Det är bistra budgettider i många kommuner just nu, och i framför allt i många små skärgårdskommuner tvingas man eventuellt avstå från service som många upplever som avgörande för att skärgården ska hållas livskraftig.
Nedskärningar och inbesparingar är vardag i de flesta kommunerna i dag och det gäller i högsta grad också skärgårdsstaden Pargas. I debatten Slaget efter 12 deltog Nagubon och föräldern Staffan Åberg, Pargas stadsdirektör Folke Öhman och riksdagsledamot Mikaela Nylander, från Svenska Folkpartiet. Nylander är ordförande för Skärgårdsdelegationen sedan 11 år tillbaka.
Folke Öhman har den besvärliga uppgiften att leta efter sådan service som Pargas kunde avstå från. Ett exempel på en sak man kunde avstå från är Nagus egna högstadium, klasserna 7-9. Öhman föreslog att eleverna istället skulle få en längre skolväg och gå i Korpo i skola. Det här väckte ett enormt motstånd bland skärgårdsbor - bland annat Staffan Åberg motsatte sig det här. I tisdags fattade fullmäktige beslutet att i alla fall låta Nagu behålla sitt högstadium. Staffan Åberg säger att det här var ett viktigt beslut eftersom ett högstadium i en kommundel som Nagu är väldigt viktigt för att hålla ett samhälle levande. Tillsammans med hälsovården är utbildningen grundpelarna i ett samhälle.
- Om man vill hålla samhället levande måste man ha tillgång till den här mest centrala servicen, säger Åberg.
Det blev ingen inbesparing den här gången Folke Öhman - vad medför det här att politikerna nu valde att hålla kvar skolan?
- Det är viktigt att inse att nedskärningar drabbar alla kommuner, men det märks bättre i skärgårdskommunerna eftersom den är så sårbar och det är en så liten befolkning det handlar om. Det handlar inte nu om att lägga ner något i skärgården, utan om att hela kommunen ska spara. Vi måste hitta nya gemensamma lösningar. Vi har gjort en del, men jag tror att vi kommer att göra mycket mer. Ska vi ha två eller ett högstadium i skärgården? frågar sig Öhman.
Vad är det för skillnad Staffan Åberg om eleverna får lite längre skolväg?
- Här mäts inte avståndet i avstånd utan i tid. Houtskär, Korpo och Nagu är stora enheter i sig själva. Att sköta transporterna med allmänna färdmedel tar tid. I vår familj har vi dessutom en halv timmes skolväg före vi kommer till centrum så totalt sätt närmar vi oss en 2 timmars skolresa. Det är inte brist på realism att vi motsatte oss att lägga ner högstadiet i Nagu, utan om att det finns centrala serviceformer som man inte kan pruta på. Att skära ner straffar sig i minskad inflyttning, säger Åberg.
Skärgården drabbas hårt av statens nedskärningar
Så gott som alla kommuner kämpar med en svår ekonomisk situation, men berätta hur illa ställt är det med ekonomin i er skärgårdskommun Folke Öhman?
- För det första är det illa ställt för alla kommuner, det beror på statens dåliga finanser. Men i tillägg kommer det dessutom det att vi förlorar ytterligare 3,8 miljoner i statsandelar, varav en del är skärgårdsstatsandelar. Vi får höja skatten under två år i rad, vi får låna mer, men vi måste också se över servicen, säger Öhman.
Vid årsskiftet träder den nya statsandelsreformen ikraft. I praktiken innebär den att skärgårdskommuner och kommuner med skärgårdsdelar drabbas. Bland annat Borgå och Raseborg förlorar sitt skärgårdstillägg, och Malax, Kimitoön och Pargas drabbas också. Kimitoön och Pargas förlorar allra mest. Statsandelarna beräknas minska med 10 % för Kimitoöns del och för Pargas del minskar statsandelarna med 11 % . Det innebär betydligt mindre pengar från statligt håll alltså, och den här minskningen sker gradvis under de kommande 5 åren.
