Årets konstpris i Egentliga Finland går i år till festival Norpas i Kimitoön.

Festivalen, som också kallas den fria kulturens festival, har ordnats i Dalsbruk sedan 2012.

- Vi är jätte glada, det känns som att vi är på rätt väg, säger Ritva Kovalainen, Norpas verksamhetsledare.

Norpas gör reklam för sig på Dalsbruks torg inför festivalen 2015. En del av teamet somjobbar för festival Norpas. Bild: Yle/Monica Forssell

Norpas är en mångkonstnärlig festival som under sin fyra år långa historia lyckats locka många starka musiker och konstnärer till Dalsbruk.

- Vi vill presentera sådan konst som är gjord utgående från konstnärernas eller artisternas egna behov. Vi har inga gränser för vad vi kan presentera, förklarar Ritva Kovalainen, själv fotograf och bosatt i Kimito.

Magi Viljanens konstutställning vid gamla masugnen 2014. Festival Norpas Bild: Yle/Monica Forssell

I prismotiveringen står att festivalens innehåll är både tidsenligt och konstnärsmässigt ambitiöst. Festivalen lyckas dessutom beakta Dalsbruks kulturhistoriskt värdefulla byggnader samt den omkringliggande naturen.

Norpas består av konserter, film till levande musik, litteraturevenemang, performans, teater, cirkus och konstutställningar. David Rothenberg, känd för att göra musik av djurläten, uppträdde på årets festival. Bild på artist Bild: Andrea Galvani

Från Surpas till Norpas

Idén till festivalen föddes då Matias Kauppi, konstnärlig ledare för festivalen, en gång hälsade på hos Ritva Kovalainen.

Kauppi som är bosatt i Barcelona i Spanien hade under några års tid ordnat en festivalen Surpas i staden Portbou i norra Spanien, men ekonomiska svårigheter gjorde att det var svårt att fortsätta med festivalen där. .

- Vi besökte Bio Pony där det visades en film och vi kom att tänka på att det kanske skulle vara roligt att försöka göra en systerfestival i norr, berättar Kovalainen.

Verksamhetsledare Ritva Kovalainen är själv konstnär och festivalen är något hon känner att hon kan göra för orten. Ritva Kovalainen, verksamhetsledare för festival Norpas. Bild: Yle/Monica Forssell

- För mig har all slags konst alltid varit väldigt viktig och konsten har alltid gett mig kraft. Jag är själv konstnär och bor här och kanske det här är det jag kan göra för orten.

”Vi ville ge orten något”

Bland dem som jobbar med Norpas är många sådana som flyttat till Kimitoön från andra orter i Finland.

- Vi tänkte aldrig att det var något som fattades i kulturlivet på ön, förklarar Kovalainen som beskriver Kimitoöns kulturliv som oerhört aktivt och mångsidigt, men vi tänkte att vi kanske har något att ge. Det här är liksom vårt barn.

Frihet och öppenhet är nyckelord i Norpas verksamhet och inte minst med tanke på de oroligheter som just nu präglar världen känns festivalens motto extra aktuellt.

- Vi vill göra en festival utan gränser och som kanske lockar olika slags människor i olika åldrar, grupper och nationaliteter tillsammans. Jag tror att konst och kultur är ett sådant språk som vi alla kan förstå och som vi alla tillsammans kan ta emot.

Kimmo Pohjonen har uppträtt två gånger på festival Norpas och år 2014 uppträdde Kimitoöns dansare, under ledning av koreograf Marianne Petters till ett av Pohjonens verk. Kimmo Pohjonen Bild: Kalle Björklid

Till de artister som medverkat i festivalen hör bland annat Kimmo Pohjonen, Tuomari Nurmio, Ismo Alanko, Compañia Kaari Martin, Heikki Laitinen, Andrew Ashimba, Niño de Elche och Teho Majamäki.

Bland bildkonstnärerna kan nämnas Meeri Koutaniemi, Farzana Wahidy, Kristoffer Albrecht, Maija Albrecht, Magi Viljanen, Jouko Ollikainen, Sanni Seppo och Johanna Turunen.

Festival Norpas drivs av ett konstnärskollektiv. Konstnärlig ledare för festivalen är Matias Kauppi, verksamhetsledare Ritva Kovalainen och producent Ville Laitinen.

Ville Laitinen och Ritva Kovalainen tog emot priset i Bio Pony, Dalsbruk, på tisdag kväll. Ville Laitinen och Ritva Kovalainen tar emot Egentliga Finlands konstpris 2015 Bild: Yle/Monica Forssell

Ett femtiotal personer deltog i tillställningen på Bio Pony. Årets konstpris i Egentliga Finland, prisutdelning i Dalsbruk Bild: Yle/Monica Forssell

Prissumman är 5000 euro och betalas med pengar från Penningautomatföreningen.

Fotnot: Det är Centret för konstfrämjande som delar ut priset och valet i Egentliga Finland har gjorts av Egentliga Finlands konstkommission.

Åbo stadsfullmäktiges beslut om att erbjuda vård åt papperslösa minderåriga och gravida får ett varmt mottagande bland inblandade vårdpersonal. Vi är lättade och tacksamma, säger man från den frivilliga Global Clinic-kliniken.

Det var under stadsfullmäktiges möte på måndagskvällen som man gav grönt ljus till en kostnadsfri vård för minderåriga och gravida papperslösa i Åbo.

Hittills har papperslösa fått vända sig till Global Clinic. De har erbjudit vård åt papperslösa i Åboregionen sedan hösten 2012. Beskedet från stadsfullmäktige tas emot med öppna armar.

