Professor vid Åbo Akademi efterlyser en vidare utredning kring finlandssvenska studerandes eventuella motivationsbrist.
För några år sedan jämförde Olav Eklund, som är professor i geologi och mineralogi vid Åbo Akademi, sina finskspråkiga studerandes prestationer på Turun yliopisto med sina svenskspråkiga studerande på Åbo Akademi. Resultatet visade en omvänd Gauss-kurva för de finlandssvenska studerandena. På Akademin fanns det fler som presterade riktigt bra, men också fler som presterade dåligt. Det tyder på att de fanns många svenskspråkiga studerande som inte tog studierna på allvar.Fixa högskolan
– Många finlandssvenskar verkar tro att de är färdigutbildade när de kommer från gymnasiet. Sedan tar det tid innan de får en insikt om att det gäller att förkovra sig, säger Eklund.
Han minns en gästföreläsare från Stockholm som efter en föreläsning vid Akademin konstaterade att ”studenterna har ingen respekt för kunskap”.
– Lärarna förväntas dessutom respektera deras respektlöshet. Det är klart att enheterna försöker erbjuda en kvalitativ utbildning men det är svårt om studerandenas grundinställning är fel.
Enligt Eklund syns de finlandssvenska studerandenas motivationsbrist mest under de inledande studieåren. Han konstaterar att det finns många lyckliga exempel på folk som tar sig i kragen och i slutet av studietiden har skillnaderna mellan språkgrupperna suddats ut.
Det finns ingen egentlig forskning som gäller de finlandssvenska studerandes motivation. Eklund efterlyser en sociokulturell utredning i ämnet.
– Kommer det här hemifrån eller är det kompistrycket som orsakar det? Någon kulturvetare borde studera saken närmare.
Olav Eklund poängterar att det även finns positiva skillnader mellan språkgrupperna ur finlandssvenskarnas synvinkel. Till exempel har många finlandssvenskar ofta en fördel i nordiska sammanhang.
Vad tycker du? Finns det en finlandssvensk kultur där bildning inte är särskilt högt på prioriteringslistan?