Försvarsutskottets ordförande Ilkka Kanerva (Saml.) får stöd för sitt förslag om en allmän samhällstjänst för kvinnor. Enligt Kanerva behöver försvaret kvinnorna i kampen mot nya hot som hybridkrigföring och naturkatastrofer. Andra politiker talar om “fräscht initiativ” men hoppas på frivillighet.
Ilkka Kanerva väger sina ord när han svarar på Svenska Yles frågor vid ett cafébord i solskenet vid Finlandsarenan i Björneborg.
Hans utspel har redan hunnit tolkats som att han vill att kvinnorna ska omfattas av samma värnplikt som män. Nu menade han inte riktigt så, men ändå:
- Min uppfattning är att också kvinnor vill vara med och bära fullt ansvar som medborgare för att Finland ska klara av krissituationer och konflikter.
Ilkka Kanerva, tidigare utrikesminister, försvarsutskottets ordförande och en grå eminens inom finländsk försvarspolitik säger att kvinnorna nu behövs för att hantera hybridkrigföring, stora olyckor och naturkatastrofer.
- Det kunde handla om en månads obligatorisk kurs för kvinnorna. Om alla skulle kallas till uppbåd kunde man se vad som passar för var och en.
Ilkka Kanerva säger att han har förankrat sin tanke såväl hos statsledningen som hos oppositionspartierna i försvarsutskottet.
Målet är att förslaget nu ska beredas för att ingå i nästa regeringsprogram.
“Klokt att ta vara på kvinnornas kunskap”
Thomas Blomqvist som representerar SFP i försvarsutskottet bekräftar att tanken åtminstone delvis har allmän acceptans.
- Någon form av värnplikt finns det en ganska stor enighet om. Det kan handla om utbildning i hur man agerar i krissituationer eller hur man agerar i fredsbevarande verksamhet och konfliktlösning. Då kunde vi bredda den allmänna värnplikten till att gälla också kvinnor.
Thomas Blomqvist (SFP) vill att såväl kvinnor som män kallas till uppbåd.Thomas Blomqvist på Suomi Areena i Björneborg 11.7.2017Bild: LehtikuvaThomas Blomqvist,suomi areena
Också andra oppositionspolitiker ser positivt på Kanervas förslag. Maarit Feldt-Ranta (SDP) kallar det för ett “fräscht initiativ”.
- Som kvinna anser jag att det är bra att också vi kvinnor får en utbildning där vi kan verka i krissituationer. Kvinnor är en enorm styrka, det är klokt att ta vara också på kvinnornas kunskap i det här arbete, säger Feldt-Ranta.
Hon tror ändå kvinnorna skulle vara mer motiverade om samhällstjänsten var frivillig.
- Det finns flera olika sätt också för män att undvika militärtjänstgöring, det finns alternativ. Och jag tror att det är sannolikt att det blir så också framöver för kvinnor.
Vänstern hoppas på mer frivillighet för alla
Vänsterförbundets Li Andersson håller med Ilkka Kanervas så långt att den nuvarande värnplikten är ett jämställdhetsproblem som växer.
- Nog vet jag många män som tycker att det nuvarande systemet är orättvist och omodernt. Det baserar sig på en ganska gammaldags tanke om att män har fysiskt bättre förutsättningar att utföra värnplikt, trots att krigsföring i dag ser ganska annorlunda ut än tidigare.
Vänsterns Li Andersson hoppas på mer frivillig värnplikt för såväl kvinnor som män.Li Andersson talar på Suomi Areena i Björneborg. Bild: LehtikuvaLi Andersson
Däremot är Vänsterförbundets mål knappast de samma som samlingspartisten Ilkka Kanervas. Medan han strävar efter fortsatt stark obligatorisk värnplikt, hoppas Vänsterförbundet på större frivillighet för alla, såväl kvinnor som män.
Li Andersson talar för en beredskapsmodell där värnplikten skulle vara frivillig i fredstid och breddas vid kriser.
- Kanervas förslag bygger ju på att man utvidgar försvarskomplexet och använder ännu mer resurser på det. Om man går in för en sådan modell bör man noggrant utvärdera vad som är vettigt också resursmässigt.
Värnplikt för alla inget alternativ
Thomas Blomqvist anser att ett första steg vore att kalla alla kvinnor till uppbåd. Det kunde enligt honom öka kvinnornas intresse för att göra värnplikt, vilket vore önskvärt.
Att däremot utöka den nuvarande värnplikten till att gälla alla förhåller han sig kluvet till. Det kunde i praktiken leda till en mer selektiv värnplikt eftersom försvaret inte har behov av att utbilda hela årskurser av både kvinnor och män.
- Exempel från andra länder visar att en selektiv värnplikt försvagar den allmänna försvarsviljan och leder till ett försvar som snarare är professionellt än baserar sig på fri vilja. Det ska vi inte ha i Finland.
President Niinistö: Naturligt att alla deltar i försvaret
Även president Sauli Niinistö gav initiativet ett vagt stöd vid en presskonferens på onsdagseftermiddagen.
- Det känns som en naturlig utgångspunkt att alla finländare deltar. Jag vet att många kvinnor och flickor har en stark vilja att delta. I vilken form det ska ske och om det ska vara obligatoriskt är svåra frågor.