- Det är en dröm som blev sann. Vi har lobbat aktivt hela året för den här sakens skull, säger man från kliniken.

Åbo följer nu Helsingfors exempel, där man redan tidigare erbjudit vård åt samma grupper av papperslösa utan avgifter. Om den praktiska implementeringen kommer att se likadan ut i Åbo återstår att se.

- Det här var bara ett politiskt beslut. Frågan om det kommer att fungera likadant i praktiken är sedan en helt annan femma. Förstås hoppas vi att man också här kommer att få vård utan några som helst avgifter, säger klinikens informatör.

"Mot läkaretiken att inte ge vård"

Också Åboläkaren Terhi Vörlund-Wallenius välkomnar beslutet.

- Det är helt mot läkaretiken att inte ge vård åt papperslösa, säger Vörlund-Wallenius.

- Det är bättre för alla parter att gravida kvinnor får rådgivning redan under graviditeten och inte först då det blir kritiskt. Det är dessutom billigare, fortsätter Vörlund-Wallenius.

Åboläkaren Terhi Vörlund-Wallenius (arkivbild). Terhi Vörlund-Wallenius Bild: Yle/Christopher Marins

Att det är ett steg i rätt riktning håller båda med om, men Vörlund-Wallenius tror att det kunde bli problematiskt ifall en större andel papperslösa skulle erbjudas vård.

- Det är ett faktum att det förekommer sjukvårdsturism, nu kan inte mänskor som vistas i landet olagligt få vård, som skulle bli dyrt.

- Men det är en riktigt bra början. Alla får ändå vård i kritiska situationer, då börjar man inte kolla ifall man har papper eller inte, konstaterar Vörlund-Wallenius.

Lättar inte på de frivilligas arbetsbörda

I Global Clinic tror man ändå inte att arbetsbördan för de frivilliga läkarna och sjukskötarna kommer att minska.

- I Helsingfors har mängden besökare inte minskat alls efter beslutet. Det är många som inte litar på den allmänna hälsovården och dessutom är många rädda för att bli utvisade, säger Global Clinics informatör.

Från Global Clinic uppskattar man att det finns runt fem gravida papperslösa kvinnor i Åbo årligen.

- Nu kan de få den rådgivning som de behöver. Vi har väldigt begränsade resurser så det är definitivt bättre för alla involverade.

Vänsterförbundets riksdagsledamot Li Andersson får stå ut med hot om våld och sexuella trakasserier varje dag. Jag har polisanmält vissa, men polisen är ganska maktlös, säger Åbopolitikern till Yle.

Som politiker får Andersson läsa kritiska meddelanden varje dag. De sakliga har hon ingenting emot. Det hör till livet som politiker, säger hon i en intervju med Yle Turku.

Det är hoten om våld och till och med våldtäkt som får henne att känna sig obekväm.

- Vissa meddelanden kan vara riktigt obehagliga. Det har syftats på sexuella brott och misshandel, berättar Andersson.

Vissa meddelanden har hon polisanmält, men Andersson förväntar sig inte att de skyldiga ska ställas inför rätta.

- Vissa anser att det inte är det bästa sättet att tampas med dem. Det kan bara uppmuntra dem mer, säger Andersson som också påpekar att det inte är mycket som polisen kan göra.

Inte rädd, men ledsen

Men Andersson har inte blivit skrämd av de hotfulla meddelandena.

- Jag känner mig bara ledsen. Ledsen för att det finns människor med så mycket hat mot andra människor som de aldrig ens har träffat.

- Tydligen finns det finländare som på riktigt är rädda för invandrare och människor från främmande kulturer, säger Andersson.

De hotfulla meddelandena kommer oftast via anonyma kanaler.

- Jag träffat människor av annan åsikt ansikte mot ansikte flera gånger. Det är överraskande hur bra man kan föra en dialog och argumentera på det sättet, konstaterar Andersson.

Kårkullas verksamhet är livsviktig för att anhöriga till personer med funktionsnedsättningar ska få vardagen att fungera. Anklagelser om vanvård skrämmer anhöriga Yle Åboland talat med.

Tom Björkfors bor ensam med sina två tonårssöner i Pargas. Både pojkarna lider av grav autism och har stora specialbehov. För att få vardagen att fungera är Björkfors beroende av Kårkullas service för personer med funktionsnedsättning.

Förvånad att det händer igen

På tisdag kunde Yle Åboland rapportera om vanvård vid en enhet vid Kårkulla i Pargas. Björkfors tog emot nyheten med blandade känslor.

- Jag blev förstås bestört när jag hörde om det. Jag blev inte förvånad att det kan hända sånt här inom en så stor organisation som Kårkulla men det som förvånar mig är att det händer igen, säger Björkfors

Tom Björkfors är pappa till två pojkar med autism. Tom Björkfors är pappa till två pojkar med autism. Bild: Yle/Johanna Ventus

Det är nämligen inte första gången som Kårkulla är i blåsväder. I augusti 2014 kunde Yle avslöja vanvård vid Sagaboendet i Sibbo. Ett fall som gått så långt att två personer som jobbat som vårdare vid boendet nu åtalas för misshandel.

- Man skulle ju tycka att det borde ha utvecklats nya system för att ta tag i den här typen av missförhållanden. Nu verkar det som att det finns en ohälsosam kultur och att klickar inom organisationen får härja fritt.

”Som anhörig måste man kunna lita på vården”

Också Pargasbon Eva Juslin som är intressebevakare för sin syster, som bott så gott som hela sitt liv på Kårkulla, hoppade till när hon hörde nyheten om vanvård.

