Redan från början var kärnkraftverket Olkiluoto 3 dåligt planerat. Bygget påbörjades innan planerna var klappade och klara. Konsekvenserna syns redan i kärnkraftssäkerheten och elpriset.
Olkiluoto trean ska enligt det senaste budet från leverantören Areva vara färdigt att tas i drift under 2018. Det betyder en försening på nio år.
Problemen sedan byggstarten 2005 har varit många. Några exempel: Problem med betongplattans konsistens, brister i svetsarbeten, små sprickor i rör i kärnkraftsverkets primärkrets, brister i anställningsförhållanden och problem med automationssystemet.
Bristfälliga planritningar
Ett problem som fanns redan innan bygget kom igång var bristfälliga planritningar. Till exempel var planritningarna för automationssystemet så bristfälliga att alla säkerhetskrav som ställs på ett sådant system inte uppfylldes. Något som också strålsäkerhetscentralen påpekade i sitt säkerhetsutlåtande till statsrådet när beslut om byggnadstillstånd skulle ges.
På den tiden var Mauri Pekkarinen handels och industriminister. Det ministeriet förbereder statsrådets byggnadsbeslut för kärnkraftsverk.
- Då i slutskedet av processen skrevs det in några rader om att statsrådet vill säkerställa att Strålsäkerhetscentralen (STUK) får övervaka projektet. Om det hade funnits något som på något sätt skulle ha försämrat säkerheten så borde STUK ha sagt det. Men STUK sade inte det.
Biträdande direktör Tapani Virolainen vid STUK som följt med Olkiluoto trean från starten, säger i dag att då verkade automationssystemtes principplan vara bra. Men nivån på detaljritningarna var inte riktigt vad man hade väntat sig.
- Så då beslöts det att vi fortsätter med automationssystemets planer under byggnadsskedet.
Fortfarande är alla planritningar inte godkända
Först i våras kunde Strålsäkerhetscentralen godkänna helhetsplanen för automationssystemet men detaljplanerna är ännu under granskning.
Nu efteråt är det lätt att vara klok, men vid framtida projekt så skulle vi inte göra så härNio år efter byggnadsbeslutet och byggstarten. Då ansåg STUK att planritningarna kunde åtgärdas under byggnadsskedet.
- Nu efteråt är det lätt att vara klok, men vid framtida projekt så skulle vi inte göra så här. Det är bättre att göra det under processen med byggnadslov så att man får en bra och stabil grund för själva bygget, konstaterar Biträdande direktör Tapani Virolainen vid STUK.
Reaktorn är ännu inte godkänd i USA
Det är inte bara Olkiluoto trean som har problem utan liknande projekt världen över har också problem. Ett av dem är automationssystemet.
Till exempel i USA pågår en så kallad licensieringsprocess för Olkiluoto treans reaktortyp EPR. En process om redan tagit 7 år.
- Problemen med designen av automationssystemet är relaterat till kommunikationen mellan de olika delarna i systemet, förklarar direktör Frank Akstulewicz vid den amerikanska strålsäkerhetsmyndigheten NRC.
Licensieringsprocessen i USA är omfattande där alla planritningar etc. genomgås noggrant innan byggnadsbeslut fattas. För reaktortypen EPR pågår den fortfarande.
Tillståndsprocessen i Finland, från ansökan om ett principbeslut i riksdagen till ett byggnadstillstånd från statsrådet tog drygt fyra år. Men att den amerikanska beslutsprocessen skulle vara bättre tillbakavisas.
- Jag anser att vi har ett bra system. Om man jämför med andra länder är vårt system rätt så bra. I Finland går det inte att bygga något som inte till varenda punkt uppfyller alla säkerhetsföreskrifter och regler. Vi har världens strängaste normer som ska uppfyllas, fastslår Mauri Pekkarinen, riksdagsledamot (c)
Flera säkerhetsbestämmelser har skärpts
Som en följd av allt arbete med Olkiluoto 3 har flera säkerhetsbestämmelser skärpts. Bland annat måste beställaren av ett kärnkraftverk ta ett större ansvar för övervakningen av byggnadsskedet.
- Vid en leverans av kärnkraftverk enligt nycklarna i handen principen kan beställaren inte längre bara stå vid sidan om och titta på. Det bara går inte längre i Finland, säger biträdande direktör Tapani Virolainen vid Strålsäkerhetscentralen.
I alla fall har strulet medfört extra kostnader för beställare och leverantör. Förseningen av Olkiluoto trean beräknas kosta minst 5 miljarder euro extra. Men siffran hinner väl stiga än.
Och för Strålsäkerhetscentralen har bygget och problemen medfört extra jobb. Men det är beställaren som betalar STUK så här har det inte betytt direkt några extra utgifter för skattebetalarna.
Däremot väntas förseningen få konsekvenser för elpriset. Elfi som är den elkonsumerande industrins intressebolag har plockat fram uppskattningar på att elpriset stiger med 2 till 4 euro per megawattimme på grund av fördröjningen.
Mer om strulet med Olkiluoto 3 i Spotlight (Yle Fem) och på Arenan