Artikeln uppdaterad 12.7 klockan 17.03 med president Sauli Niinistös kommentar.
Slottsteatern i Åbo flyttar till Humlegårdsgatan i Åbo.
Teatern har köpt den före detta Domino-biografen på Humlegårdsgatan 7 och hyr också restaurangen Alvarium i intilliggande Landsbygdshuset (Maalaistentalo). Tanken är att förena lokalerna genom att ta fram de ursprungliga ekdörrarna mellan fastigheterna som senare murats igen.
Landsbygdshuset blev färdigt år 1928 och ritades av Alvar Aalto. Från början fanns det en teater i huset. Ingången till nya teatern kommer att ske via Trädgårdsgatan, som var den ursprungliga teateringången 1928.
Enligt Slottsteatern kommer lokalerna i Landsbygdshuset att renoveras med hänsyn till byggnadens kulturhistoriska värde i samarbete med museicentralen och Alvar Aalto- stiftelsen.
Den första föreställningen i nya lokalerna äger rum i september.
Byggandet av ett nytt höghus har inletts på judiska församlingens tomt i centrum av Åbo. Arbetet inleds med att riva det gamla församlingshuset som stått tomt sedan förra sommaren.
Sexvåningshuset kommer att ha 33 lägenheter och blir färdigt i slutet av 2018.
Höghus byggs bredvid synagogan i ÅboBild: YLE/Fredrik Häggmansynagogor,synagogan i åbo
Målet är att den nya byggnaden ska passa in i den historiska stadsbilden i kvarteret. Den intilliggande synagogan byggdes 1912 och klassas som en kulturhistoriskt värdefull byggnad.
Den frivilliga brandkåren tvingades rycka ut för att släcka en hög med skräp och byggavfall som brändes intill Dalsbruksvägen på Kimitoön på torsdag förmiddag.
Väl framme visade sig att den en och en halv meter höga brasan gav upphov till flera meter höga lågor.
Elden hann inte sprida sig och de skyldiga fick en tillsägelse av myndigheterna.
Tjugo tonåringar deltog i juni i Åbo handelskammares Youtube-skola. De deltog också i en videotävling och nu har vinnaren korats. Alice Adolfsson kammade hem segern med videon "Meidän Parainen" (Vårt Pargas).
Youtube-skolan ordnades av handelskammarens ICT-utskott. Ungdomarna övade under en dag på att filma och editera, och fick också bekanta sig med Youtube-världens nätetikett. Som en fortsättning på kortkursen lanserades tävlingen "Min ort". Meningen var att de unga youtuberna skulle få filma sin hemort via saker som är viktiga för dem.
Handelskammaren uppger att de fick in många fina videor från olika hörn av Egentliga Finland. till vinnare valdes ändå Alice Adolfssons bidrag, som enligt juryn var stilig och skickligt gjord, och som bäst fångade tävlingens idé. Priset var en smarttelefon.
Alice Adolfsson tar emot första pris i Youtube-tävling. Priset är en smarttelefon.åbo handelskammare
Laura Lehtonen kom på andra plats i tävlingen, Ida Salos kom trea.
ICT-utskottets ordförande Harri Salo berömmer deltagarna.
- Videokommunikationens betydelse växer hela tiden i vårt samhälle. Det var var fint att se ungdomarnas motivation att göra Youtube-videor, och se hur mångsidiga och fina videor de producerade, säger Salo.
Enligt utskottets sekreterare Tiina Vainio stöda ett verkligt kunnande.
- ICT-utskottet ska främja digitaliseringen och vi ville utveckla ungdomarnas tekniska kunnande och lära ut datasäkerhet. Det är en ska att se på videor, en annan attsjälv filma, editera och publicera, säger Vainio.
De blågröna algerna har ökat på havsområden i sydvästra Finland.
Under veckan har alger observerats på flera olika områden. Mängden är normal för årstiden, även om havsvattnet varit aningen kallare än vanligt.
Mindre mängder blågröna alger har bland annat observerats vid Kirkonsalmi i Merimasku, på Vapparn, vid Isokari i Gustavs och utanför Lokalahti, Nystad.
Enligt NTM-centralen är insjöarnas algsituation fortfarande god och därmed också bättre än tidigare år. Blågröna alger har inte observerats på provtagningsplatserna.
Trubaduren Åke Hillström, från Gävle, är just nu på en miniturné i Åboland. Han tycker att vistraditionen förenar Finland och Sverige.
- Jag har varit i Kumlinge på Åland på Visor så in i Norden och så landade jag här på Stentorp i Pargas för en liten viskväll i tisdags. Till näst blir det Rosala och Högsåra.
Åboland är bekant för Hillström sen tidigare. Han har uppträtt här tillsammans med Visans Vänner flera gånger. I år blev han bjuden över Östersjön av Peter Lumme som är vissångare i Åbo.
- Vi har haft kontakt i över 20 år så jag kommer hit ibland.
Om vintrarna jobbar Hillström som musiklärare men under sommaren är trubadursäsongen bråd. Han spelar gitarr och sjunger bland annat visor av Evert Taube och Carl Michael Bellman samt egna visor.
- När man får komma till små ställen med Visans Vänner är det väldigt trevligt. På sommaren kan man kombinera turnéerna med lite semester.
