Aleksandar Georgijev har skrivit på ett treårigt kontrakt med NHL-klubben New York Rangers, rapporterar sajten Capfriendly. Den ryska målvakten kommer närmast från TPS i den inhemska ishockeyligan.
Så sent som i januari stoltserade TPS målvaktstränare Fredrik Norrena med att ha två toppmålvakter till sitt förfogande. Duon Oskari Setänen – Aleksandar Georgijev skulle agera burväktare också säsongen 2017-18.
– Det är fint att Alex vill fortsätta i Åbo och tror på klubben och vad vi gör. Som målvaktstränare är jag lyckligt lottad när jag får jobba med två unga målvakter, sade Norrena då.
Georgijev fick ändå chansen att provspela för NHL-laget New York Rangers i sommar – och lyckades övertyga sina tränare. Enligt sajten Capfriendly har klubben värvat den ryska 22-åringen med ett treårigt rookiekontrakt.
Rangers har nu tre målvakter i sin roster. Utöver Georgijev spelar ”Kung” Henrik Lundqvist och Ondrej Pavelec för den anrika klubben. Antti Raanta gick tidigare i sommar över till Arizona Coyotes.
TPS har för sin del redan JVM-lejonet Karolus Kaarlehto i målvaktsleden. 19-åringen var utlånad till lokalkonkurrenten TUTO den senaste säsongen.
Georgijev kom till Åbo sommaren 2014 och hörde till målvaktseliten i ligan den gångna säsongen. På 27 matcher mellan stolparna släppte Georgijev endast in 1,70 mål per match – minst i hela ligan.
En ambulansbuss kan omöjligt ersätta en hälsocentral med daglig verksamhet. Det konstaterar två skärgårdspolitiker som Yle Åboland talat med efter att ÅUCS på måndagen menat att ambulansbussar kan införas efter vårdreformen.
– I och med vårdreformen måste vi se på alla alternativ och här kunde ambulansbussarna ha en nisch. De kunde användas som så kallade hälsopunkter och kanske ersätta hälsovårdscentralerna och rulla in i byarna på regelbunden basis med läkare och sjukvårdspersonal, konstaterade Tomi Nieminen, som är chef för förstahjälpenverksamheten vid ÅUCS, för Yle Åboland på måndagen.
En idé som inte får gehör ute i den åboländska skärgården.
– Jag har mycket svårt att se att det här blir verklighet, säger Houtskärspolitikern Christer Friis (SFP) till Yle Åboland.
– Har vi en hälsocentral på Houtskär så har vi också personal på plats permanent. Ett ambulerande alternativ skulle inte förbättra situationen, fortsätter han.
"Finns flera fördelar – som komplement"
Nagupolitikern Johan Broos (SFP) håller med. Bussen ska inte leda till att hälsocentralsverksamheten skärs ner, men istället kunde en ambulansbuss fungera som komplement för det nuvarande systemet.
– Det finns ju flera fördelar med att kunna röra på sig på det sättet. Men jag har svårt att se att vi skulle godkänna en nedskärning i hälsocentralsverksamheten, säger Broos.
Johan Broos (arkivbild).Johan Broos.Bild: Yle/Johanna Ventusjohan broos
I Norge och Sverige används ambulansbussarna närmast för att transportera patienter. Det kunde vara ett mer kostnadseffektivt alternativ också i Finland, men Friis litar starkt på den ambulansverksamhet som finns i dag.
– Ambulansen som är stationerad i Nagu kommer snabbt och kan också utföra lättare ingrepp. Det känns som ett mycket tryggare alternativ än att en hel hälsostation skulle rulla in, säger Friis.
En av de åboländska lärarna som lyfts upp i satsningen ”Alla tiders lärare” är Svante Lundgren. Han undervisade i religion och psykologi i Pargas Svenska Gymnasium 1990-1998.
Även om Svante Lundgrens karriär som lärare inte var särskilt lång, gjorde han ett starkt intryck på många elever. Speciellt hans brinnande intresse för ämnena han undervisade i, uppskattades av hans elever.
