Det som kallas finlandismer är mycket mer än enskilda ord, som kan kännas främmande för rikssvenskar. Många gånger handlar det om att vi uttalar ord fel då vi använder korta vokaler där det borde vara ett långt uttal, vi betonar vissa ord fel, vi böjer ord konstigt och vi påverkas av finska satskonstruktioner som blir klumpiga på svenska.
Det intressanta är ändå att det finns vissa ord som räknas till finlandismerna men som helt enkelt inte har någon motsvarighet i Sverige. Exempel på sådana ord är talko, disponent, medborgarinstitut, abiturient, kommunförbund, kravatt, gårdskarl och pulpet och frågan är väl hur vi skulle klara oss utan dem.
Både då det gäller orden och fenomenen i sig. Finlandssvenskan kan på många sätt berika det svenska språket men i Sverige är man inte så benägen att ta till sig våra ord; till och med ordet råddig, som Mumintrollet exporterade håller på att glömmas bort i Sverige.
Finlandssvenskan får vara annorlunda
Då man läser Mikael Reuters Så här ska det låta. Om finlandssvenska och språkriktighet. får man lätt känslan av att den svenska vi talar i Finland är helt fel. Så är det i alla fall inte och Mikael Reuter försöker inte komma med pekpinnar om hur vi ska tala i alla sammanhang.
Huvudsaken är att vi är medvetna om på vilket sätt finlandssvenskan skiljer sig från det svenska standardspråket och sedan själva väljer vad vi vill hålla oss till.
I vissa fall är det helt acceptabelt att använda sig av finlandismer men sådana som talar professionellt kan gärna hålla sig till de riktiga formuleingarna. Förutom journalister, översättare, informatörer och tjänstemän borde alla våra lärare i olika ämnen inse sitt ansvar och använda en riktig svenska.
Olika uttryck i Finland och Sverige
Om vi vill använda sådana uttryck som att lyfta katten på bordet eller att ha en egen ko i diket måste vi komma ihåg att förklara dem om vi riktar oss till en rikssvensk publik. Enklare kommer vi undan om vi håller oss till vedertagna uttryck som att inte gå som katten runt het gröt och att tala för sin sjuka mor.
Ibland uppfattar rikssvenskar att vi talar någon vacker gammal svenska från 1700-talet och det är kanske inte det vi vill. Det som sist och slutligen är det viktiga är att vår finlandssvenska svenska ska utvecklas i samma takt som svenskan i Sverige.