Houtskär ligger längst ute i den åboländska skärgården och har idag lite över 600 invånare. Av dem talar cirka 200 idag Houtskärdialekt (Hootsjärskå). Dialekten är unik i den åboländska skärgården, med inslag från de övriga åboländska dialekterna, men också åländskan och österbottniskan. Eftersom avstånden förr var långa mellan byarna förekommer det en hel del skillnader som ännu lever kvar i dag.
Göran Karlgren och Kalle Palmu kommer från Mossala, i norra Houtskär. Där talas den äldsta varianten av dialekten. Bägge två talar nästan alltid hootsjärskå, men ibland byter de till högsvenska. Läs också ”Man måste tala med bönder på bönders språk”
– Med polisen och på skattebyrån! säger Göran Karlgren.Närbild 7.4:
Så här låter vi i Svenskfinland
"Vi fööds op dijalekt"
"Vi "talor" i Houtskär"
– Nej, men då man pratar svenska i butiken i Åbo, så då får man nog skippa Houtskärdialekten. Om man alls kommer till rätta med svenskan, säger Kalle Palmu.
– Men nog med bekanta från Korpo och Nagu och Pargas och Kimito och så där så talar jag nog Hootsjärskå...
– Det finns ju vissa ord som inte finns alls i högsvenskan. Som vi har t.ex. "köymåt" som betyder liksom någonting konstigt, nånting krångligt, så om man håller i "köymåt" så håller man i på ett konstigt sätt. Eller "tjäklåt" säger vi som besvärligt, berättar Ulla Mattsson-Wiklén som kommer från Björkö, men idag bor i Korpo. Hootsjärskå är hennes modersmål och en viktig del av hennes identitet. Hon talar dialekten hemma med barnen och mannen. I Korpo talar hon inte dialekt "på byn", eftersom det inte talas lika mycket dialekt där som i Houtskär.
Mattsson-Wiklén var en av dem som för några år sedan var med i ett bokprojekt som Houtskärs kulturgille startade, "Läsåbook e hootsjärskå". Berättelserna i boken redogör förutom för dialektens ord och uttryck, också för olika traditioner i Houtskär.
Det har blivit viktigare med ”Gamla Houtskär”
År 2009 slogs de väståboländska kommunerna ihop till Pargas stad och med det har hembygdskänslan förstärkts, menar Lennart Brunnsberg som är ordförande i Houtskärs kulturgille.
– Jag tror att sen vi blev en del av den här staden så har det blivit viktigare med "gamla Houtskär". Vi försöker liksom hålla det gamla vid liv här. Annars dör det precis bort alltihop.
Den yngre generationen i Houtskär talar inte så mycket dialekt idag. Men det finns ändå ett intresse för språket som kanske talas av mommo och moffa eller mamma och pappa.
– Det är så där helt annorlunda, säger Matilda Sigfridsson.
– Det är ganska svårt med Hootsjärskå, att få till alla ord, säger Alma Karlgren och Wilma Karlgren. Bägge förstår dialekt, men pratar väldigt lite.
Men det finns ett intresse hos barnen för dialekten. Flera av dem skulle gärna se att dialekten lever vidare och skulle gärna också lära sig prata mer Hootsjärskå.
– Jag är lite rädd om det skulle sluta, det där språket. Jag skulle vilja ha timmar, då vi bara pratar Hootsjärskå här i skolan, läsa böcker och försöka förstå vad det betyder och börja
prata Hootsjärskå, säger Emmi Kajakoski och Anna Mårtensson. Det skulle vara kul, tycker också Alma och Wilma Karlgren.