Så här lyder motiveringen av en av Svantes forna elever:
”Svantes egna intresse och iver över ämnena han lärde ut smittade av sig så pass mycket att även den skoltröttaste eleven vaknade upp och ville höra vad han hade att berätta. Han är ett praktexempel på att lärarens egna intresse och engagemang har en otroligt stor roll i hur eleverna ställer sig till ämnet. Fantastisk lärare!”
- Jag blev ju väldigt glad, naturligtvis. Men ärligt sagt är jag inte så förvånad eftersom jag genom åren mött före detta elever som ofta kommit fram och berömt och tackat. De brukar fortfarande minnas något som jag sagt under någon lektion. Jag har känt av att många har gillat mig, säger Svante.
Ivern smittade av sig
Svante jobbade som gymnasielärare i Pargas och undervisade i religion, psykologi samt någon enstaka kurs i historia, filosofi och livsåskådning. Han säger att det viktigaste som gymnasielärare, är att man kan sitt ämne väldigt bra.
- Man måste man själv tycka att det är intressant och verkligen brinna för det. Om man gör det, märker också eleverna det. Då blir det intressant för dem också.
Svante poängterar att det är viktigt att ta eleverna på allvar och låt dem vara delaktiga.
- Eleverna jag hade var mellan 16 och 19 år, nästan vuxna. Vissa klasser var snälla och tysta, men det blev inte så mycket diskussion. Med andra grupper behövde man bara slänga ut en fråga och vips var en enorm diskussion igång.
Han minns att en föreläsare vid pedagogiska fakulteten i Vasa en gång sagt åt honom att lärarens uppgift är att undervisa och uppfostra, med betoning på uppfostring. Men Svante tycker itne att det var hans uppgift att säga åt eleverna vad som är rätt och fel. Han ville lära dem tänka själv.
- Religion i gymnasiet handlar definitivt inte om att man ska lära ut några absoluta sanningar om trostolkningen eller den evangelisk lutherska religionen. Det handlar om att väcka frågor och ta ställning. Många tidigare elever ahr tackat mig för att jag förmedlat någon form av kritiskt tänkande.
Ville inte bli präst
Svante berättar att hans intresse för religion och trosfrågor började i tonåren då han var församlingsaktiv. Han började studera teologi utan någon tanke på att bli präst. Han ville bli lärare.
- Av rent praktiska orsaker är tjänsterna i gymnasierna i Svenskfinland ofta kombinationen religion och psykologi. Jag valde religion av intresse och psykologin kom till av praktiska skäl.
Efter sin tid vid Pargas Svenska Gymnasium har han forskat vid Åbo Akademi, och om två veckor går flyttlasset till Lund där han ska forska vid Centrum för Mellanösterstudier. Han är tacksam för alla de elever han haft under sin tid som lärare.
- Det bästa med att vara lärare är att möta unga människor och få följa dem, och senare i livet se hur det har gått för dem. En del har jag kontakt med fortfarande och vissa läser jag om i tidningen. Det är roligt när gamla elever kommer fram och säger att det var intressant på ens timmar.
Vad vill Svante hälsa till sina forna elever?
- Tack alla för den tid vi hade tillsammans och ha det gott där som ni är. Om ni minns något jag lärt er är jag mycket tacksam och glad.
Skarven har mångdubblats i antal och många ser fågeln som ett hot mot våra fiskbestånd. Speciellt kustområdena ligger i farozonen, menar fiskerichef Kari Ranta-Aho.
- När skarven jagar bildar den stora flockar som attackerar fisken. I grundare vatten vid kusten är det lättare att få byte.
I Kvarken vid den österbottniska kusten finns många viktiga fiskestammar som utnyttjas i yrkesfiske.
- För fritids- och yrkesfisket kan skarven vara en konkurrent, säger fiskerichef Kari Ranta-Aho vid Egentliga Finlands miljöcentral.
Skarvboomen torde ha jämnat ut sig
I Finland häckade skarven för första gången på 1990-talet. På senaste tiden har beståndet mångdubblats och idag finns närmare 25 000 skarvpar i Finland.
Nu tror forskarna ändå att ökningen har jämnat ut sig, säger Markku Mikkola-Roos, äldre forskare vid Finlands miljöcentral.