- Det är skrämmande. Som anhörig har man ju inte möjlighet att delta i varje steg. Det är klart det är jätteviktigt att få känna att hon har det bra varje dag utan att man ska behöva kontrollera det. Jag kan bara tänka mig hur det känns för en anhörig att få veta att den som bor där blivit illa utsatt. Jag hoppas faktiskt man kan reda ut det.

Har varit nöjda med vården

Juslin är ändå noga med att betona att hon är nöjd med den vård just hennes syster fått. För omkring ett år sedan flyttade systern till en av de nyare enheterna i Pargas centrum och Juslin tror inte att där skett någon vanvård.

Eva Juslin är nöjd med den vård systern fått. Eva Juslin Bild: Yle/Patrick Sjöholm

- Jag har förtroende för den här enheten. Dörrarna står öppna och jag har ganska flitig och aktiv kontakt med personalen, så för min del känns det som ett tryggt och bra ställe. Det är nytt och det har varit konkurrens kring att få arbete där, och de har jobbat med iver för att få nya system och nya rutiner i vården. Själv kan jag säga att min syster mår bättre nu än för ett år sedan då hon flyttade till det nya stället, hon fyller snart femtio men utvecklas fortfarande.

Också Björkfors lyfter fram att hans söner har fått ett bra bemötande vid Kårkulla.

- Pojkarna är utmanande men all den kontakt vi haft med Kårkulla har löpt bra och bland vårdarna finns det en genuin vilja att hjälpa och hitta skräddarsydda lösningar som fungerar för vår familj. Det är därför det är så förvånande att såna här uppgifter nu kommer fram.

Ledningen måste ta tag i problemen

Anklagelserna de två vårdare Yle Åboland talat med är allvarliga. Vårdarna vittnar om flera fall där patienter exempelvis inte har fått akutvård och hur personalen använder glåpord och vulgärt språkbruk när de talar med klienterna.

Som pappa till två tonårspojkar med grav autism är Tom Björkfors medveten om att vården av någon med specialbehov kan vara utmanande. Just därför är det viktigt att anställa rätt personal.

Kårkulla i Pargas Kårkulla i Pargas. Bild: Yle/Lotta Sundström

- Det är ett krävande jobb och det passar inte alla. Det måste finnas ett bättre system så att inte sådana personer får jobba på Kårkulla. Om det finns en kultur där personer som gör så här får härja fritt är det mycket oroande och det måste ledningen ta tag i väldigt snabbt.

Skrämmande om journaler censureras

Eftersom Björkfors söner är i kontakt med Kårkulla genom öppenvården tror och hoppas han att anklagelserna inte berör någon enhet familjen varit i kontakt med. Han upplever att han har bra insyn över den vård pojkarna får.

Men personalen som tagit kontakt med Yle berättar också om hur patientjournaler filtreras och att de anhöriga inte alltid får höra hela sanningen.

- Det här är något som inte hör hemma på en institution som har med vård att göra och stämmer det är det väldigt skrämmande. Nu måste man gå till botten med de här problemen och se över strukturerna. Det här får inte tystas ner, säger Björkfors.

Det finns svenskspråkiga ungdomar som är så dåliga på finska att de föredrar att tala engelska då de går till butiken. Skolundervisningen utpekas för att fokusera alltför mycket på grammatik i stället för nyttig vardagskommunikation.

De skrala finskkunskaperna har uppmärksammats i insändare i Hufvudstadsbladet de senaste veckorna. Både lärare och föräldrar är oroade över hur det kan vara möjligt att svenskspråkiga inte klarar av att kommunicera på majoritetsspråket som de trots allt får lära sig i skolan. Förvånansvärt många ungdomar i finskdominerade huvudstadsregionen verkar ha svårigheter med finskan, men situationen lär inte vara i alla fall bättre i Åboland.

Många behöver stöd

Pargas svenska gymnasium tar emot ungefär 60 nya studerande varje höst. Finskkunskaperna varierar, vissa av eleverna har lätt för finska medan andra får kämpa på. För de svagaste, alltså för dem som har 5, 6 eller 7 på avgångsbetyget från högstadiet ordnas repetitionskurser. Ungefär en fjärdedel av eleverna går kursen och utöver den ges stödlektioner.

Föredrar att tala engelska

Kasper Lindroos går tredje året i gymnasiet och valde att skriva finskan nu på hösten. Han har fått höra resultatet och säger att det var helt acceptabelt. Han säger att det finns tillräckligt med läs- och hörförståelseövningar, men önskar att det fanns mera diskussioner under lektionerna. Man lär sig att prata finska utanför skolan, säger han.

Undervisningen har kritiserats för att vara alltför grammatikbetonad. Anna Gröning, som också är inne på sitt tredje gymnasieår, säger att det behövs grammatik i undervisningen, men håller med om att det borde gå att få in mera konversationer. Hon säger att man måste lära sig att använda finska också utanför skolan för att lära sig språket.

De båda har kompisar och bekanta som inte är så bra på finska. Lindroos blir ibland ombedd av kompisar att sköta ärenden för dem på finska för att han är bättre på språket. Gröning för sin del säger att hon har bekanta som helt undviker att använda finska då de går in i butiker i Åbo. De talar hellre engelska för att göra sig förstådda. De båda ger rådet att modigt tala finska och att utmana sig själv.