Mikaela Nylander - har staten vänt skärgården ryggen? 
- Staten har vänt ryggen åt hela kommunfältet, om man vill se det så. Men statens ekonomi är ytterst ansträngd just nu. Vi har haft år under denna riksdagsperiod då vi haft upplåning på upp till 10 miljarder. Vi har levt på lånade pengar. Då är vi tvungna att skära i statsandelar. Men diskussionen om servicenätet är mycket bekant. Också i min egen kommun har vi sett över vår service. Men det är klart att det är extra sensitivt i skärgården i och med de långa avstånden. Vi försökte länge från skärgårdsdelegationens sida kämpa emot att kommuner med skärgårdsdel inte längre får något skärgårdstillägg. Det är klart att det här har varit ett nederlag för hela skärgårdspolitiken.
- Ja för vi drabbas ändå mest, vi förlorar monetärt mycket mer än övriga kommuner, säger Öhman.
Nytänk behövs när pengarna tryter
Nylander påminner om att i tiderna infördes ett extra högt statsstöd för kommunerna i Lappland och kommuner i Åboland.
- Så ni har haft en högre nivå än övriga kommuner, så därför är fallet nu mycket häftigare för er. Det är beklagligt, för jag vet ju att det kostar mycket mer att upprätthålla service i skärgården, säger Nylander. Sen tror jag inte att vi ska vara alltför dystra, vi måste också titta på möjligheterna, säger Nylander och räknar upp mobilservice i form av till exempel hälsobussar som åker runt och tar rutinprover på äldre.
- Nog måste vi gå inför nytänk när pengarna tryter, säger Nylander.
Staffan Åberg håller med och säger att vi måste tänka nytt och vara positiva.
- Vi har en positiv trend i Nagu och en bra drive, just nu. Vi har 50 nya inflyttare bara i år. Det finns en möjlighet att klara sig. Effektivering där det är möjligt är ju bra, så måste det vara, men vi vill inte ha för mycket ruckande på grundläggande strukturer, säger Åberg.
Folke Öhman konstaterar att det är just det Pargas just nu gör - effektiverar.
- Men så fort vi föreslår något så är alla som berörs emot det. Så det finns ingen som vill ge ifrån sig någonting. Ser man på Nagu så är det ett livskraftigt samhälle och det är mycket positivt. Vi försöker stöda det. Men det finns gränser för hur mycket service man kan ha. Inom skärgården måste det finnas nya lösningar, man kan inte bevara alla strukturer som de är nu, all service kan inte finnas överallt. Man måste kunna koncentrera servicen också. Barndagvård, skola och äldreomsorg måste finnas nära, men inom hälsovården och utbildning för årskurserna 7-9 - där kommer vi nog att se stora förändringar. Nya lösningar som telemedicin och annat är bra, men vi måste vara beredda att också se på strukturerna.
Nylander konstaterar att det har varit intressant att se på vad man har gjort inom kommun och servicestrukturreformen för några år sedan.
- I skärgården har man gjort ganska mycket, säger Nylander. Man har slagits ihop, men också tänkt nytt. Skärgårdsområdena har varit proaktiva. Det är jättebra, där finns stora möjligheter. Jag tror att vi kommer att se många nya lösningar, säger Nylander. Ganska snabbt också kommer man att införa nya serviceformer. Och det är bara bra för det är ett sätt att upprätthålla servicen, slår Nylander fast. Man gör saker på ett nytt sätt, och då är det viktigt att man samtidigt är öppen och diskuterar med sina kommuninvånare. Förändringar är inte alltid försämring. Inte i alla fall, säger Nylander.
Allt svårare föra en skärgårdspolitik nationellt
Mikaela Nylander, ditt parti Svenska Folkpartiet var med och välsignade statsandelsreformen - minister Anna-Maja Henriksson var med och förhandlade. Hon säger i en intervju att det kunde ha gått mycket värre. Hur svårt är det att få gehör för skärgårdsfrågor bland dina kolleger i riksdagen?