- Nu är skarvbeståndet som störst och kommer troligtvis inte att växa i fortsättningen. Orsaken är både våra kalla vintrar och beståndets täthet, säger Mikkola-Roos.
Jagar man bort skarven till andra orter förflyttar man bara problemet vidare.― Kari Ranta-Aho
Abborren skarvens favoritföda - har ändå ökat i antal
Den allätande sjöfågeln är speciellt förtjust i abborrar. Trots det har abborren och gösen i själva verket ökat i antal parallellt med skarven, visar en undersökning gjord av Finlands miljöcentral, Naturresursinstitutet och Helsingfors universitet.
I slutna vattenområden kan skarven däremot vara ett större hot än på öppet hav. Om fågeln sprider sig till åar och älvar är havsöringen i fara, säger Kari Ranta-Aho.
- Detsamma gäller laxen, speciellt under smoltvandringar.
I Bottenvikens flodmynningar finns både utplanterad lax och en långvarig skarvkoloni. Den har ändå hållit sig inom måttliga dimensioner, vilket antagligen beror på långvarigt istäcke under vintern, påpekar Mikkola-Roos.
En skarv landar i vattnet i Östnyland.skarvfågelBild: Yle/Mikael Kokkolaskarvar (fåglar),skarv i östnyland
Fiskerichef: Åtgärder behövs
För att reglera skarvbeståndet i Finland behövs åtgärder, tycker Kari Ranta-Aho.
- Att jaga bort fågeln till andra orter är ändå ingen hållbar taktik. Då förflyttar man bara problemet vidare.
- I stället måste man ta itu med äggförstöring för att reglera tillväxten av skarvkolonierna. Äggen måste prickas eller oljas, och även lov för skarvjakt behövs, säger Ranta-Aho.
Vid Österbottens fiskarförbund har en regional arbetsgrupp tänkt i samma banor, och kommit med en förvaltningsplan som gäller hela Östersjön. Planen ska bli klar och godkänd inom kommande höst, säger Ranta-Aho.
Människan har en mångdubbelt större inverkan på fiskarna än skarven eller andra djur.― Markku Mikkola-Roos, äldre forskare vid Finlands miljöcentral
- Den österbottniska arbetsgruppen har kommit långt i arbetet och dragit tydliga linjer för hur skarvbestånden borde regleras i hela landet, säger Ranta-Aho.
Gruppen har också noterat de områden som är viktiga för yrkesfisket. Därmed har de kartlagt var skarven kan existera utan att skada fisket och fiskbestånden.
Skarvkolonier kan nämligen söka näring inom en radie på upp till 20 kilometer.
Mikkola-Roos påminner ändå om att dessa åtgärder inte löser hela problemet.
- Hela skarvbeståndet kan man ändå inte begränsa eftersom det förbjuds av direktiven. Därför är situationen knepig, säger Mikkola-Roos.
Skarvkolonier kan söka näring inom en radie på upp till 20 kilometer.― Fiskerichef Kari Ranta-Aho
Skarven inte ensam bov
Mikkola-Roos konstaterar att skarven nog kan förorsaka regional skada men inte utgör ett riksomfattande problem.
Också utan att skarven fanns skulle fiskbestånden ta skada på grund av andra faktorer, menar han.
- Många fiskar dör av sig själva innan de är tillräckligt gamla för att bli fiskade. Dessutom har människan en mångdubbelt större inverkan på fiskarna än skarven eller andra djur.
- Bland annat sjöarnas fiskbestånd har förändrats och blivit rika på mört, till följd av övergödning och miljögifter.
Mera forskning i fiskarnas dödlighet behövs
I den nya forskningen behandlas också de övriga dödlighetsfaktorerna för abborr- och gösbestånden.
Hittills har dessa noterats väldigt bristfälligt, både i Finland och utomlands, tycker Mikkola-Roos.
- Speciellt sommarens temperaturer påverkar starkt hur gösynglen klarar sig och hurdan årsklassen blir.
- Dessutom får man inte glömma andra predatorer, inte minst sälen som kräver betydligt mer fisk än skarven för att nära sig.