Hillström tycker att det känns tryggt att komma till Finland och uppträda.
- Vi delare en musiktradition i Sverige och Finland. Vistraditionen är starkare än någonsin. Den blandas upp ganska mycket och det är många yngre som spelar på visfestivaler.
Undre veckoslutet kommer Hillström att uppträda på Rosala och Högsåra.
Finska mästerskapen i tornerspel ordnas för andra gången i Slottsparken intill Åbo slott.
Deltagarna tävlar i olika medeltida tornerspelsgrenar, både till häst och på marknivå.
Bland grenarna finns bland annat bågskytte och dust. I grenen dust rider de tävlande mot varandra i galopp och försöker träffa varandras sköldar med sin lans.
Tävlingarna pågår fredag till söndag och direktsänds på webben. Ifjol lockade evenemanget drygt 20 000 besökare.
Under veckoslutet bjuder Åbo slott på cirkus, musik, sandslottsbygge och guidade rundturer med temat riddarkultur.
På gården innanför slottets murar ordnas en medeltida marknad
Dust med lans och sköld.Dust mellan tvår ryttare, tornerspel.Bild: Rohan tallittornerspel,rohan stall
Musik, konst, film och bra stämning. Det utlovas då Åbofestivalen Turku Modern, med fokus på elektronisk musik, ordnas 13-16 juli.
Det är i år åttonde gången som festivalen ordnas. Årets upplaga bjuder på en blandning av techno, house, rap och också en del pop.
- Ett av de större dragplåstren är technolegenden Derrick May som uppträder på lördag, men i allmänhet vill vi lyfta upp okända talanger och doldisar på uppgång, berättar Harri Herrala som ansvarar för festivalens marknadsföring.
Herrala berättar att festivalkonceptet går ut på att blanda den elektroniska musiken med annan kultur, som konst och film. I år är ändå konstinslaget mindre än vanligt.
Inget avgränsat festivalområde
Enligt Herrala besöks Turku Modern av människor från hela Finland, särskilt huvudstadsregionen. Helsingforsborna uppskattar den öppna, avslappnade stämningen, menar han.
- Det finns flera saker som gör festivalen speciell, men ett särdrag är att vi inte har något avskilt festivalområde, inga stängsel, utan man får gå fritt mellan konsertlokalerna. Det här har varit omtyckt under åren. En annan särskild sak är att det här aldrig har varit vinstdrivande verksamhet.
Turku Modern-spelningarna hålls i lokaler såsom Kåren, Blanko och Donna. Spelställena har varierat genom åren, men med en gemensam nämnare.
- Vi försöker vara så nära Aura å som möjligt. Vi har inte haft nån spelning längre bort än Klubi på Humlegårdsgatan.
Storleken är inte allt
Turku Modern är långt ifrån så stort som de stora Åbofestivalerna Ruisrock och Down by the Laituri, men Herrala ser inget självändamål i att växa.
- Jag kan tänka mig att dagsprogrammet utökas i framtiden, men det finns ingen orsak att höja publikkapaciteten på kvällsspelningar. Då måste vi ha ett eget festivalområde vilket innebär ett helt annat evenemang.
Åbo = Finlands Berlin?
Linda Illman är en van Turku Modern-besökare och i år ser hon mest fram emot Derrick May och flera finländska kvinnliga DJ:s som uppträder.
- Jag minns särskilt den gången festivalen var på båten Bore. Hela den upplevelsen var så annorlunda, just då det var på en båt, och det gjorde hela festivalen spännande.
Vad är det bästa med Turku Modern?
- Själva musikutbudet är främsta orsaken till att man går dit, men en stor orsak är också den allmänna stämningen. I allmänhet ligger fokus verkligen på musiken och att ha kul, inte på att bli redlöst full. Folk får genuint vara sig själva, det är en accepterande stämning.
Illman uppskattar också att festivalen inte är så stor. Ändå upplever hon att det finns efterfrågan för fler evenemang i samma stil.
- Jag tror att just den här blandningen av musik, konst, design, film funkar väldigt bra. Kanske Åbo är lite av Finlands Berlin?
Illman får bifall av Herrala i att det finns utrymme för fler mindre house- och technofestivaler i Åbo.
- Man kan nog säga att den här musikstilen kom till Finland via Åbo, så intresset finns.
Åkerier och intressebevakare inom branschen önskar att förtursreglerna på skärgårdsfärjorna kunde göras gynnsammare för lastbilar i yrkestrafik. De vill kunna köra ombord i sista minuten, alldeles som bussarna.
Lastbilsförarna arbetar ständigt med ett pressat körschema och varje minut är värdefull. Därför kan en försening på några minuter innebära att en lastbilsförare kan tvingas stå mer än en timme vid ett färjefäste i skärgården.
Röda lappen hjälper inte om röda lampan lyser
Tomi Fredriksson i Nagu kör olika typer av transporter i skärgården. Han har den röda förtursskylten i vindrutan, men om han inte hinner i tid till färjefästet och fordonen med förtursskylt redan åkt ombord och det röda trafikljuset tänts, så måste han vänta på nästa färja trots att den inom kort avgående färjan ännu är kvar vid färjefästet. Om en buss eller en taxi kommer på samma vis in mitt under pågående lastning, så får den nog åka ombord.