På lärarhåll håller man med om att finskundervisningen fokuserar alltför mycket på grammatik och att vardagsfinskan med konversationsövningar och nyttiga fraser inte betonas tillräckligt. Lena Sahakoski är finsklärare i PSG. Hon säger att man fokuserar på grammatiken för att det är den biten som räknas i studentskrivningen. Läroplanen styr undervisningen och större möjligheter för att anpassa undervisningen finns inte. Hon säger att hon ändå försöker väcka diskussion kring det som man läser under lektionerna för att öva på de muntliga färdigheterna. En av gymnasiekurserna är muntlig, men i övrigt är det stor koncentration på att kunna grammatiken.

Hon håller också med om att en viktig del av kunskaperna i finska inhämtas utanför skolan. Det är klart att det hjälper till med en hobby eller en finskspråkig flick- eller pojkvän, säger hon.

B-finskan vinner mark

I gymnasiet finns sex kurser i finska och i regel blir studerandena i PSG godkända i ämnet. Två av kurserna får vara underkända utan att det hindrar godkänt slutbetyg. Det som tillkommit på senare år är den lättare medellånga finskan, alltså B-finskan i studentprovet. I Pargasgymnasiet är det allt fler som väljer den för att säkra ett godkänt betyg. De första åren fanns årligen två eller tre studerande som skrev B-finskan, nu är siffran uppe i sju. Sahakoski tycker att det ändå inte är så många om man jämför med gymnasier i Österbotten där en majoritet av de studerande numera väljer B-finskan.
Ökningen kan bero på att gymnasisterna vill vara säkra på att de får ett godkänt betyg i finska.
A-finskan väger ändå tyngre då vissa eftergymnasiala utbildningar ger högre poäng för avklarad A-finska. Åbo Akademi till exempel ger lika många poäng för det lägsta godkända betyget A i A-finska som för ett C i B-finska.

Sahakoski säger att man uppmärksammar eleverna om skillnaderna, men hon anser att B-finskan kan vara ett vettigt alternativ för dem som har det kämpigt med ämnet.
– Jag håller på A-finskan, men om eleverna har det kämpigt, så är det bra att ha ett alternativ, en plan B.

Rapporter om vanvård och psykisk misshandel vid Kårkulla i Pargas överraskar Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare vid Förbundet de utvecklingsstördas väl FDUV. Hon har svårt att smälta det att nya fall av dåligt bemötande avslöjas vid en av samkommunen Kårkullas enheter.

– Om det är sant är jag mycket överraskad. Kårkullas tjänster har diskuterats mycket och efter Sagafallet tycker jag att man reagerade. Jag har fått sådana signaler att man har sett över arbetssätten och ledarskapet så att man faktiskt reagerar om det händer sådana här saker.

Med Sagafallet menar Hemgård vanvård som skett vid Kårkulla i Sibbo. Två personer står åtalade för tre fall av misshandel och domen kommer i december.

Proffs ska kunna bemöta också svåra klienter

Hemgård frågar sig vilken sorts personal det har funnits vid enheten i Pargas om de inte har klarat av att bemöta personer med funktionsnedsättningar på ett professionellt och respektfullt sätt. Hon menar att det också ska gå att hantera klienter som är besvärliga och vägrar samarbeta.

– Man kan ju fråga sig om det finns personal där som inte har utbildning eller som inte är lämpade för det här arbetet.

FDUV får ta emot en hel del respons på den service som samhället står till tjänst med. Hemgård poängterar att det finns många som får god omsorg och som är mycket nöjda.

Bland klagomålen är det vanligt att föräldrar tycker att tjänsterna inte är tillräckligt individuellt utformade och att det finns för lite aktiviteter.

Viktigt att klaga för att väcka myndigheterna

Övervakningen av boendetjänster sköts i första hand av kommunen och tjänsteproducenten. Både Regionförvaltningsverken och tillståndsmyndigheten Valvira kan ingripa, men det sker bara ifall de har orsak att misstänka att allt inte står rätt till.

Signaler om att något är fel når myndigheterna genom klagomål, men också via reportage och insändare i medierna, berättar överinspektör Marjut Eskelinen vid Valvira.

– För att granska en enskild enhet behöver vi veta att det finns någon orsak att syna stället noggrannare.

Regelbundna kontroller vid landets alla boendeenheter går inta att genomföra, menar Eskelinen, eftersom det finns tusentals boenden för bland annat åldringar och personer med funktionsnedsättning.

– Övervakningsmyndigheterna har helt enkelt inte sådana resurser att man regelbundet kunde besöka alla enheter.

Den svenskspråkiga ungdomsverksamheten i Åbo flyttar till nya utrymmen. Zabadak har senast haft utrymmen på Vårdbergsgatan, men för tillfället ligger verksamheten nere.

Ett 99 kvadratmeter stort utrymme står tomt på Auragatan 16 efter att den svenskspråkiga eftermiddagsverksamheten flyttat ut och nu ska Zabadak flytta in efter årsskiftet. Utrymmet finns på fjärde våningen och i samma hus finns stadens finskspråkiga ungdomsgård Vimma.

Zabadak har senast delat utrymme med den svenskspråkiga förmiddags- och eftermiddagsverksamheten för barn. Lösningen har inte fungerat eftersom barnen behöver utrymmet på Vårdbergsgatan till klockan 17. Det är alldeles för sent för de äldre skoleleverna som borde få gå dit efter att skolan slutat, anser man på staden.

En flytt tillbaka till Katedralskolan är inte aktuell, eftersom hyran beräknas bli alltför hög efter att renoveringen är färdig. En annan orsak är att rummet i källaren saknar fönster och inte är anpassat för rörelsehindrade.