- Den nya forskningen visar att skarven i det stora hela inte har någon större ekonomisk inverkan på fiskebestånden i Finland, säger Mikkola-Roos.
Åboklubben FC Inter presenterade på tisdagen ett väntat nyförvärv: Mika Ojala är tillbaka i klubben. Yttern har skrivit på för två år – och återvände till Kuppisstadion på Timo Furuholms cykel.
Det var den 24 april som det stod klart att Mika Ojala inte fick fortsatt kontrakt i den tyska tredjeligan. Då meddelade Interforwarden bestämt: Jag betalar dina flyg eller kommer efter dig med cykel.
FC Inter hade meddelat att man skulle avslöja en spelarnyhet klockan 13 på tisdagen och då stunden var inne dök Furuholms cykel upp vid Kuppis fotbollsstadion – med Ojala som passagerare.
Klubben meddelade samtidigt att Ojala skrivit på för spel i fostrarklubben fram till hösten 2019. Pemarsonen har tränat med ligatruppen under sommaren.
Yttern Ojala lämnade Åbo och FC Inter för spel utomlands för den första gången våren 2013. Sejouren i BK Häcken blev inte ändå allt för lyckad och Ojala återvände till Åbo för säsongerna 2014 och 2015, där han stod för tio mål på 33 matcher.
De senaste säsongerna spelade Ojala för VfR Aalen i 2. Bundesliga.
Bisampäls, stolar, resårsäng, bord och ett båtprojekt letar nya ägare. Lena efterlyser en billaddare till sin mobiltelefon.
Yvonne har en äkta bisampäls som hon undrar om någon vill ha. Pälsen är i storlek 36, är av kort modell och tillverkad i Finland (Aaltonen). Yvonne skänker också bort två stolar. Se bilder nedan. Yvonnes nummer: 050 5817265
Börje har ett träbåtsprojekt som någon annan får fortsätta på. Båten i fråga är en 6 meter lång snipa, båten finns i Kimito. Intresserade kan kontakta Börje på numret 0505163171.
Björn på Biskopsö, Nagu, har ett runt vitmålat bord och en resårsäng med ryggkuddar. Bordet är 120 centimeter i diameter och höjden är 75 cm. Bordet har urspårningar för tilläggsskivor, själva skivorna saknas. Sängen har måtten 83 x 190 cm. Båda bytes gärna bort, om möjligt mot en bättre hyvelbänk. Se bild ovan och nedan. Du når Björn på 0403792316.
Lena i Kimito efterlyser en billaddare till sin mobiltelefon av märket Doro. De nyare modellerna har en platt tapp som pluggas i telefonen, men Lena letar efter en mobilladdare med en rund plugg som passar den äldre modellen. Den går inte längre att få tag på i affärerna. Lenas nummer: 02 421562.
Vindarna från en åskfront nära Utö drog upp havsvattnet flera hundra meter upp i luften klockan 13 på tisdagen.
Svenska Yles utrikeskorrespondent Daniel Olin råkade befinna sig på Utö när tromben uppstod på tisdagseftermiddagen.
- Man såg den ganska bra härifrån Utö. Den visade sig ungefär samtidigt som förbindelsebåten kom i land och den väckte förstås en hel del uppmärksamhet.
Enligt Olin handlade det om tre stycken tromber. Den andra uppstod efter några minuter och var mycket kraftigare. Den tredje uppstod tio minuter senare.
- De bildades snabbt men försvann också väldigt fort. Men det var väldigt häftigt att se det för att de var ovanligt stora och de var rätt så nära så man kunde se dem bra.
TrombBild: Daniel OlinUtö
Det fanns en rätt så stor kraft i tromben då man såg hur vattenytan steg upp i luften, enligt Olin. Ovädret drog förbi norra sidan och nådde aldrig Utö.
- Där som jag stod sken solen medan det var alldeles mörkt en halv kilometer längre bort och man såg att det regnade också. Man hörde även åskan som dundrade.
Enligt Olin är det inte första gången som en tromb beskådats på Utö.