Fredriksson tycker att det är orättvist att den kommersiella persontrafiken prioriteras högre än varutransporterna. Han gör åtta till tolv överfarter per dygn med färjorna, men den här dagen blir det 14 gånger. Denna eftermiddag är han på väg från Pargas mot Nagu. Lasten består av fiskfoder som han lastat i Åbo. De längsta turerna går till Mossala och då kan det bli fem överfarter med färjor ena vägen.
Måste övernatta i hytten
Om Fredriksson missar en färja, så kan det innebära att han får vänta en och en halv timme vid ett färjefäste. Arbetsdagarna kan bli långa, men arbetstiden är begränsad till 15 timmar per dygn enligt lagen, så det har hänt att han varit tvungen att övernatta i hytten. Rödljusen finns till för att vid behov stoppa turister och släppa oss ombord, säger Fredriksson.
Dyrt för skärgården
På åkeriföretagarnas förening i västra Finland önskar man att varutransporterna skulle få köra ombord med samma villkor som bussar och taxibilar som är i persontrafik. Tero Siitonen som jobbar på föreningen säger att lastbilarna aldrig åker över för ros skull utan att de alltid kör på varor för någon kund.
Det är också en kostnadsfråga för näringslivet och för dem som är bosatta i skärgården, då transporterna inte fungerar ordentligt, så ökar det på kostnaderna. Det gynnar ingen och skärgården borde stödas så att den förblir livskraftig, säger Siitonen.
Han säger att det skulle vara på sin plats med nya bestämmelser i vägtrafiklagen som håller på att beredas. Alltså att alla åkerier skulle automatiskt ha förtur för sina transporter. Då skulle branschen stå på samma linje som busstrafiken. Det skulle gynna transporterna till och från skärgården och bidra till sänkta transportkostnader. Också byråkratin skulle minska då det inte längre skulle finnas behov av en återkommande ruljangs med ansökningar om förtursskyltar.
Köpmannen: skärgården är eget val
Jörgen Eklund är köpman i Nagu och i Korpo. Han tycker att transporterna till öarna nog fungerat rätt bra hittills och köper inte helt argumenten om att transporterna skulle vara så dyra.
– Det är klart att det är dyrare frakter 60 kilometer från Åbo mot skärgården än in mot landet, men orsaken är helt enkelt tiden som åkerierna räknar med och frågan är om det är rätt eller fel. Det är inte alltid klart att det är så mycket dyrare frakter som vissa åkerier vill påstå. Det är helt klart att vi borde få fast vägförbindelse för att vara jämställda, men vi har själv valt att vara företagare här i skärgården.
En solig vårdag i mars, förlorade Siv Fagerlund och hennes familj sin treåriga dotter i en olycka i pulkabacken. I dag tillägnar hon sitt sommarprat Mimmi.
- Som snöbollar kom ni susande nerför backen och steg av pulkan. Jag var på väg mot er när du plötsligt och fullständigt oväntat tar pulkan, kastar dig över snövallen och susar glatt skrattande nerför backen. Det blev din sista färd här på jorden...
I fyrtio år har Siv, som jobbat som kurator vid Kårkulla samkommun, bearbetat sorgen efter dottern. Hon har fyllt häfte efter häfte med text. För henne har skrivandet varit en naturlig del av processen och hon citerar också litteraturvetaren Horace Engdahl på den punkten: “Att skriva är att flytta det som hände ut ur mig själv”.
Hur gör man?
En natt drömde jag att du kom till min arbetsplats, hela rummet fylldes av ljus och glädje och du kom glatt springande rakt in i min famn. Men var har du varit lilla barn, frågade jag, gick du vilse, vi har sökt dig överallt.
- Att små barn kan dö och plötsligt vara borta hade för mig dittills varit en omöjlig tanke, sådant hände bara andra människor långt från min värld. Vart gick du och varför?
Öppningen kom först flera år senare för Siv, då hon insåg att dottern Mimmi alltid skulle leva kvar i familjens och vännernas minne. De var helt enkelt en annorlunda familj.
- Jag har aldrig försökt mota smärta, den har varit en del av mitt liv.
Siv Fagerlund är vinnare i tävlingen Lyssnarnas sommarpratare 2017, det betyder att hon har röstats fram som sommarpratare av Svenska Yles publik.
Siv Fagerlund sommarpratar i Yle Vega klockan 10:03 och 18:03
Åbocyklisterna som deltar i ett välgörenhetslopp till Paris är nu nära målet. Då Yle Åboland ringer upp deltagaren Helena Sjögren på fredag morgon ligger team Åbo drygt hundra kilometer norr om Paris.
Enligt Sjögren har resan gått överraskande bra hittills. Hon hade förväntat sig större utmaningar på vägen. Men visst är det tungt att cykla 1300 kilometer genom Europa.
- Vissa dagar är man helt slut då man kommer till hotellet. Vi startar varje morgon halv åtta och är framme vid följande hotell klockan sex eller sju på kvällen. Trött är man men samtidigt så orkar man eftersom det är för ett gott ändamål.
Loppet ordnas av Team Rynkeby, som är ett nordiskt välgörenhetsteam som grundades 2002 i Danmark. I år deltar 44 team från hela Norden och evenemanget engagerar 1700 cyklister och 450 personer som hjälper till med praktiska arrangemang. Team Åbo samlar pengar för finländska barn och ungdomar som insjuknat i cancer.
