Iniöborna gräver sina egna gravar

Spela upp klipp på Arenan

Iniö är en av de få orter där ortsborna själva gräver sina anhörigas gravar. Att gräva en grav är enligt den lokala prästen en mycket tung process men samtidigt en viktig del av sorgearbetet.

Enlig kyrkoherde Harry S. Backström kan gravgrävningen vara en viktig del av sorgearbetet.Yle/Johanna Ventus

Iniö församling är en liten kapellförsamling med en liten begravningsplats. Det är trångt om utrymme och det går inte att använda grävmaskin för att gräva gravar. I stället är det de anhöriga själva eller någon av ortsborna som gräver graven när någon går bort. Iniö är en av väldigt få orter där det inte finns varken kyrkvaktmästare eller gravgrävare. Harry S. Backström, kyrkoherde vid Väståbolands svenska församling, berättar hur processen går till.

- De anhöriga är med ända från att man sätter den avlidna i kistan till att man öppnar graven. På det viset är anhöriga med från början till slut och ser på ett väldigt konkret sätt hur det går till när den avlidna får sin viloplats på församlingens gravgård.

Enligt Backström är gravgrävningen en viktig del av sorgearbetet.

- Det är bra att vara med från början till slut. Det är en väldigt bra funktion om man tänker på sorgearbetet. Det kan kännas väldigt tungt att konkret ta ansvar men i ett sådant läge kan alltid den lokala prästen hjälpa till, säger Backström.

På plats i Iniö jobbar kaplan Eeva Vuola. Hon håller med om att arbetet med att gräva en grav är en viktig del av sorgprocessen men lyfter också fram att det är mycket tungt för de anhöriga att samtidigt som de ska ordna med blommor och välja psalmer inför begravningen rent konkret fatta en spade och gräva en grav. Inte minst med tanke på att ortsbefolkningen i Iniö blir allt äldre.

- Vi är så få nuförtiden. De som alltid varit med och ställt upp börjar bli gamla och trötta. Och när någon dör drabbar det alla, det är någons kusin, någons granne, alla är inblandade på något sätt. I år har vi haft ett tungt år och det är många som dött samtidigt. Ibland får vi pussla men hittills har vi alltid lyckats och folk ställer sig för det mesta positiva, säger Vuola.

Men även om prästerna lyfter fram de goda sidorna med att gräva sina anhörigas gravar vittnar många ortsbor om att gravgrävningen är en mycket tung process man gärna skulle vara utan. Enligt en man kan man bli tvungen att öppna en grav där en nära släkting tidigare begravts och en kvinna tycker att kyrkan borde sköta gravgrävningen och att de anhöriga gott kan sörja på andra sätt. Men kyrkoherde Harry S. Backström lyfter fram att det alltid finns hjälp att få de gånger orken inte räcker till.

- Vid behov kommer vi förstås härifrån närmare centrum och hjälper till. Till exempel kan en vaktmästare komma ut och sköta det hela om det behövs. Men för många är det en hederssak att få vara med och sköta det här. Också för grannar i många fall, säger Backström.