- De äldre Utöborna säger att de sett liknande tidigare och de kallar tromben för vattenslukare.
En vandrare hittade den drunknade kvinnan i strandvattnet i sjön Savojärvi i nationalparken Kurjenrahka, rapporterar Ilta-Sanomat.
För en och en halv vecka sedan hamnade en man och en kvinna i vattnet då deras kanot välte sent på natten. Mannen lyckade simma till stranden, men kvinnan sjönk under ytan. Trots sökningar hittades inte kvinnan.
Men för en vecka sedan på tisdag kväll hittade en vandrare kvinnan död intill stranden vid sjön Savojärvi i Kurjenrahka nationalpark, raporterade Ilta-Sanomat på tisdagen.
Enligt polisen hade de unga varit och firat fredagskväll på en strand i närheten då de utan lov lånat en kanot därifrån. De hade ingen flytväst på sig och polisen misstänker att kvinnan inte kunde simma.
Marknaden för hyresbostäder i Åbo är extra hård inför höstens studiestart. Ansökningarna till studentbostäder har ökat klart sen ifjol. En anledning kan vara att studerande och arbetare vid varvet tävlar om samma bostäder på den privata marknaden.
Minja Sundén från Sibbo fick i juni reda på att hon kommit in på psykologilinjen vid Åbo Akademi. Då började jakten efter boende.
- Det viktigaste för mig när jag började söka bostad var läget och att det skulle vara billigt. Först började jag tänka på studiebostäder eftersom de är billiga. Jag skickade in en ansökan, men som svar fick jag att jag borde ha ett studieintyg. Jag tror det beror på att jag inte hade närvaroanmält mig då ännu.
Sundén började frågade runt bland vänner och bekanta ifall det var någon som sökte en rumskompis. Hon behövde inte söka länge innan hon hittade ett hem.
- Två av min systers kompisar sökte en rumskamrat. De har en trerummare så de frågade mig om jag vill komma och bo med dem. Det var helt perfekt eftersom jag inte hittat något ännu.
Hennes rumskamrater har varsitt rum i bostaden medan Sundén kommer att bo i vardagsrummet.
- Vi kommer att försöka bygga någon slags vägg åt mig av bokhyllor. Det känns helt okej för mig åtminstone nu första året. Jag är bara glad att jag hittade någonstans att bo.
500 fler ansökningar än ifjol
Pirjo Lipponen-Vaitomaa, direktör av bostadsärenden vid Studentbystiftelsen, säger att bostadsläget ser sämre ut för studerande i år.
- Jag tror att bostadssituationen är lite svårare i år eftersom varvet i Åbo har flera anställda och jag tror att de är intresserade av samma bostäder som studerande.
De flesta studerande söker små lägenheter så centralt som möjligt, och så billigt som möjligt.
- Studiebostäderna är klart billigare än de på privata marknaden. Priset har ens tror betydelse när studerande söker boende.
Studentbystiftelsen har redan nu fått in cirka 3000 ansökningar. Ifjol och året före det fick de in totalt 3000 ansökningar.
- Vi förväntas oss att få 3500 ansökningar i år, det vill säga 500 mer än ifjol.
Lipponen-Vaitomaa säger att de kommer att ha ungefär 800 lediga bostadsplatser i början av augusti. Men hon förväntar sig att antalet kommer att öka till början av september.
- Man kan säga upp sitt avtal enda till slutet av juli till sådana lägenheter som blir lediga i början av september. Vi räknar med att ha 1200 lediga bostadsplatser till början av höstterminen.
Hur ökar man sina chanser att få en studentbostad?
- Ifall man kommer längre ifrån har man lättare att få bostad. Dessutom måste man vara öppen för alla typer av bostäder, också cellbostäder där man delar kök och badrum. Även om vi har gott om ettor, räcker de inte åt alla.
Lipponen-Vaitomaa rekommendrear också att man ska vara aktiv och kontakta bostadsbyrån under nästa vecka.
- Det lönar sig att meddela att man är villig att ta emot en bostad på kort varsel, och vilken bostad som helst.