Den 15 juli anländer cyklisterna till Paris.Stor grupp cyklister på väg mot Paris.Bild: Thomas Nørremark Team Rynkeby,välgörenhetscykling
Vad har varit det bästa med resan?
- Hela upplevelsen och samhörigheten i gänget samt att få cykla genom Europa. Det är en helt fantastiskt upplevelse.
Målet hägrar nu för teamet från Åbo och kvar är två kortare sträckor på under hundra kilometer på fredag och lördag. Cyklisterna samlas i en park norr om centrala Paris på lördag.
Ska du delta i loppet också nästa år?
- Nej, inte blir det en årlig grej, skrattar Sjögren. Det är ett krävande projekt som tar mycket tid. Om ett par år kanske det blir aktuellt igen, det skulle vara roligt att delta igen nu då man vet vad det går ut på.
I orienterings-VM för ungdomar tog Veera Klemettinen sin andra medalj på fredagseftermiddagen då 18-åringen från Jyväskylä tog silver på långdistans. Amy Nymalm från Pargas var näst bästa finländare på tolfte plats.
Simona Aebersold från Schweiz vann tävlingen överlägset, över tre minuter före tvåan Klemettinen. Sofie Bachmann från Schweiz var trea på den 7,6 kilometer långa distansen.
I tisdags tog Klemettinen VM-brons på medeldistans.
Amy Nymalm från Pargas IF var näst bästa finländare på tolfte plats.
Den 9 juli startade 32 personer på rullskridskor från Vaalimaa för att åka längs med Kungsvägen via Borgå, Helsingfors, Kyrkslätt och Raseborg till Åbo. Yle Åboland träffade gruppen i Salo före de gav sig ut på sista etappen av den 460 kilometer långa resan.
I år kommer deltagarna från Finland och sex andra länder: Belgien, Indien, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Ryssland. Första gången arrangerades utfärden 1992.
- Då var det en liten grupp ivriga rullskrinnare i Helsingforsregionen som ordnade en tredagarstripp. Sedan dess har det blivit en tradition. I fjol när det var det 25:e året var vi uppe i Lappland och skrinna och det tyckte våra utländska gäster var spännande och intressant, berättar Bosse Sjöblom som är en av arrangörerna.
Nathalie Rogez från Frankrike är en av deltagarna i rullskridskofärden.
- Det bästa är att träffa alla finländare. När man åker rullskridskor lär man känna allas verkliga personlighet. Det går inte att jämföra med en middag.
- Jag var ganska rädd den första sträckan från Salo. Jag är inte van vid backarna här. Det går så hårt, säger Rogez vid den första pausstationen sedan starten i Salo.
Nathalie Rogez styr mot Åbo.Natahalie Rogez.Bild: Yle/Lina Frisknathalie rogez
Rullsridskoutfärden som går under namnet FinLine ordnades i år för 26:e gången. Det är ingen tävling, bara en kul grej för rullskridskoåkare som vill testa konditionen.
I år ville man fira Finland 100 år genom att åka längs med en av Europas äldsta vägar, Kungsvägen. Den löper i sin helhet från Atlantkusten i Norge genom Sverige och Finland till S:t Petersburg. I Finland är Kungsvägen 460 kilometer lång.
- Vi har haft rätt långa dagar, det är nog trötta skrinnare som kommit i mål varje kväll, berättar Sjöblom.
Rullskridskoåkare på väg till Åbo från Salo.Bild: Yle/Lina Friskfinline
Färden började i söndags och deltagarna har över 400 km bakom sig. Men Rogez är ännu inte trött.
- Nej, jag är inte trött, bara lite sjuk i benen. Varje dag värker något ny kroppsdel. Igår regnade det så jag satt i bussen hela dagen eftersom jag inte klarar av att åka när det är regnigt och halt.
Solen lyser under deras sista etapp med slutdestination Åbo. Väl framme i Åbo blir det bastu vid havet och middag.
Europas största folkdans- och folkmusikfestival Europeade ordnas för första gången i Finland och i Åbo 26 till 30 juli. Till årets fest för europeiska folkdansare, folkmusiker och folksångare har anmält sig hela 288 grupper från 24 länder. Det innebär att det kommer synas hundratals folkdräkter i staden. Men hur ser folkdräktstraditionen verkligen ut numera?
I Åboland finns det tio olika finlandssvenska folkdräkter. Många av oss känner någon släkting, eller själv kanske ärvt, en folkdräkt. Men varför har vi egentligen folkdräkter hängandes i våra garderober? För att börja från början får vi backa banden ungefär 200 år.
Folkdräkten är en festdräkt som allmoge, det vill säga vanligt folk, använde före år 1850. Ursprungsmaterialet kommer från slutet av 1700-talet. I Finland använde man folkdräkten första gången 1885. Kejsaren och kejsarinnan hade fått en båt i Villmanstrand. Den här båten roddes av åtta folkdräktsklädda damer, en av dem hade faktiskt på sig Houtskärsdräkten från Åboland.
