Anhörig: ge vårdarna det stöd de behöver

Närståendevårdare spelar en viktig roll när allt fler äldre ska bo hemma. Men får närståendevårdarna tillräckligt med resurser för att orka med vården av sina anhöriga? I Pargas efterlyser anhöriga stöd som motsvarar behovet.

Fler äldre ska vårdas i sina hem och färre på anstalt. Det har regeringen slagit fast i sitt strukturpaket. I början av 2014 bodde enligt THL:s beräkningar 4,3 procent av finländarna som är äldre än 75 år på en institution. Regeringens mål är att den siffran ska ner till 2-3 procent fram till 2017.

Närståendevårdarna spelar en viktig roll

Att fler ska bo hemma betyder att ett allt större ansvar faller på de anhöriga och närståendevård har fått viktig roll.

Gun Sirén gun siren berättar om närståendevård i pargas Bild: Yle/Johanna Ventus

- Om alla skulle lägga handskarna på bordet skulle det kräva betydande resurser från samhället. Det gäller att vara ödmjuk inför de insatser som görs. Närståendevårdarna spelar en mycket viktig roll, säger Sirén.

Sirén betonar ändå att det inte är ekonomin som är viktigast. Hon lyfter fram att närståendevård också är ett mycket humant vårdalternativ, så länge både den anhöriga och den som behöver vård är med på noterna.

- Det är inget vi från staden kan tvinga någon till utan det måste handla om en gemensam överenskommelse, säger Sirén.

Fysioterapin är A och O

Vilket stöd får då de som vårdar sina anhöriga i hemmet? Regina Isakssons föräldrar bor i en radhuslägenhet i Pargas. 2007 fick hennes mamma en stroke och hennes pappa är numera närståendevårdare åt mamman. Hon berättar att föräldrarna vill bo hemma och att de hittills klarat sig bra.

- Pappa gör mat och städar och om något skulle hända har de en trygghetstelefon. De vill bo hemma och klara sig på egen hand så långt det är möjligt, säger Isaksson.

Men för att vardagen ska fungera behöver Reginas mamma regelbunden fysioterapi. Hittills har hon fått medicinsk fysioterapi en gång i veckan. Men i höst kom ett brev på posten om att fysioterapin kommer att minska med 18 gånger per år. Regina är nu mycket orolig för vad det kommer att innebära för mammans rörelseförmåga. Klarar hon inte längre att ta sig fram med rullator är frågan hur länge hon kan bo hemma.

- Fysioterapin är A och O. Utan den får mamma värk och har svårt att komma sig upp ur till exempel sängen. Då får hon mer värkmedicin vilket istället leder till svindel och illamående. Det är också tungt för pappa att se på och frågan är hur länge han orkar.

Fysioterapeut Anne Nyman som under flera år skött vården av Reginas mamma håller inte med.

- Visst är rehabiliteringen under det första året efter en strok viktig men det betyder inte att det skulle vara mindre viktigt med fortsatt rehabilitering, säger Nyman.

- Under våren märkte vi att styrkan i den arm som påverkats av stroken blev bättre. Men redan nu när vi haft mindre fysioterapi under hösten märker man att armen blivit svagare och att styvheten blivit värre.

Skräddarsydda lösningar behövs

Äldreomsorgschef Gun Sirén säger att hon inte kan kommentera varför Regina Isakssons mammas fysioterapi kommer att minska eftersom hon inte är insatt i fallet. Hon betonar dock att man från staden gör sitt bästa för att ge anhörigvårdarna det stöd de behöver. Bland annat har närståendevårdaren rätt till avlastning som kan ordnas i form av dagverksamhet eller hemma hos den vårdbehövande och så finns det också traditionell intervallvård. Enligt Sirén gör man sitt bästa för att hitta skräddarsydda lösningar.

- Allt passar inte alla men det finns så många olika alternativ att alla borde hitta något som passar dem, säger Sirén.

Också Regina Isakssons föräldrar har erbjudits olika former av stöd vilket hon är tacksam över. Men det är inte hjälp med städande eller handlande föräldrarna behöver. Så länge mamman får regelbunden fysioterapi klarar föräldrarna de vardagliga sysslorna.

- Det är bra att de erbjuds stöd men stödet måste anpassas efter behovet. I dag klarar de sig på egen hand. Det enda de begär är en timme fysioterapi i veckan, säger Isaksson.