Skriv en personlig ansökan
Hyran för en etta i centrum av Åbo på den privata marknaden är från 500 euro uppåt. Det finns många ettor, men tävlingen om dem är hård. Katariina Lehtinen vid OP- fastighetscentralen säger att det lönar sig att vara förberedd då man går på visningar.
- Det lönar sig att ha en färdig ansökan med bild och beskrivning av sig själv, lite som ett CV. Ettor i centrala Åbo brukar locka kring femtio personer till visningarna. Det är svårt för förmedlarna att få en bild av alla som ansöker om lägenheten. Därför gäller det att sticka ut.
Årets idrottare i Finland 2016, Leo-Pekka Tähti, knep sin andra medalj för pågående parafriidrotts-VM då han kom i mål som trea på 200 meter i T54-klassen. Det tack vare ytterligare en grymt stark inledning på loppet.
Tähti är känd för sina minst sagt riviga starter. På 100 meter lyckades Tähti riva upp en så stor lucka till motståndarna att till och med ett tekniskt missöde med 30 meter kvar av tävlingen inte kostade honom guldet.
På 200 meter slog Tähti till igen. Ännu halvvägs in i loppet ledde Tähti hela bunten, men fick till slut ge sig till tunisiern Yassine Gharbi och nederländska Kenny van Weeghel.
Gharbi knep guldet med tiden 24,86, sex hundradelar före nederländaren och 19 hundradelar före Tähti.
– Ganska otroligt! Man kunde beskriva det som en nära intill fullträff i ett pressat läge, analyserar Tähti själv tävlingen i friidrottsförbundets pressmeddelande.
Leo-Pekka Tähti under parafriidrotts-VM i London.Leo-Pekka Tähti sträcker händerna i luftenBild: James Marsh/BPI/REX/All Over Press friidrott,Leo-Pekka Tähti,tähti
– De sista 30 metrarna var jobbiga, men jag är otroligt stolt över att jag klarade av att pressa toppåkarna på den här distansen, fortsätter han.
För paraveteranen Tähti var medaljen redan karriärens 23:e. 200 meter är Tähtis svagare sträcka, men 34-åringen har trots det tidigare knipit två VM-silver och ett VM-brons på distansen. I de paralympiska spelen i Aten och Peking knep Tähti guld också på 200 meter.
För Finland var det VM-tävlingarnas totalt tredje medalj. Utöver Tähtis VM-guld på 100 meter knep också Lojosonen Henry Manni ett brons på 100 meter i T34-klassen.
Det är kärleken till havet och framför allt fascinationen för olika sorters hav och vatten, som är drivkraften i professorn i marinbiologi, Erik Bonsdorffs sommarprat.
Han tar oss på en världsomsegling på 57 minuter, där vi får besöka såväl tropiska som arktiska havsområden.
- Jag har fått göra forskningsresor till bägge polarhaven. Först som ung forskare med brinnande ambitioner och omättlig äventyrslystnad, och senare som äldre forskare med fortsatt behov av att lära av och förstå våra hav, men också för att få ro i själen.
Östersjön är med
Också vår egen Östersjö och dess specifika tillstånd får en del uppmärksamhet. Bonsdorff menar att havets ekosystem kommer att överleva, men att våra barns sommarminnen kommer att se annorlunda ut än våra egna.
- Sik och flundra kan bli dyrbara läckerheten för speciella tillfällen i framtiden.
Någon moralpredikan är det här sommarpratet inte, snarare en kärleksförklaring till vattnen, men visst menar Bonsdorff att vi alla bör ta vårt ansvar.
- Det som var paradisöar i Indiska Oceanen, kanske blir svårnavigerade farvatten med grunda döda korallrev. Det som kallades stora barriärrevet och som fungerade i hundratusentals år, kanske blir täckt av en trådalgssörja.
Erik Bonsdorff sommarpratar i Yle Vega 10:03 och 18:03
Samtidigt som segelfartygen samlas i ån spelar en rad större artister i Slottsparken, då Tall Ships Races Music Festival arrangeras på fredag och lördag.
Kapaciteten för festivalen är 8000 per dag och festivalarrangörerna litar på att biljetterna kommer att gå åt. Festivalområdet har placerats framför den slottsgavel som vätter mot havet.