Ärendet godkändes i ungdomsnämnden på torsdagen.

Artikeln uppdaterad 19.11.2015 klockan 18:37 med ungdomsnämndens beslut att flytta verksamheten till Vimma.

TPS start på ishockeyligamatchen mot Ässät var minst sagt motig. Målvakten Teemu Lassila åkte på ett matchstraff efter endast några minuters spel.

Lassila träffade Ässäts forward Josh Gratton i ansiktet med klubban och tilldelades matchstraff vid tiden 3.53. Gratton lämnade isen blödande ur ögonvrån.

Se ett klipp på det fula tilltaget på Ilta-Sanomats webbplats.

Fruktansvärt fult av Lassila. Ska bli intressant att se hur lång avstängningen blir. #liiga #HCTPS #twittpuck https://t.co/tfuCAogJjm

— Filip Saxén (@FilipSaxen) November 18, 2015

Och det var inte TPS första bakslag i matchen. Under de inledande 17 sekunderna åkte hemmalaget nämligen på två utvisningar!

Först fick Henrik Tallinder två minuter för tripping vid tiden 0.13 och fyra sekunder senare gjorde Olli Malmivaara svensken sällskap i utvisningsbåset efter att ha slagit ut pucken över sargen från egen zon.

Under de första knappa fyra minuterna var TPS saldo sammanlagt 29 utvisningsminuter.

Tough day at the office thanks for the new scare #notgettinganybetterlooking pic.twitter.com/1f4c5s0bEL

— Josh Gratton (@gratty24) November 18, 2015

I spel 5 mot 3 gick gästande Ässät upp i ledning genom Juha Kiilholma. Pat Mullane spädde på till 0-2 under Lassilas femma.

Ässät vann till slut matchen med 3-1 efter ett tredje Björneborgsmål av Aleksi Saarela. TPS tröstemål gjordes av lagkaptenen Tomi Kallio.

Lassilas påhitt kommer att behandlas av ligans disciplinära utskott, bekräftar Iltalehti.

Vattentaxan i Pargas föreslås höjas för år 2016, bekräftar miljönämndens ordförande Andreas Johansson till Yle Åboland. Miljönämnden förespråkar en ny grundavgift för att täcka de stigande utgifterna.

Ärendet klubbades igenom som föreslaget på miljönämndens möte på onsdagen. I förslaget föreslogs grundavgiften för att ansluta egnahemshus till avloppsvattnet utgöra 5 euro per månad (inte inkl. moms).

Grundavgiften ger istället möjlighet att sänka avloppsvattenpriset med 20 cent.

I praktiken innebär den nya taxan att ett hushåll som använder 120 kubikmeter vatten per år betalar 40 euro mer per år.

Enligt Johansson är det fråga om att täcka kostnaderna för vattentjänstverket. I dagens läge täcker inte inkomsterna de stora utgifterna, som blivit allt högre på grund av underhållskostnader.

Stadsfullmäktige gör det slutliga beslutet på sitt möte i december.

Det finns ett lag över alla andra i damernas FM-serie i handboll för tillfället. Dicken ångar på från seger till seger och toppar tabellen i överlägsen stil.

Dickens senaste offer är BK-46, som fick ge sig på bortaplan med tio måls marginal på onsdagskvällen.

Värdinnorna vann med 29-19 efter bland annat fem fullträffar av Betina Lillqvist. Hos Karisgästerna stod skyttedrottningen Pamela Degerman för över hälften (10) av målen.

Dicken toppar tabellen tack vare nio segrar av nio möjliga. Avståndet ner till Helsingforsrivalen IFK – som spelat två matcher färre – är åtta poäng.

Jämna kamper i Åbo och Sjundeå

I Åbo bröt hemmalaget en fem matcher lång förlustsvit. ÅIFK inledde säsongen lysande med tre raka segrar, men föll sedan ner i en negativ spiral i samband med förlusten hemma mot Atlas i slutet av oktober.

Ikväll tog sviten slut – hemma mot Atlas. I en målsnål drabbning delade tabellfemman ÅIFK och jumbon Atlas på poängen efter slutsiffrorna 17-17.

Atlas femmålsskytt Anna Jauhiainen valdes till matchens bästa spelare i Åbo. Anna Jauhiainen, Atlas, 29.10.2015. Bild: Yle/Janne Isaksson

I Sjundeå utkämpade SIF och Sparta likaså en jämn match. SIF ledde med uddamålet i halvtid och höll fast vid sin ledning – om än knappt – ända till slut.

Sjundeå IF vann med 24-23 efter bland annat sju mål av storskytten Madeleine Lindholm, och steg upp på samma poäng som serietrean Sparta i tabellen.

Resultat:

Dicken - BK-46 29-19 (14-8)
Bästa målskyttar Dicken: Betina Lillqvist 5, Tove Salokivi 4, Annika Näräkkä 4, Martina Genberg 4.
Bästa målskyttar BK: Pamela Degerman 10, Elin Sjölund 4, Annette Nyberg 2.

ÅIFK - Atlas 17-17 (11-9)
Bästa målskyttar ÅIFK: Matilda Bäcklund 6, Anna Harri 5, Sara Pettersson 2.
Bästa målskyttar Atlas: Anna Jauhiainen 5, Emmi Högbacka 3, Anu Pihlström 3, Carla Olenius 3.

SIF - Sparta 24-23 (14-13)
Bästa målskyttar SIF: Madeleine Lindholm 7, Anna-Mi Weurlander 6, Ellen Voutilainen 5.
Bästa målskyttar Sparta: Inka Jäntti 7, Sara Jäntti 4, Anniina Nyholm 3.