- Traditionellt har det varit lätt, men nu märkte vi en skillnad i statsandelsreformen, säger Nylander. Det kändes som att bränslet är slut i det finländska samhället, man orkar inte kämpa mer. Det var första gången vi inte fick gehör för våra behov. Jag hoppas att det inte är något bestående fenomen. Det är jätteviktigt att man behåller en självständig skärgårdspolitik också i framtiden, därför är nästa regerings program jätteviktigt, säger Nylander som konstaterar att också arbets- och näringsministeriet som bäst utvärderar skärgårdspolitiken.
- Det ger säkert vägkost inför nästa regerings program. Då måste vi se till att vi har en självständig skärgårdspolitik, säger Nylander.
Folke Öhman konstaterar att vi har ett mycket bistrare klimat nu.
- Vi kan inte vänta oss mer pengar, vi väntar oss tvärtom mindre pengar. Det betyder att vi måste vara proaktiva och välja ut det som är riktigt väsentligt. Vi måste vara beredda på att avstå från något, men debatten har hittills handlat om att allt ska vara kvar med samma strukturer som tidigare.
- Det kommer inte att lyckas, fortsätter Öhman. Vi har små skolor i skärgården där elevunderlaget blir bara mindre - då är det bättre att slå ihop skolorna. Vi kan inte bara fortsätta och låta gamla strukturer förvittra och sedan en dag märka att någon annan kommer och bestämmer för oss. Så försvinner kanske allt, då är det försent, varnar Öhman.
Staffan Åberg håller med om att verkligheten är verkligt tuff.
- Det är inte lätt för någon. Vi måste se hur vi ska profilera oss och vad vi ska satsa på i skärgården. Men min medicin ser lite annorlunda ut än Folke Öhmans, säger Åberg.
Social- och hälsovårdsreformen tar bort beslutanderätten
- Jag har just själv stått inför valet att välja bostadsort mellan Åbo och Nagu. Då är den viktigaste aspekten basservicen. Det är ingen som inte har förståelse för att vi måste samarbeta, säger Åberg. Men när vi i praktiken ser på vad det betyder så är skärgården ju väldigt stor geografiskt sätt. Så det att vi kämpar för att hålla kvar läkarmottagningen i Houtskär eller skolan i Nagu - det betyder inte att vi är emot alla förändringar, säger Åberg. Men det är just de här viktiga serviceformerna som vi måste jobba extra hårt för. Och nu kommer social- och hälsovårdsreformen som tar ifrån oss beslutanderätten över vården. Då ska vi istället slå vakt om utbildningen, och profilera oss som en ort som kan locka inflyttning, säger Åberg.
Mikaela Nylander, som ordförande för Skärgårdsdelegationen, hur kommer skärgårdsförhållanden att beaktas i den förestående social- och hälsovårdsreformen?
- Svårt att säga, det beror på hur vårdområdena fattar sina beslut, säger Nylander. Då gäller det för vårdområdet att se till att också skärgårdsområden kanske kan bilda ett vettigt produktionsområde.
Är det här något ni har fört fram?
- Jo, oj vad vi har diskuterat, säger Nylander. Vi har ganska många problem med vårdreformen i Svenskfinland, det gäller till exempel också Kårkullas framtid.
Folke Öhman tror inte på att skärgården har några påverkningsmöjligheter inom social- och hälsovårdsreformen.