- Alla lördagens biljetter är bokade, men det finns ännu tvådagsbiljetter och fredagsbiljetter. På lördagen spelar Pet Shop Boys, det band som publiken har varit allra mest intresserad av, berättar Kata Sandström, festivalens producent.
Förutom Pet Shop Boys kommer också internationella storheter som Liam Gallagher från Oasis och The Cardigans att spela. Hela festivalprogrammet kan du hitta här.
- Jag tror att det kommer att bli en lugnare festival än andra, men med bra stämning och folk som faktiskt kommit för att lyssna på musiken, tror Sandström.
Satsning på säkerhet
Arrangörerna har lagt särskilt mycket arbete på publikens säkerhet, tillsammans med polisen.
- Vi läser ju vad som händer på andra ställen i världen, så vi har gjort extra säkerhetsförberedelser inför evenemanget.
Vad är det för åtgärder?
- Det handlar om sånt som publiken kanske inte ser, men bland annat så är en stor del av gatorna avspärrade och vi har gjort det svårare att köra in till områden där folkmassor befinner sig, berättar Sandström.
Kata Sandström.Kata Sandström.Bild: Yle/Fredrik HäggmanKata Sandström
I hela Pargas finns endast en sorteringsbehållare för plast. Nästa år utvidgas plastinsamlandet, men det kommer inte att påverka en stor del av invånarna i skärgården.
Det enda stället i hela Pargas där invånarna kan lämna sina plastförpackningar för återvinning finns på återvinningsstationen vid S-market i Pargas centrum. Några fler stationer ska inte öppnas, så den skärgårdsbo som verkligen vill återvinna sina plastförpackningar kan även i fortsättningen räkna med en lång väg till kärlet.
Finlands Förpackningsåtervinning Rinki Ab ansvarar för återvinningen av plastförpackningar. I hela landet finns över 500 återvinningsstationer där det är möjligt att lämna in plastförpackningar. Det innebär endast ett fåtal ställen per kommun. Grovt räknat finns en plastbehållare per 10 000 invånare och det betyder att i de flesta kommuner finns endast ett ställe för återvinning av plast.
Orimligt, säger Nagubo
Samma gäller i vidsträckta Pargas. Invånarna i kommundelarna Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö får klara sig med Rinki-stationen i Nagu och den saknar behållare för plastavfall.
Nagubon Björn Backman tycker att det är orimligt. Han är mån om att sortera sina sopor omsorgsfullt och ser också till att all plast som förbrukats i hushållet kommer till rätta. Han anser att det absolut borde finnas behållare för plast på flera håll i kommunen.
– För att man ska få avfallet uppsamlat ordentligt, så ska det finnas ställen som är tillgängliga för människor i deras normala liv. Att kräva, förutsätta eller hoppas att alla skärgårdsbor skulle hämta sina plastsopor till Pargas är en befängd tanke.
Backman anser att ett ställe för plastsortering kunde finnas på Kyrkbacken i Nagu, men han vill också tänka vidare och ha behållare även i till exempel Korpo och Houtskär. Färjefästena kunde också vara tänkbara ställen, säger han.
Snart finns en ny behållare i soprummen
Nästa år kan det finnas insamlingskärl för plast i Nagu, åtminstone i större husbolag. Nästa sommar ökar antalet insamlingskärl betydligt i sydvästra Finland, för då ska varje husbolag med minst tjugo lägenheter ha ett kärl för plast, säger Cati Huhta på Sydvästra Finlands avfallsservice.
– Antalet baserar sig på en livscykelanalys om koldioxidutsläppen i samband med återvinningen. Vi kom fram till att gränsen går vid 20 lägenheter. Det är många aspekter som spelar in för att miljön verkligen ska vinna på det här.
Förbränning bra alternativ
Kravet på plastinsamling i husbolag hjälper ändå inte de övriga invånarna som vill sortera sina plastsopor eftersom det inte kommer att bli några fler allmänna insamlingskärl. Enligt Huhta har Rinki meddelat att bolaget inte kommer att placera ut fler återvinningsstationer. Däremot borde det finnas husbolag i Nagu med minst tjugo lägenheter och för dem blir det aktuellt att börja sortera även plastförpackningar, säger hon.