År 1920 började föreningen Brage systematiskt samla in material och intervjua människor på varje ort och skapade dräktkommittéer. Då fick varje finlandssvensk kommun en egen folkdräkt, en herrdräkt och en damdräkt. Och på den vägen är vi fortfarande.
Eija Mendelin, från Brage dräktbyrå, är expert på folkdräkter. Hon tycker att man kan använda folkdräkten till varje fest.
- I Finland använder man främst folkdräkt som folkdansare eller i sångkörer. Fler och fler ungdomar skaffar en folkdräkt för att alltid ha en festdräkt till olika tillfällen som födelsedagar, dop och konfirmation. Den är bra att ha när man vill känna sig fin.
En folkdräkt är uppbyggd av många olika delar. Till en fullständig dräkt ska ha huvudbonad, blus, livstycke, sjal, helst siden, förkläde, kjol, rätt strumpor och rätt skor. Och tillhörande smycken, såklart.
- Om du frågar mig som är folkdräktskonsult, tycker jag att man ska ha den fullständig. Den ska vara välvårdad och struken. Den ska vara passlig till en, inte för stor eller för liten, och absolut inte trasig.
Hur stort etikettfel är det att skippa till exempel huvudbonaden?
- Jag tycker att det hör till en vuxen kvinna att ha en huvudbonad, till herrarna lika väl en hatt. Men om man lämnar bort den så kommer vi nog inte och säger att man inte får använda folkdräkt. Men jag tycker att huvudbonaden är pricken på i:et, säger Mendelin.
Ett vanligt misstag som många gör då de använder sin folkdräkt i början är att de sätter huvudbonaden åt fel håll. Men övrigt är det inte så svårt att sätta på sig sin folkdräkt rätt när man en gång lärt sig, menar Mendelin.
- Om man ser på helheten kunde de flesta ha flera underkjolar. Det ska synas att det är mycket tyg i dräkten. Idealet på 1800-talet var att man skulle ha en stor stjärt och liten överkropp. Dessutom blir folkdräkten mycket svalare med många underkjolar. Fast man tycker att man klär på sig mer så blir den mer luftig.
Flera lager tyg och ylle låter som en varm kombination, speciellt att dansa i. Men enligt Mendelin blir det inte så svettigt.
- Numera gör vi alla folkdräkter av naturmaterial, ylle, lin och siden. De alla andas. Men kring 1970-talet tyckte man att det var bra att sätta ett syntetfoder. Då andas den inte och blir som en plastpåse. Då svettas man.
Att skaffa sig en folkdräkt är ingen billig affär. Dräkterna blir såklart billigare ifall man själv kan sy en åt sig. Men ifall man vill köpa en färdig kan räkningen bli flera tusen euro. De dyraste kan vara över 5000 euro med tillhörande smycken.
- Den är rätt så dyr ifall man inte använder den. Om man syr dräkten själv, vilket många vill, blir materialkostnaderna 1000-1500 euro. Man kan gå på en kurs vid medborgarinstitutet för att lära sig sy folkdräkter. En färdig dräkt kostar 2500-3000 euro.
Kom ihåg mössan!
För att börja använda en folkdräkt behöver man inte ha en fullständig dräkt, utan det går att bygga på den med tiden. Men huvudbonaden ska man prioritera, enligt Mendelin. Den ska skaffas så snabbt som möjligt.
- Jag tycker att det hör till en vuxen kvinna att ha en huvudbonad, till herrarna lika väl en hatt. Men om man lämnar bort den så kommer vi nog inte och säger att man inte får använda folkdräkt. Men jag tycker att huvudbonaden är pricken på i:et.
Enligt Mendelin måste man inte välja folkdräkt enligt varifrån man kommer. Ifall man inte tycker om färgerna på hemkommunens folkdräkt, kan man välja en annan. Reglerna är inte lika strikta i Finland som de är i Norge och en del platser i Sverige. Där måste man vara född på orten för att få bära dräkten
- Man ska inte sy en folkdräkt som man vet att man inte kommer att använda. Ifall man släktforskar lite så kommer man nog snabbt att stöta på någon släkting som kommer från ett ställe med fin folkdräkt.
Däremot är folkdräkten en ypperlig markör för den som vill visa varifrån den kommer. Om man vill att andra ska veta att man kommer från Houtskär ska man givetvis använda Houtskärsdräkten, tillägger Mendelin.
Många ärver sina folkdräkter från äldre släktingar. Ifall storleken inte är bra, eller ifall kjolfållen fått en reva, finns det hjälp att få. Man kan till exempel vända sig till Brage dräktbyrå ifall man har en finlandssvensk dräkt. Där finns det hantverkare som kan tvätta och laga dräkten.
- Dessutom krymper dräkterna i skåpet. Det är en sak som bara händer. Men det är mycket lätt förstora en folkdräkt.
Modemedvetna Åboland
På de åboländska folkdräkterna syns det att Åboland varit i framkant med modet under 1700- och 1800-talet. Ju mer mot öst man går i Finland kom modet senare och senare dit, eller inte alls.
- Det är ganska speciellt att man ser närheten till Sverige och Kontinentaleuropa. Man har inte varit helt ensam här i Åboland, utan en del av hela världen.
I skärgårdsbyarna använder man, enligt Mendelin, mycket folkdräkter. Hon nämner Iniö och Houtskär som starka folkdräktsorter. Men under sina 10 år på Brage dräktbyrå har hon endast en gång varit med om att det sytts en Finbydräkt.