- Jag tror inte att det överhuvudtaget är realistiskt att skärgården skulle ha någon som helst möjlighet att påverka sin framtid i de nya SOTE-distrikten. Vi talar om produktionsområden som är lika stora som hela Egentliga Finland. I dagens läge finns det ingen som representerar skärgården i Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts styrelse. Så det kan vi glömma, säger Öhman. Men jag skulle gärna efterlysa att man inom skärgården skulle sätta sig ner och fundera - vad kan vi göra för att bidra till detta spartalko? Det är bättre om förslagen kommer från de berörda skärgårdsområdena istället för från tjänstemännen på centralorten. Men då måste förslagen vara realistiska och leda till inbesparingar. Det går inte längre att säga att vi ska marknadsföra skärgården mer. Det gör vi redan men det har inte hjälpt. Det har inte gett den effekt vi hade velat. Man måste komma med utvecklingsidéer och egna idéer för hur vi ska spara, säger Öhman.
Sommargäster belastar också infrastrukturen
Närmare en halv miljon sommargäster kommer och njuter av sommaridyllen i Pargas och i Kimitoöns kommun varje år. Pargas besöks av ungefär 300 000 personer på sommaren - den fasta befolkningen är 15 500. Det här belastar också infrastrukturen. Färjekapaciteten är för liten under högsommaren, dricksvattnet i Korpo räcker inte till, Skärgårdsvägen som alla ska köra på är smal och borde underhållas bättre. Det här skulle kräva tilläggsresurser som den lilla skärgårdskommunen har svårt att argumentera för med sina 15 000 invånare.
Vad kan man göra åt den här obalansen Mikaela Nylander? Är det ohemult att tänka att samhället i stort kunde bidra med resurser för att upprätthålla denna infrastruktur?
- Ja nog försöker vi ju ge resurser till vägar och färjor, men här sker det ju också förändringar som har mött på protester, säger Nylander. Det finns en enorm potential bland fritidsboende som nationellt sätt omsätter 7,4 miljarder euro per år. Men det är klart att ingen tror väl att vi kan göra stora satsningar på infrastruktur och så vidare i det här läget. Vägarna kommer inte att förbättras, säger Nylander. Sen måste man se på färjetrafiken för att den bättre ska motsvara de fritidsbosattas behov, utan att det drabbar den fasta befolkningen. Och det är en mycket svår ekvation, säger Nylander.
Förr fanns ett förslag om att fritidsboende kunde betala en del av sin kommunalskatt till sin fritidskommun - är det här förslaget dött och begravet?
- Ja! säger Nylander. Förslaget har funnits med under många perioder i det skärgårdspolitiska programmet - ett förslag om att man borde utreda möjligheten att man kunde få betala en del av kommunalskatten till sin fritidskommun. Men den politiska viljan finns inte mera för det, säger Nylander.
Öhman håller med.
- Det kan man glömma. Den enda skatteformen som kan komma oss till godo är fastighetsskatten.
Åberg konstaterar att de fritidsboende är enbart en positiv sak för skärgården.
- Vi har dem att tacka för mycket av den service vi har och vice versa. Men det borde bli lättare att få skriva sig i sin fritidskommun, säger Åberg.
- Skulle det vara fast i kommunen skulle det vara lättare att skriva sig i kommunen, säger Öhman. Men det är mycket som reglerar planeringen. Tyvärr är det inte så att skärgården har planeringsmonopol på skärgården. Det är tyvärr så att de besluten fattas någon annanstans, säger Öhman.
Var finns då framtidstron? Vad borde man göra för att vända den lite dystra bilden av utvecklingen i skärgården?
- Se möjligheterna i turismen, de fritidsboende, säger Nylander. Det har skapat arbetsplatser genom till exempel stugservice. Det finns mycket möjligheter, vi måste bara se dem. Det är också viktigt att samlas kring vissa riktlinjer när det gäller servicen, ta ödet i egna händer.
- Jag tror absolut att skärgården har en framtid, säger Öhman. Vi måste nu i det här skedet titta på servicen och strukturerna. Det ligger stora möjligheter i den stora befolkning som de facto finns i skärgården - fast- och fritidsboende - det finns potential. Man kommer att överleva och utvecklas. Man måste ta ett steg bakåt för att ta två steg framåt, säger Öhman.