– Man kan ändå tänka på att plast som sätts i hushållsavfallet inte går till spillo. Det blir värme och energi då det förbränns.
Huhta säger att den som ibland har vägarna förbi till Pargas kan samla sina plastsopor i en säck och föra dem vid tillfälle till återvinningsstationen.
– Att enkom köra dit för att lämna in plastsopor är inte en miljövinst. I så fall är det vettigare att sätta det i hushållsavfallet. Det går inte till spillo.
Då de hundra segelfartygen som deltar i Tall Ships Races anländer till Åbo krävs lotsning för ett tiotal av dem. Fartyg som är över 70 meter långa och över 15 meter långa statsfartyg ska nämligen använda sig av en lots när de anländer till eller lämnar en hamn i Finland.
Lotsen Niclas Eriksson befinner sig på lotsstationen på Utö, i väntan på de stora skeppen. På onsdagsförmiddagen var det ännu lugnt vid stationen.
- Vi kan inte se några fartyg med blotta ögat just nu, men på datorskärmarna syns skeppet Mir som har beställt lotsning till kl 15.
Det var ursprungligen tänkt att Eriksson skulle lotsa det största fartyget av alla, den numera ryska barken Sedov. Sedov byggdes i Tyskland men tillföll Sovjetunionen efter andra världskriget.
- Sedov är försenad, den fick problem med västliga vindar. Den kommer troligtvis sent ikväll eller tidigt imorgon. Vem som lotsar den då är ännu oklart, vi har ett roterande system så man lotsar fartygen vartefter de kommer in.
Fartyget Sedov 2009.Världens största segelfartyg SedovBild: YLE/Marcus Nordströmsedov
Idag kommer Eriksson att lotsa fartyget Mir kl 15. Han är beredd på en lång arbetsdag och förväntar sig vara i Åbo först efter klockan 22.
- Min kollega lotsar skeppet Shabab Oman II just nu och han sa att det är väldigt kallt! Så det blir till att ta med stickad mössa och ylletröja så man klarar att stå utomhus så länge.
Samma arbete som vanligt
Vanligtvis lotsar ni ju mer moderna fartyg. Finns det skillnader mellan att lotsa nya båtar och gamla segelfartyg?
- Det är inte så stor skillnad, själva lotsningen går likadant som för en ubåt eller en lyxkryssare. Fartyget kommer till lotsplatsen, hänger ut en lotstrappa och så kör man med lotskuttern upp jämsides med fartyget och klättrar upp i farten. Arbetet går ut på att man antingen själv kör fartyget eller berättar hur de ska köra. Man behöver inte segla själv, det sköter seglarna själva.
Vad är svårast just med att komma in till Åbo?
- Det krångligaste är nog i inloppet till Åbo, vid Kalkkiniemisvängen där det är ganska trångt. Efter det kopplar vi fast bogserbåtar så man får lite bättre kontroll på ekipaget.
Efter att bogserbåtarna kopplats fast i segelfartyget utanför Åbohamn svänger man fartyget och tar sig in i ån baklänges.
- Vanligtvis lotsar vi fartyg på allt mellan 70 och 360 meter. De här stora segelfartygen är kring 100 meter, så de är egentligen ganska små.
Vad tycker man som lots om Tall Ships Races? Är det lotsarnas julafton?
- Nog är det kul med omväxling och att se fina gamla fartyg. Dagens fartyg är inte särskilt fina, mest målad plåt.
Det är förbjudet att ta med sig hundar till Tall Ships Races-området, meddelar Åbo stad.
Staden motiverar förbudet med att många är rädda för hundar, samtidigt som många hundar skräms av stora folkmassor. En skrämd hund kan vara oförutsägbar och det är därför bäst för alla om hundarna lämnas hemma.
Det finns vissa undantag från förbudet. Assistenthundar för synskadade, hundar som hör till båtarnas besättning, småhundar som bärs av ägaren och hundar med ägare som bor på området är tillåtna.