Dam Finbydräkten.Finbydräkten.Bild: Brage.Finby folkdräkt
Så hur starkt lever folkdräktstraditionen verkligen kvar? Kommer vi förevigt se dräkterna dansa kring midsommarstången, eller kommer vi snart endast komma ihåg dem från gamla fotografier? Mendelin är övertygad om dräkternas livskraft.
- Jag tror inte att de kommer att försvinna. Nej, det kommer de inte.
Finland spelar om brons i boxlacrosse-EM i Åbo idag.
På fredag kväll förlorade Finland i kvarstfinalen mot Israel med 11-6.
Idag ställs Finland mot Tyskland i bronsmatchen. I finalen möts Tjeckien och Israel.
Bronsmatchen börjar klockan 17 och spelas i Åbo-hallen. Finalen börjar klockan 20 i samma hall.
När ett band består av två personer, och dessa får ett barn tillsammans, sätter det vissa begränsningar på musikskapandet.
Därför har det hunnit gå fem år sedan Extinctions (2012) innan prisbelönta Åbobandet Burning Hearts ger ut sin tredje fullängdare.
Nu har det i alla fall hänt, i slutet av maj såg albumet Battlefields dagens ljus. Flera av låtarna har funnits med bandet i flera år, men Henry och Jessika Neuman har inte känt någon press med att få ut albumet.
- Vi har arbetat i den takt som känts bekväm, så var det också innan föräldraskapet, säger Jessika.
Ni hann inte växa ifrån låtarna under processens gång?
- Nej, men det känns att vi har levt med dem länge. Även om texter och melodier är ungefär samma har de produktionsmässigt ändrats en hel del. Vi har hunnit prova på olika grejer, och låta låtarna influeras av varandra, säger Henry.
Stabilare ljudvärld
I de allra flesta fall föds Burning Hearts låtar genom att Jessika skapar en enkel demo med melodi, ackord och ibland text som de sedan tillsammans arrangerar, medan Henry sköter producerandet.
Nytt på Battlefields jämfört med tidigare album är att en utomstående mixare, Tomas Bodén, har haft en större roll i produktionen.
- Vi är ju ett “Gör-det-själv”-band och har tidigare gjort allting själva från början till slut, med några undantag i produktionernas slutskede, men nu ville vi ha med Tomas eftersom han kunde tillföra nya saker, säger Henry.
Vad är det han har tillfört?
- En stadigare, proffsigare ljudbild och lite överraskande element i vissa låtar. Till exempel “In my garden” hade tidigare ett mycket mer monotont sound, men tack vare Tomas finns där nu olika filter och i mitten far den liksom in i en grotta. Det var roligt att märka vad ett lyckat samarbete kan göra, säger Henry.
Gör-det-själv-andan är ändå fortfarande stark, och det är viktigt för Burning Hearts att arbeta med folk som förstår vad de håller på med.
- Vi försökte inleda ett samarbete med ett produktionsbolag en gång tidigare, men det avslutades snabbt eftersom vi märkte att det fanns ett för långt avstånd mellan vad vi ville, säger Jessika.
Hittat röd tråd
Den indiepop-betonade musiken på Battlefields karakteriseras av bandet självt som “klassisk Burning Hearts”.
Vad betyder det att ni nu kan vara er egna stilbenämning?
- Det handlar nog mest om att vi nu hållit på och i 10 år. Vi vill inte kopiera oss själva utan strävar hela tiden efter att utvecklas, men det känns som att vi hittat ett sound och en stil och det är roligt. Det kan vara farligt att bli för trygg, men det är bra att ha en röd tråd, säger Henry.
- Annars kunde man ju lika gärna starta ett nytt band, säger Jessika.
Henry Neuman och Jessika Rapo utgör bandet Burning Hearts.Henry Neuman och Jessika Rapo i Burning Hearts.Bild: Ylva Perera/Ylejessika rapo
Extinctions ansågs av vissa kritiker vara så sorglig att man måste gråta sig igenom skivan, men bandet hävdar att Battlefields går i ljusare tongångar.
- Skivan är allvarlig, men inte deprimerad. Sådär att man inte behöver sitta med näsduken i handen, men det kan löna sig att ha den inom räckhåll, säger Jessika.
Självbiografisk musik på naturvetarengelska
Textmässigt utgår Jessika från vad hon själv upplever.
- Alla låtar handlar egentligen om hur jag mår och hur jag har det, bara förklätt i metaforer. Jag skriver mycket i termer av natur och biologi, eftersom det är på det området jag har störst vokabulär på engelska.
Jessika Neumans texter influeras starkt av naturvetenskap.Spindelnät täckt av morgondaggBild: Yle/Nina Bergmanmorgondagg
De senaste åren har mängden indiemusik på svenska i Finland ökat stadigt, men Burning Hearts har hittills inte övervägt att själva överge engelskan.
- Det skulle vara väldigt konstigt, men i och för sig intressant att prova sjunga på svenska. Engelskan har alltid varit mitt sångspråk, säkert för att musiken jag själv lyssnat på främst varit på engelska. Men jag uppskattar folk som sjunger på sitt modersmål och inte försöker imitera eller anpassa sig efter andra, säger Jessika.