Se tabellen här!

Semifinalparen i finska cupen i handboll är klara efter kvällens fyra kvartsfinaler. Det blir ingen kamp mellan ligans två starkaste manskap i finalen.

Ingen av kvällens kvartsfinaler var särskilt spännande. Förhandsfavoriten pallade för trycket på samtliga orter och tog bekväma segrar.

I Riihimäki vann Cocks över BK-46 med tio måls marginal, medan Atlas var femton bollar bättre än det andra Riihimäkilaget Dynamo i Vanda.

I Borgå och Åbo blev det däremot bortasegrar.

Division 1-laget Akilles kunde som väntat inte utmana HIFK som gjorde över dubbelt fler mål än hemmalaget, medan skadedrabbade ÅIFK sig ge sig med tretton bollar mot ligaledande Dicken.

Cocks mot Dicken i semifinal

Ikväll lottades även semifinalparen – och där ställdes ligans toppduo Cocks och Dicken mot varandra.

Helsingfors IFK och Atlas gör upp om den andra finalplatsen.

Final Four-veckoslutet avgörs i Vanda helgen före jul. Semifinalerna står på programmet lördagen den 19 december och finalen dagen efter.

Resultat, kvartsfinaler:
Cocks – BK-46 41-31 (19-15)
Atlas – Dynamo Riihimäki 33-18 (17-7)
Akilles – HIFK 17-35 (9-17)
ÅIFK – Dicken 23-36 (11-19)

Semifinalparen:
HIFK – Atlas
Cocks – Dicken

Utbildningsansvariga för social- och hälsoområdet vid Novias enhet i Åbo säger att vanskötsel vid vårdenheter är något som kan förebyggas genom bland annat utbildning och en fortsatt öppen diskussion kring etik på arbetsplatsen.

- Problemet ligger i arbetssamfundet, säger Eva Juslin som är utbildningsansvarig för socionomutbildningen.

Hon menar ändå att det sist och slutligen är upp till varje arbetstagare att själv bedöma sin arbetsetik.

- Det är viktigt att var och en kan reflektera över sin egen arbetsinsats, bara du själv kan säga om du är tillräckligt motiverad och engagerad. Jag känner visserligen sådana som jobbat på Kårkulla hela sitt arbetsliv och fortfarande är engagerade efter pensionen.

- Men upplever du själv en tristess och känner att du inte längre gör ditt bästa borde du kanske se dig om efter en ny arbetsplats. Fast så vet vi också att det inte längre går att välja och vraka bland arbete.

Samarbete mellan Kårkulla och Novia

Flera av de vårdare som jobbar på Kårkulla har gått socionomutbildningen vid Novia, och mellan Novia och Kårkulla sker mycket samarbete.

Personal vid Kårkulla kan till exempel gå fortbildningar eller ledarskapsutbildningar på högre yrkeshögskolenivå. Studerande vid Novia utför i sin tur studiebesök och praktik på Kårkulla.

- Vi är i ständig kontakt med varandra och har ett gott samarbete, säger Juslin.

Minna Syrjäläinen-Lindberg, som är utbildningsansvarig för sjukskötar- och hälsovårdslinjerna, säger att bland annat det här samarbetet ytterligare kunde utvecklas för att förebygga vanvård i framtiden.

- Det här kan göras på många olika sätt, genom till exempel arbetshandledning, kamratutvärderingsmetoder, fler studiebesök, vidareutbildning och en öppen och ärlig diskussion.

Utbildning en grundsten

Minna Syrjäläinen-Lindberg och Eva Juslin har båda en lång utbildningskarriär bakom sig. Syrjäläinen-Lindberg är bland annat mentalsjukskötare och magister i vårdvetenskap, och Juslin är bland annat socialpolitiker och yrkeslärare.

De är överens om att utbildning är viktigt för personal inom social- och hälsovården.

- Eftersom jag jobbar med utbildning säger jag att jag helst vill få vård av någon som är utbildad, säger Juslin.

Hon nämner däremot att Kårkulla har ständig personalbrist, vilket leder till att de anställer studerande och outbildade som sommarjobbare och vikarier.

I vår ska Novia starta en ny kurs för gymnasieelever i Åbo, Kimitoön och Pargas. Kursen Grunder i vård och omsorg ger tre studiepoäng.

- Så kan sommarjobbarna kanske få lite grundläggande kunskaper inom området, säger Juslin.

Etiken central

Inom utbildningen för social- och hälsovårdspersonal utgör etik en grundpelare. Etiken är något som genomgående diskuteras, från första dagen av utbildningen till utexamineringen då socionomer svär en ed och sjukskötare avger ett löfte.

Konkret är etikfrågor integrerade i flera av kurserna och studerande tränar hela tiden hur man ska bemöta personal, anhöriga och klienter. Träningen utförs både teoretiskt i skolan och praktiskt på arbetspraktiken, och den utgår från lagen om patientens rättighet till god vård och ett gott bemötande.

Etiken är alltså något som genomsyrar utbildningen, men vad händer efter utbildningen?

Eva Juslin tror att ett problem kan ligga i att den viktiga diskussionen kring etik tar slut när man kommer ut i arbetslivet.

- Vi behöver strukturer i arbetskulturen som gör att de här frågorna ständigt lever. Etik är inte ett papper eller en kurs utan något vi gör varje dag när vi möter varandra. Den reflektiva diskussionen borde fortsätta i arbetslivet.

