Nu bor de i egnahemshus, med mycket skog omkring sig, men med all service inom några kilometer.
- Vår gata och vår stadsdel är som är en liten by i staden. Man har allt nära här, säger Johan Mecklin. I och för sig fanns det nog bra service i Dalsbruk också, men orsaken till att vi flyttade var arbete och att vi kom närmare släkten.
Familjen är ganska typisk. I Finland flyttar folk allt mer från landsbygden och skärgården till städerna. Det visar Svenska Yles genomgång av flyttningsrörelser inom Finland.
År 2013 flyttade 284 fler personer inom landet till S:t Karins än det flyttade bort personer från staden. Nettoinflyttningen var den åttonde största i hela landet, där Helsingfors, Tammerfors, Åbo, Uleåborg och Kuopio var de största vinnarna. Däremot var trenden negativ både för Kimitoön och Pargas.
Det är klart att ett enda år inte berättar hela sanningen, men trenden över lag är att folk vill ha mera service nära sig, och det erbjuds inte längre på alla ställen i glesbygden.
- I Kimitoön kunde Johan inte få fast jobb, och det blev färre och färre elever i skolorna efter att FN-steel i Dalsbruk stängde och folk flyttade bort, säger Päivi Mecklin. Ändå var det svårt när jag insåg att vi faktiskt skulle flytta, för vi trivdes jättebra. Men vi blev snabbt välkomnade och kände oss hemma här också.
Både Päivi och Johan kommer ursprungligen från ännu mindre orter. Päivi från en gård i Mörskom och Johan från byn Våno i Pargas, och det skulle inte kännas rätt att flytta till storstaden och bo i radhus eller höghus.
- Dessutom finns Johans föräldrar i Pargas nu närmare, så det kändes bra att kunna få hjälp både med praktiska saker i huset och med barnvakt, säger Päivi. Men inte skulle jag vilja flytta så hemskt ofta längre. Med barnen har man rotat sig på ett annat sätt, och det tar alltid lite tid att skaffa ett nytt socialt nätverk.