Projektet Kontaktyta har fört kliniken till ungdomarna, istället för tvärtom. Den som lider av drogmissbruk behöver oftast hjälp med att reda upp sin livssituation.
- Drogberoende är inte ett enskilt problem, utan en del av en människas livssituation som helhet. Vi måste ge dem kraft och motivation om de ska klara av att sluta. Det säger socialterapeut Seija Ryynänen, som fungerar som koordinator för projektet "Kontaktyta" (Kosketuspinta), som A-klinikstiftelsen genom Åbo ungdomscentral drivit sedan 2012.
Projektet har finansierats av Penningautomatförbundet och är nu inne på sitt sista år. Syftet har varit att sänka tröskeln för unga drogmissbrukare att söka hjälp, och på så vis förebygga utslagning.
Träffas på stan
För många är det svårt att överhuvudtaget ta sig till A-kliniken och dyka upp på möten. Därför har projektarbetare Viivi Rapo och Tero-Petri Suovanen vid ungdomscentralen satsat mycket på uppsökande arbete, att träffa ungdomarna på stan och bygga upp en relation innan de kommer till kliniken.
- Det första mötet är otroligt viktigt och avgörande för att bygga en tillitsfull relation. Det spelar roll om man träffas på ett kafé eller på kliniken. Vi har också jobbat mycket per telefon, ungdomarna har kunnat få tag på mig när som helst, säger Rapo. 
En 23-årig man som deltagit i projektet håller med om att platsen för träffarna gör stor skillnad.
- Det känns som om de verkligen bryr sig om en när de orkar komma till stan för att ses.
Stöder socialt
Rapo har inte bara träffat klienter på stan för att prata, utan också hjälpt dem styra upp sitt liv genom att till exempel ansöka om bostadsstöd. Hon har också hjälpt dem sköta kontakten med sin socialarbetare och sin familj.
- Drogberoendet är bara ett problem bland många och de ungdomar som haft svårt att sköta skolgången har ofta också svårt att veta vilka myndigheter de ska vara i kontakt med för att få hjälp. Jag låter dem skriva på ett kontrakt där de ger mig rätt att hjälpa till med den här kontakten, och så gör vi en kartläggning över vilka saker som behöver ordnas. Som stödperson kan jag inte göra arbetet åt dem, men jag kan stå bredvid och hjälpa dem ta små steg i taget, säger Rapo.
Delar erfarenheter
En annan viktig verksamhet är ungdomscentralens öppna vardagsrum Sohvis, som har öppet tre kvällar i veckan. Ungefär 2-8 ungdomar brukar dyka upp per gång.
Eftersom många unga drogmissbrukare är arbetslösa och saknar struktur i vardagen, är det bra att ha ett ställe att gå till.
- Det kändes som att få ett hem när jag började gå dit, säger en ung kvinna som deltagit i projektet.
Sohvis är också ett sätt för folk som ännu inte börjat gå hos kliniken att komma i kontakt med personalen. Ungdomarna själva understryker vikten av att få stöd av andra som gått igenom samma sak och också sådana som klarat av att ta sig ut ur missbruket. De uppskattar att hundratals unga i Åbo lider av drogmissbruk just nu och problemet drabbar allt yngre barn.
Målen uppnådda
Trots att projektet tar slut i år och resurserna krymper kommer A-klinikstiftelsen att fortsätta sitt arbete och försöka ta till vara erfarenheterna som projektet gett.
- Vi har uppnått våra mål, både då det gäller att hitta nya sätt att nå ut till ungdomarna och att bli bättre på att samarbeta med andra sociala instanser. Vi är väldigt nöjda. Nu hoppas jag bara att liknande projekt ska dyka upp på andra håll i samhället, säger Rapo.
Kring 90 ungdomar i åldern 20-24 år har fått hjälp genom projektet.