Mer klientcentrerad vård

Eva Juslin har själv jobbat på Kårkulla i sju år under åttiotalet. Enligt henne har vården av funktionsnedsatta blivit mycket bättre sedan dess.

- Då handlade det om institutionsvård och det var mycket låsta dörrar, det var en annan värld än idag. Nu tycker jag personalen är mycket mer professionell och brukarperspektivet har ändrat vården totalt.

Brukare eller klient, vad ska vi egentligen använda för benämning?

- Det är en bra fråga och något som vi också själva håller på att diskuterar. Brukare kommer ju från Sverige, och ja varför inte använda det? säger Syrjäläinen-Lindberg.

- Brukare, patient, kund, för mig spelar det egentligen inte så stor roll bara man lägger respekt i begreppet man använder, säger Juslin.

Nu ska den lokala handeln på Kimitoön lyftas upp på sociala medier.

Inför julhandeln startar Kimitoöns kommun och Kimitoöns företagare kampanjen #ShoppingAtKimitoon. Tanken är att lyfta fram det utbud som finns på Kimitoön och på så sätt främja den lokala handeln.

- Genom att handla lokalt stöder vi våra egna företag och deras möjligheter att erbjuda god service nära oss, säger Benjamin Donner, tf utvecklingschef vid Kimitoöns kommun.

Benjamin Donner. Benjamin Donner. Bild: Yle/Linus Hoffman

Donner poängterar att en kortare väg till inköpen innebär en mindre belastning på miljö. Dessutom blir det mer tid för familjen.

Den som vill kan dessutom delta i kampanjen genom att ta ett foto på sitt inköp, ladda upp bilden på exempelvis Instagram och tagga med #ShoppingAtKimitoon. Alla som gör det är samtidigt med i en tävling där priserna är fina produkter från Kimitoön.

På sajten www.VisitKimitoon.fi/ShoppingAtKimitoon kommer inläggen att synas och där kan var och en hitta idéer till fina uppköp till exempel inför jul.

- Genom att använda hashtaggen så tipsar man samtidigt varandra om vilka produkter och tjänster som finns på ön, säger Donner. Man kan också använda hashtaggen för evenemang.

#ShoppingAtKimitoon Bild: Kimitoön

Åbo förvaltningsdomstol hinner inte behandla besvären mot Nordanå-Lövböle vindkraftspark på Kimitoön före årsskiftet.

Enligt en tidigare uppskattning skulle domstolens utlåtande bli klart nu på hösten, men beslutet kommer att dröja till nästa år.

Förvaltningsrättsdomare Kari Hartzell förklarar att behandlingen drar ut på tiden för att man vid domstolen som bäst går igenom flera andra aktuella vindkraftsplaner och besvär också.

Sex besvär lämnades in mot kommunfullmäktiges beslut att godkänna delgeneralplanen för en vindkraftspark i Nordanå-Lövböle på Kimitoön i december 2014.

Byggandet av vindkraftsparken kan inte inledas innan både delgeneralplanen och bygglov vunnit laga kraft och domstolen avgjort alla besvär.

Ansökan om bygglov ledde till tolv anmärkningar

Egentliga Finlands energi, som vill bygga 29 vindkraftverk i Nordanå-Lövböle, lämnade i början av september in ansökan om bygglov till kommunen.

Tolv anmärkningar har lämnats in mot lovansökan och Kimitoöns kommun går som bäst igenom anmärkningarna.

Vid kommunen är man också upptagen med att reda ut vad Digitas utlåtande om att TV-signalerna i över tusen hushåll kan komma att störas av vindkraftverken egentligen innebär.

Beslut om bygglovet kommer knappast att fattas före årsskiftet, tror tf tillsynschef Dan Renfors.

Det finns flera som är intresserade av att köpa byggnaderna och hela eller delar av valsverksområdet i Dalsbruk. Det skriver Åbo underrättelser i dag.

Bland annat Kimitoöns kommun och en del lokala företag är intresserade skriver tidningen.

Tidigare i höstas blev det klart att ett utländsk företag förhandlar om att köpa maskinparken som finns kvar efter FN-steels konkurs. Då sade konkursförvaltare Hannu Ylönen att han var optimistisk, och att han den här gången inte trodde att köparen flyr fältet.

Bron mellan Kimito och Bjärnå öppnades för båttrafik på torsdag eftermiddag efter att ha varit stängd större delen av dagen på grund av servicearbeten.

Arbetena pågick fram till klockan 16.

Artikeln har uppdaterats klockan 16 då bron öppnades för båttrafik.

Janina Orlov tilldelas statens utländska översättarpris på 15 000 euro för sina stora insatser den finska litteraturen till fromma. Orlov har översatt ett stort antal finska författare till svenska.

Undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen har idag delat ut statsprisen för arkitektur, design, multimediekonst, litteratur, översättning av skönlitteratur samt statens utländska översättarpris.

Statsprisen är värda 13 500 euro och statens utländska översättarpris 15 000 euro. Prisen beviljas ur tipsmedel.

Statspriset i arkitektur gick till Verstas arkkitehdit Oy och statspriset i design till designern Mikko Kärkkäinen.

Föreningen Association WHS fick statspriset för multimediekonst.

Statspriset i litteratur gick till författaren och bildkonstnären Hannu Väisänen och statens översättarpris till Jyrki Lappi-Seppälä.

Statens utländska översättarpris gick till översättaren Janina Orlov, som översätter till svenska.

