Seportaget höststartar torsdagen den 12 september med dokumentären Bland änglar och demoner. Huvudperson är Annette Lindbom från Pargas som uteslutits ur Jehovas vittnen.
I våras visades Seportaget Jehovas vittne för evigt som handlade om Annettes äldsta dotter Daniela och hennes liv som ett aktivt vittne. Mor och dotter har inte träffats på sex år eftersom aktiva vittnen inte får umgås med uteslutna.
I den färska dokumentären Bland änglar och demoner berättar Annette Lindbom om livet som ett uteslutet Jehovas vittne. Om smått tragikomiska situationer som då hon för ut soporna och vid sopcontainern stöter ihop med sin syster från grannhuset. Systern tittar bort och säger inget. Smärtsamt blir det på hälsocentralen där en främmande äldre man kommer fram till henne. Annette känner först inte igen sin egen far.
En dotter saknas. Annette Lindbom med döttrarna Mikaela och Rebecka.Yle/Kati Grönholm-Kulmala
Annette Lindbom var 14 år gammal när familjen började gå på möten i rikets sal. Hon var den första i familjen som döpte sig, då var hon 16 år. Annette litade på löftet om att återse sin älskade morfar på domedagen då alla döda återuppväcks.
I stället så har hon förlorat nästan alla sina nära och kära. Sin äldsta dotter träffade Annette senast för sex år sedan när dottern var 17 år. Dottern har flera somrar jobbat som Folkhälsans simlärare i Pargas men Annette har aldrig vågat ta sig till stranden.
- Det skulle bli för jobbigt, inte bara för mej. Jag kan reglerna, konstaterar Annette Lindbom och rösten bryts.
- Det är ju jag som har uppfostrat henne! Det är jag som har lärt henne hur uteslutna personer ska behandlas, jag trodde ju själv likadant. Min dotter är ett hängivet vittne och följer reglerna till punkt och pricka. Inte kan jag döma henne för det.
Undertecknad som har kontakt med dottern vet att situationen ingalunda är lätt för henne heller. Men situationen är låst. Antingen så måste Annette bli medlem i Jehovas vittnen på nytt eller så måste dottern avsäga sig sitt medlemsskap i organisationen.
Annettes budskap
Då Annette i dag berättar om sin vardag som utesluten så hoppas hon få vilsna och sökande ungdomar att tänka till lite. Hennes budskap till ungdomarna är att inte välja dopet innan de är vuxna och mognare. Som ett döpt vittne så är uteslutning den enda vägen bort från församlingen. Om familjemedlemmar och vänner fortsätter som aktiva vittnen så bryts kontakten rakt av för den uteslutne.
Annette Lindboms budskap till personer som längtar bort från Jehovas vittnen är att våga ta steget. Visst, du blir ensam och övergiven av församlingen men det går att få ett nytt liv och nya vänner på utsidan.
Att filma dokumentären om Annette väckte starka känslor hos hela TV-teamet. Som den gången då vi kör förbi Rikets sal i Pargas och Annette plötsligt utbrister "Där kommer min mamma och pappa! Jag känner igen bilen!" då en liten blå bil kör emot oss. Det känns i hjärtat på oss alla när vi med ens förstår hur det är att leva som uteslutet vittne på en så liten ort som Pargas. Att se sina nära och kära men själv vara osynlig för dem.
Näsduksvarning
Som ex- Jehovas vittne så är Annette van vid att vända ut och in på sig själv. Innan skilsmässan från maken och den påföljande uteslutningen så var hon flera gånger inkallad till möten där höga bröder gav henne åthutningar och ställde de mest privata och intima frågor. Som Annette snällt besvarade, kuvad som hon var.
Detta var jag fullt medveten om då jag intervjuade Annette. Kameran snurrar och det är jag som känner mig obekväm, inte hon. Hon bjuder på sig själv mer än jag begär. Hon berättar långt mer än vi behöver veta. Hon gråter mycket. Av sorg men framförallt av ilska. Hon skrattar också mycket.
Annette själv beskriver filmandet som en teraupetisk process som gjort henne enbart gott. Men ändå, att med TV-kameran närvara då Annette i direktsändning tittar på min dokumentär om dottern var nästan övermäktigt för mig. Och det var inte lätt för filmaren att zooma in på Annettes ansikte då hon via TV-rutan ser sin dotter för första gången på sex år.
I samband med denna dokumentär har jag (igen en gång) funderat extra mycket kring programmakarnas ansvar för dem vi berättar om. Jag har editerat materialet med varsam hand. Många starka, hemska och smått otroliga bitar har lämnats bort. Berättelsen är hel trots det.
Visst, huvudpersonen väljer själv vad hon vill berätta och jag upplever Annette som både sansad och stark. Men samtidigt så har hon stark tillit till mej som regissör. Det är mitt ansvar och min vilja att berätta utan att skada någon inblandad. Och med inblandad menar jag inte enbart de personer som syns i programmet.
Annette har tillsammans med sina två yngsta döttrar tittat igenom dokumentären "Bland änglar och demoner" på förhand. Döttrarna var rödnästa och tårarna rann medan Annette själv lyste som en sol i den blåa TV-soffan här på Yle i Åbo. Nöjd, lättad och glad.
Det är hon inte ensam om att vara.
P.S. Jag har nu två gånger tittat igenom dokumentären tillsammans med Seportaget-producenten Peter Berndtson, både gångerna så har han grävt fram näsduken.
Seportaget i Yle Fem, torsdag 12 september kl. 21.00