Journalisten Anna-Lena Laurén tilldelas Suomen Kuvalehtis journalistpris för sin sakkunniga och människonära rapportering om Ryssland.
"Laurén beskriver enkelt, utan att försköna och utan att moralisera vad som händer och låter läsaren själv dra sina slutsatser. Hon beskriver Rysslands och dess grannländers politiska verklighet, ekonomi och kultur på ett elegant och sakkunnigt sätt", lyder prismotiveringen.
Prisnämnden vill också fästa uppmärksamhet vid att en korrespondent i dag är den bästa rapportören om händelser i utlandet.
Anna-Lena Laurén är Hufvudstadsbladets och Svenska Dagbladets Moskva-korrespondent.
Suomen Kuvalehtis journalistpris delades ut för 39:e gången. Prissumman är 10 000 euro.
Hur känns det här?
- Jag var nog ganska överraskad. Det är ju ett pris som ytterst sällan ges till journalister som skriver enbart på svenska. Jag är jätteglad och väldigt hedrad. Det känns som ett bevis på att det dels finns en poäng med att det finns människor på plats i världen och rapporterar om skeenden och dels med att vi har medier på två språk i Finland, säger Anna-Lena Laurén till Yle Nyheter.
Hur viktigt är det med människonära rapportering för dig?
- Det är otroligt viktigt. Faktum är allt färre tidningar och olika tv- och radiobolag i dagens ekonomiskt pressade medievärld skickar ut människor för att bekanta sig med situationen på ort och ställe. Då blir det ofta mindre människonära, fast det talas om att rapporteringen borde vara mera människonära. Det blir ofta andrahandskällor. Man kan göra alldeles bra artiklar på det sättet också, ibland är det den enda möjligheten, men det kan aldrig ersätta det att journalisten själv är på plats och pratar med människor. Jag har själv alltid tyckt att det roligaste med journalistyrket är att få träffa vanliga människor, säger Laurén.
Vad betyder det här priset för dig?
- Det betyder jättemycket. Det är ju förskräckligt roligt att det jobb man gör har en betydelse, speciellt då man lagt ner mycket arbete och gjort vissa personliga uppoffringar för att kunna vara där man är. Vi behöver gedigen utrikesrapportering i Finland, det känns otroligt viktigt.
"Medier på svenska en rikedom för hela Finland"
Enligt Laurén är det speciellt roligt att det är en finlandssvensk journalist som får det här priset.
- Det känns otroligt viktigt i dagens samhälle när det skriks så väldigt mycket om att tvåspråkigheten är någon slags belastning. Att man har medier på svenska handlar inte om "samma på svenska" utan det ger en annan dimension. Det handlar inte bara om språk utan om hur man ser på saker och det är en rikedom för hela Finland.
Vad har varit det mest utmanande i din karriär?
- I Ryssland specifikt så har det mest utmanande varit att få möjlighet att intervjua till exempel personer i högre ställning. Det är också viktigt att göra det ibland och jag önskar att jag kunde göra det mer. Jag har inte alls lika stor tillgång som personer från större medier, vilken kan gräma mig.
Laurén anser också att den stora utmaningen i dag är att behålla tron på journalistiken.
- I och med att det har blivit mycket sämre ekonomiska tider och papperstidningarna har blivit mindre lönsamma och befinner sig i en identitetskris, så tror jag det är otroligt viktigt att vi fortsätter tro på på journalistiken och det vi gör. Den dag då vi tycker att det inte spelar någon roll vad vi gör, då kan vi lika gärna sätta lapp på luckan och det har jag absolut inte för avsikt att göra, säger Laurén.
"Folkbildningen en fin tradition"
För Anna-Lena Laurén har det alltid funnits ett visst slags folkskollärarideal i journalistiken.
- Jag tycker att folkbildningen alltid haft en stor betydelse i det nordiska samhället. Vanliga människor är intresserade av sin omgivning och vill lära sig saker. Man vill veta vad som händer i grannländerna. Det är en väldigt fin tradition som jag tycker att vi ska bevara och värna om i Finland.
Prissumman är 10 000 euro. Vill du avslöja vad du har tänkt göra med pengarna?
- Min första tanke var att flytta från min trånga etta i Moskva till en lite större bostad. Men tyvärr är det så dyrt att bo i Moskva, att det skulle inte räcka värst långt. Jag måste faktiskt fundera lite, jag har ingen aning, säger Laurén.