Översättaren Janina Orlov (f. 1955) har varit bosatt i Sverige sedan år 1997 och under årens lopp har hon gjort den finska litteraturen känd i Sverige tack vare sina översättningar från finska till svenska av författare som Sofi Oksanen, Rosa Liksom, Katja Kettu och Riikka Pulkkinen.

Förutom vuxenböcker har Orlov också översatt böcker för barn, bl.a. böcker om Tatu och Patu av Aino Havukainen och Sami Toivonen.

Janina Orlov undervisar på Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria vid Stockholms universitet. År 2005 avlade hon doktorsexamen i ryska språket och litteraturen vid Åbo Akademi på en avhandling om Pusjkins "Sagan om tsar Saltan". Förutom att Orlov översätter böcker från finska till svenska översätter hon också böcker från ryska till svenska.

Finland mer internationellt med hjälp av konst och kultur

- Gemensamt för flera av de prisbelönta idag är att det verkar inom internationella nätverk, i gränslandet mellan olika språk och kulturer. Genom konst och kultur kan vi göra Finland till ett öppnare och mera internationellt samhälle som uppskattar olika kulturer, sade undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen i samband med prisutdelningen.

- Vårt lands arkitektur och design har alltid varit internationella och uppnått anseende och framgång utomlands. Pristagarna inom dessa områden bygger upp och fortsätter denna tradition.

- Vår litteratur förtjänar och behöver den världsomfattande publik och de upphovsrättsintäkter som litteraturexporten för med sig. En livskraftig litteratur som fängslar läsaren behöver också en stadig ekonomisk grund så att även framtida begåvningar väljer att uttrycka sig genom att skriva.

Statsprisen beviljas av sakkunnigorgan vid Centret för konstfrämjande, statens konstkommissioner, som erkänsla för förtjänstfullt arbete som blivit färdigt under de senaste tre åren eller för långvarig och förtjänstfull verksamhet inom respektive konstområde.

Statens utländska översättarpris tilldelas årligen en meriterad översättare av finländsk litteratur, på förslag av Informationscentralen för Finlands litteratur (FILI).

Utförliga prismotiveringarna till samtliga pris kan man läsa på Undervisnings- och kulturministeriets webbplats.

En brand bröt ut i lifttillverkaren Dinolifts industrihall i Loimaa på torsdag förmiddag. Ingen rapporteras ha skadats i branden.

Branden släcktes på eftermiddagen - men brandkåren fortsätter att bevaka brandplatsen fram till kvällen.

Hallen ligger på ett industriområde på Raikkolantie.

Vindkraftsoperatören Egentliga Finlands Energis ansökan om bygglov för vindkraftsparken i Nordanå-Lövböle, innehåller brister anser Kimitoöns miljötjänstemän. Bland annat saknas uppgifter om kraftverkstypen i ansökan.

Kimitoöns byggövervakning har bett bygg - och miljötillsynsnämnden om ett utlåtande om den bygglovsansökan som Egentliga Finlands Energi har lämnat in.

Miljöinspektör Camilla Puranens förslag är att kommunen, om den går in för att godkänna ansökan, slår fast en rad villkor för lovet.

I delgeneralplanen för vindkraftsparken krävs att vindkraftstypen nämns i ansökan. Delgeneralplanen slår också fast att en bullermodellering för det slag av kraftverk som man vill bygga, måste bifogas till ansökan.

Eftersom kraftverkstypen är oklar finns inte heller en korrekt bullermodellering att tillgå.

Bland de villkor som föreslås hör att vindkraftsoperatören minst ett halvt år före byggandet inleds, visar att den kraftverksmodell som valts för projektet inte förorsakar varken ljud eller ljusolägenheter som överskrider tillåtna gränser.

Utlåtandet behandlas på nämndens möte tisdagen den 24 november.

Tvisten om nyttoanvändningen av det brännbara hushållsavfallet i sydvästra Finland ska nu granskas av Högsta förvaltningsdomstolen. De regionala avfallsbolagen som förlorade målet i marknadsdomstolen är inte nöjda med beslutet.

Tvisten gäller konkurrensutsättningen av nyttoanvändningen av det brännbara hushållsavfallet i ett område som sträcker sig från Björneborg till Salo.

Målet med upphandlingen var att hitta en gemensam lösning för hanteringen av det brännbara hushållsavfallet. Upphandlingen gav som resultat att den bästa lösningen är ett nytt avfallskraftverk i Salo.

Marknadsdomstolen slog ändå i oktober fast att avfallsbolagen har gjort fel i sin upphandling efter besvär av två privata bolag i branschen.

Bland annat hade upphandlingskriterierna ändrats på fel sätt mitt i processen enligt domstolen. Marknadsdomstolen ansåg därmed att upphandlingen av sopor i sydvästra Finland fram till 2043 måste tas om.

De kommunalt ägda avfallsbolagen anser å sin sida att förfarandets särdrag i upphandlingen inte beaktats av marknadsdomstolen och nu vill man ha ett prejudikat av Högsta förvaltningsdomstolen.

Tanken var att det nya kraftverket i Salo skulle stå färdigt 2018 - men efter bakslaget i marknadsdomstolen kommer byggstarten nu att skjutas upp.

Avfallsbolagen måste nu utreda tillfälliga och alternativa sätt att utnyttja kommunalt blandavfall. Åbos gamla avfallsförbränningsverk i Oriketo revs tidigare i år och nu skickas Åboregionens sopor till bland annat Sverige för att brännas där. Avfallsbolagen har tidigare meddelat att det här kommer man nu högst antagligen att fortsätta med längre än tidigare planerats.