- Delvis handlar det om att vi inte velat begränsa oss enbart till Finland och Sverige, det har varit roligt att få spela utomlands. Å andra sidan finns det ju band som Dungen, som sjunger på svenska och ändå turnerar i USA, så varför skulle det inte gå. Det är fint att finlandssvenskan inte längre bara förknippas med humoristiska låtar, utan också med allvarlig musik, säger Henry.
Invecklat men lättskapt
När jag frågar om vilka band som influerade Burning Hearts-stilen från början nämner Jessika band som Stereolab, Suzanne Vega och Broadcast.
- Jag minns att det var när jag lyssnade på Stereolab som jag för första gången tänkte att “sådana här låtar skulle jag också kunna göra”. Det är melodier som är ganska invecklade, men samtidigt lättskapta - vilket var en förutsättning för att mina begränsade pianotalanger skulle räcka till, säger Jessika.
För Henry var gitarren det första instrument som kändes roligt att spela, sedan började han spela i band och då kom bas, gitarrer och synt in i bilden.
Burning Hearts studio i Åbo.Burning Hearts studio i Åbo.Bild: Ylva Perera/Ylestudior,studio
På produceringsfronten är han självlärd.
- Vi skaffade dator ganska tidigt, så jag började pröva mig fram med de första trackerprogrammen för pc där i början av 90-talet, säger Henry.
Tidtabellspussel och galenskap
Att kombinera band- och familjeliv förutsätter en hel del organisering, dessutom arbetar Jessika som högstadielärare i biologi. Ett arbete som hon ändå menar är rätt tacksamt att kombinera med musiken.
- Som lärare lär man sig bli organiserad, vilket hjälper i pusslandet. Dessutom är loven tacksamma, vi brukar utnyttja dem till att spela in och turnera, säger Jessika.
Hon har också prövat på att vara tjänstledig för att syssla med musiken på heltid. Då tillbringade Jessika och Henry en vinter i sommarstugan i Monäs i Munsala - vilket finns skildrat på det nya albumet i låten Folie À Deux.
- Jag hade just blivit gravid och hade en massa känslor kring det och funderade på framtiden. Det blev intensivare av att vi var på tumis i stockstugan i vintermörkret, därför handlar låten just om att bli galen.
Folie à deux: "Två personers vansinne" d.v.s. två personer delar samma vanföreställningar.― Wikipedia
Är det en traumatisk eller givande upplevelse så här i efterhand?
- Absolut givande att få ge all den tiden åt musiken, och att bo ute på landet mitt i vintern, säger Jessika.
Skulle du vilja göra det på nytt?
- Nja, för min del räckte det faktiskt ganska bra så där! Jag märkte att jag ändå arbetar mer effektivt när jag har mindre tid, säger Jessika.
Henry har, tack vare stipendier, periodvis kunnat arbeta heltid med musiken, och paret har hittat vardagslösningar som fungerar.
- Om jag slutar tidigt någon dag brukar jag komma hit till studion, och så håller vi på med musiken tills vi måste hämta barnet på dagis. Ibland har han också kunnat leka här på gården medan vi övar. När vi har spelningar har vi en barnvakt som kommer dit när vi börjar soundchecka och åker hem när spelningen är slut, säger Jessika.
“Känns bättre än någonsin”
Battlefields är främst inspelad i Åbo, i studion i Puolalabacken, men delvis också på sommarstugan. Det österbottniska landskapet är starkt närvarande i låtarnas bildspråk.
Det österbottniska landskapet är starkt närvarande i Burning Hearts musik.Österbottniskt höstlandskap.Bild: YLE/Rolf Granqvisthöstlandskap
Både Jessika och Henry är uppväxta i Österbotten, i Vasa respektive Jakobstad, och formade av indiesammanhangen som fanns där på 90-talet.
- Alla jag kände spelade i band, vi ordnade bandkvällar och minifestivaler och har helt tydligt inte klarat av att sluta ännu heller, säger Jessika.
- Det känns som att det gäller de flesta musiker, man kan ha pauser i perioder, men det är få som någonsin slutar helt, säger Henry.
Några sådana planer har inte heller Burning Hearts, även om de ännu inte tänker så mycket på kommande skivprojekt. Nu är det främst spelningar som gäller.
- Det har känts bättre än någonsin att vara ute och spela med de nya låtarna. Vi har provat på olika scenkonstellationer genom åren, som mest var vi sju då vi uppträdde på Flow 2012, men numera är vi tre och de fungerar väldigt smidigt, säger Henry.
Henry Neuman.Henry OjalaBild: Aron Urbhenry ojala
Några lika stora spelningar som Flow är inte inbokade denna sommar, men det handlar inte om ett medvetet downshiftande.
- Vi har aldrig planerat våra skivsläpp enligt när festivalbokningar görs, skivan är färdig då den är färdig och i det här fallet var vi lite sena för sommarens bokningar. Men det kommer fler somrar och vi är alltid pigga på nya spelningar i mån av tid, säger Henry.
Den som inte vill vänta på kommande somrar kan notera att Burnings Hearts i år spelar på After Eight i Jakobstad den 19 juli och på Ilmiö i Åbo den 29 juli. Till hösten är en Tysklandsturné inplanerad.
